Dennis DUS Slotteborn
@Dempaslotteborn • 9,796 subscribers
Socialismen är ond vare sig den är röd brun eller svart, och Jag är en antifascist som inte vänder andra kinden till. Sarkasm och Ironi, är mina vapen!
Shorts
Videos
Den här S-kvinnan alltså... Sättet hon uttrycker sig på är inte bara det klassiskt socialistiskt arroganta. Det är rent ut sagt mästrande och djupt nedlåtande. Hon utstrålar en total likgiltighet inför vad vi vanliga medborgare faktiskt tycker, budskapet hon sänder ut är glasklart: "Det är vi som bestämmer, och du ska bara hålla käften och rätta in dig i ledet." Varenda gång jag tvingas se och lyssna på henne är det den verbala motsvarigheten till att dra naglarna över en griffeltavla.
Dennis DUS Slotteborn17,342 views • 3 days ago
Det är verkligen djupt fascinerande att se hur öppet manshat har blivit fullständigt rumsrent i västvärlden. När en kvinna sätter sig ner och författar en hel bok om sitt brinnande förakt för det motsatta könet, står hela den samlade kultureliten redo att rulla ut röda mattan och hylla henne som 'modig', "stark" och "banbrytande". Men låt oss leka med tanken att vi byter ut könen för en sekund. Om en man hade publicerat exakt samma text, med exakt samma hatiska underton, hade han obönhörligen stämplats som en "misogyn jävel" och raderats från offentligheten innan bläcket ens hunnit torka. Den totala dubbelmoralen är uppenbarligen den enda sanna jämställdhet vi har kvar vänsterns i kulturvärld.
Dennis DUS Slotteborn18,443 views • 5 days ago
Svaret är helt uppenbart. Det som krävs nu är personer som faktiskt lever i verkligheten, med riktig erfarenhet och omaskerade åsikter – inte mer spekulationer och verklighetsfrånvänt dravel. Finns det överhuvudtaget någon normal förälder som accepterar att ha en 13–14-årig mördare i sitt barns skolklass?
Dennis DUS Slotteborn53,143 views • 20 days ago
Det här är ett av modern historias mest brutala, tragiska och spektakulära exempel på politiskt självskadebeteende. Historien om den iranska revolutionen 1979 är i mångt och mycket historien om hur en högljudd, organiserad och anti-imperialistisk vänster krattade manegen för en teokratisk diktatur – bara för att bli dess allra första offer. Om man ska förstå hur detta massiva politiska haveri gick till, kan man dela in vänsterns historiska misstag i tre stenhårda och cyniska akter: 1. "Min fiendes fiende"-syndromet Under 1970-talet bestod oppositionen mot den västvänlige Shahen av en brokig skara. Där fanns de religiösa islamisterna ledda av Ayatollah Khomeini, men där fanns också en enorm och stark vänsterrörelse (till exempel det sovjetstödda Tudeh-partiet, olika marxist-leninistiska grupper och studentrörelser). Vänstern gjorde här sitt första fundamentala fel: De lät sitt hat mot USA, kapitalismen och imperialismen trumfa all annan logik. Khomeini pratade också om att kasta ut amerikanerna, och vänstern svalde betet. Istället för att varna för den religiösa fundamentalismen, allierade man sig med den. De valde att marschera axel mot axel med radikala islamister eftersom de ansåg att "kampen mot imperialismen" var det enda som räknades. 2. Den monumentala naiviteten (Att agera nyttiga idioter) Vänsterns intellektuella, författare och studenter stod för mycket av revolutionens teoretiska ramverk, organisatoriska kraft och, i vissa fall, gerillakrigföring. De strejkade, skrev pamfletter och mobiliserade massorna. Deras kalkyl var djupt arrogant och naiv: De trodde på fullaste allvar att de gamla, religiösa prästerna var omoderna och svaga. Den socialistiska övertygelsen var att mullorna bara var en "tillfällig språngbräda" för att störta Shahen. Vänstern var övertygad om att när revolutionen väl var vunnen, skulle folket vända sig till dem, marxisterna, för att bygga det moderna utopiska samhället. Prästerna skulle snällt återvända till sina moskéer. De hade katastrofalt fel. 3. Slakten och sveket När Shahen väl hade flytt landet i början av 1979 och Khomeini återvände som segrare, dröjde det inte länge förrän fällan slog igen. Vänstern hade gett Khomeini den folkliga legitimitet och den gatumakt han behövde för att ta över statsapparaten. När den islamiska republiken var utropad och Khomeini hade säkrat makten över militären och domstolarna, behövde han inte vänstern längre. Belöningen för att de hade hjälpt honom till makten blev inte ministerposter eller ett demokratiskt samhälle. Det blev skoningslös utrensning. Kommunister, socialister och fackföreningsledare fängslades, torterades och avrättades i tusental i fängelser som Evin. Revolutionen åt snabbt upp sina egna barn, och vänstern slaktades av den regim de själva hade hjälpt att skapa. Sammanfattning: Den iranska vänstern 1979 är det ultimata, historiska exemplet på faran i att blinda sig själv med ideologi. De trodde att de kunde rida på den islamistiska tigern för att nå sina egna politiska mål, men insåg för sent att tigern var hungrig. Vänstern i väst går samma väg när de på allvar tror att de kommer ta makten med hjälp av islamisterna för all framtid. Se detta så förstår ni vår framtid.
Dennis DUS Slotteborn36,936 views • 2 months ago
Det är ju ett rent fysiskt mirakel hur europeiska kyrkor nuförtiden bara råkar "självantända". Över 150 stycken har gått upp i rök de senaste åren, och från politikerhåll är det så tyst att man kan höra en knappnål falla i mörkret. Men minns ni juldagen 2014? En moské i en källarlokal i Eskilstuna fattar eld. Innan röken ens hade lagt sig var det fackeltåg, krishantering och en nationell tävling i vem som snabbast kunde beskylla högern och ställa SD i skottgluggen. När det sedan kröp fram att hela "brandbomben" var falskt alarm och att branden startat av misstag inifrån, ja, då blev det plötsligt väldigt, väldigt tyst. Det är nästan som att den politiska upprördheten är exakt kalibrerad efter vilken väljargrupp man för tillfället vill fjäska för. Den andra gruppen räknar man kallt med ska sitta tyst och rösta som de alltid gjort. Vilket makalöst hyckleri!
Dennis DUS Slotteborn14,258 views • 3 months ago
No more content to load