正在加载视频...

视频加载失败

Från dagens KF: Transferiatet karvar ut sitt existensberättigande ur budgeten för att finansiera en byråkratikarusell som folket måste löpa gatlopp genom

60,812 次观看 • 3 年前 •via X (Twitter)

6 条评论

The Pointing Finger 的头像
The Pointing Finger3 年前

Hela debatten här:

Labbe 的头像
Labbe3 年前

Huvet på spiken som vanligt

Fredriks f*cked 的头像
Fredriks f*cked3 年前

Även fast jag inte vet ett skit om vad som försiggår i Örebro är Allard så jävla bra att det är skamligt han inte sitter i riksdagen.

lisa nilsson 的头像
lisa nilsson3 年前

Örebro kommun är ett skämt. Bor kvar, men skrivit mig I en annan kommun. Inte en skattekrona ska de få

Jolly Jumper 的头像
Jolly Jumper3 年前

Marcus Allard kommer att ha någon sorts ministerpost när jag blir planethärskare...

Catja Blom 的头像
Catja Blom3 年前

Bra Marcus ,vi behöver did

相关视频

Efter gårdagens besked från Trump om tullar mot Europa: ”Dessa tullar är en massiv örfil mot globalisterna från president Trump. Jag har länge hävdat att president Trump, trots sina stora brister, tycks vara den enda ledaren i väst som faktiskt försöker rädda västvärlden från sig själv. Medan Keir Starmer säljer ut brittiskt territorium och Europa ignorerar varningar om hoten mot vår civilisation, tar Trump konkreta steg för att säkra både Amerikas och västvärldens framtid. Just nu verkar det bara vara Trump-administrationen som verkligen förstår allvaret i det uppdraget.” Det är inte svårt att förstå varför han resonerar som han gör. Det räcker med att se hur Europa ser ut idag och de beslut som våra ledare fattar om och om igen. Att Trump nu inför tullar som svar på Europas agerande kring Grönland är ett tydligt tecken: han litar helt enkelt inte på ledare som ena dagen ber om amerikanskt skydd, för att nästa dag motarbeta USA:s och västs säkerhetsintressen. Jag älskar Europa, men som realist måste man våga se sanningen: de som har styrt oss in i dagens kriser kan knappast vara de som leder oss ut ur dem. Under decennier har vi sett ett ledarskap som systematiskt har försvagat kontinenten genom en ansvarslös avrustning, en massinvandring som raserat tryggheten och en politik som monterat ner vår industri och skickat jobben till öst. När man ser hur våra ledare gång på gång fattar beslut som går emot Europas intressen blir Trumps reaktion en logisk följd. Om man tittar på hur Europa faktiskt ser ut idag är ju den viktiga frågan om folk verkligen är säkra på att samma ledare som orsakat den här situationen på riktigt kan leda oss rätt nu? Hittills verkar det tyvärr inte så. Jag tycker det börjar vara dags för ett ledarskap som faktiskt prioriterar Europas överlevnad, styrka och trygghet på riktigt.

HWL

46,925 次观看 • 8 个月前

Hade äran att tala på Norra Bantorget för frihetstörstande svensk-iranier denna lördag. ”Kära vänner, Mod är inget naturtillstånd. Det är inget man vaknar upp med en fridfull morgon. Mod är inte frånvaro av rädsla - tvärtom. Först kommer rädslan, som värker fram modet, som blir till en osynlig rustning som ger kraft åt den som bestämt sig för att stå kvar och kämpa. Modet är inte medfött, det är erövrat av den som väljer att omvandla den paralyserande rädslan till handlingskraft. Alla ni som samlats här idag - som bär exilens tunga mantel över era axlar, som lämnat människorna, gatorna, dofterna och färgerna ni älskat, som flytt från förtryckets obarmhärtiga, långsamma kvävning, som korsat landsgränser och oceaner för möjligheten att frigöra era barn från tyranniets klor - ni vet att friheten kostar. Och att den alltid är värd sitt pris. När ondskan marscherar finns inga gråzoner. Inga förbehåll, inga ursäkter, inga ”men” - bara ett enkelt moraliskt val mellan godhet och ondska, mellan civilisation och barbari, mellan de som hyllar livet och de som inte fruktar döden. Faktum är att det aldrig varit enklare än nu att välja sida, att hörsamma det iranska folkets rop på hjälp mot den islamistiska dödskulten i Teheran som i snart ett halvt sekel metodiskt kuvat det stolta, iranska folket. Som fängslar, mördar och torterar kvinnor, dissidenter, oppositionella och homosexuella. Som finansierar proxyarméer i Mellanöstern, som utgör ett existentiellt hot mot världens enda judiska stat och regionens enda demokrati. Som finansierar krig och terror runt om i världen, också i vårt land. Som förföljer exiliranier i diasporan, och som nu rustade för anskaffning av kärnvapen och utökad produktion av långdistansmissiler. I denna stund står därför striden mellan det iranska folket, som drömmer om fred och frihet, och den islamistiska regim som inte skyr några medel i försöken att behålla dominansen över folket, regionen och ondskans axelmakter. För mig, liksom för er som samlats här idag, är det enkelt att ta ställning för folket - det kontrollerade, det tystade, det osynliggjorda - i denna kamp mot islamismens absolutism. För vi vet att om inte regimen faller nu så kommer kvinnor att fortsätta våldtas och misshandlas för att de visar håret, regimkritiker att fängslas och avrättas, och ni tvingas fortsätta att leva med sorgen och avståndet, med ovissheten om era släktingars och vänners vardagliga umbäranden. Under massakern i januari, när regimen brutalt mördade uppemot 40.000 människor inom loppet av två dygn, spreds ett klipp föreställandes en äldre, obeslöjad kvinna som skjutits i munnen av regimens hantlangare. Medan blodet strömmade från hennes mun ropade hon med styrka i blicken: ”Jag är inte rädd; Jag har varit död i 47 år”. Det är vad ett liv i ofrihet gör med en människa. Och det är vad kampen för frihet kräver: att rädslan inte längre får styra, kuva och förgöra. Idag hörs röster från många håll som manar till försiktighet, som propagerar för återgång till status quo. Men vilka är vi att, från parnassen, kräva att det iranska folket ska betala det yttersta priset för att vi ska slippa drabbas ekonomiskt av mullornas ondska och irrationalitet? Vänner, Det iranska folket har redan gjort sitt val. Det har rest sig, gång på gång, trots att det gör det med livet som insats. Frågan är inte längre vad det är berett att offra – utan vad vi är beredda att göra för att bistå dem i detta historiska skeende, med potential att bli lika historiskt som Berlinmurens fall blev i Europa. För mig är solidaritet inte en känsla. Det är en handling. Så låt oss inte nöja oss med att vittna. Låt oss inte stanna vid att beklaga. Låt oss vara tydliga i vårt stöd, orubbliga i våra principer och modiga nog att stå kvar även när det kostar. För i slutändan är det inte rädslan som definierar oss. Det är vad vi gör - trots den. NER MED MULLORNA!”

Alice Teodorescu Måwe

16,431 次观看 • 6 个月前