Sensitive content

This media may contain sensitive content.

Video yĂŒkleniyor...

Video YĂŒklenemedi

24,976 görĂŒntĂŒleme ‱ 1 yıl önce ‱via X (Twitter)

0 Yorum

Yorum bulunmuyor

Orijinal gönderinin yorumları burada görĂŒnecek

Benzer Videolar

Det hĂ€r Ă€r ett av modern historias mest brutala, tragiska och spektakulĂ€ra exempel pĂ„ politiskt sjĂ€lvskadebeteende. Historien om den iranska revolutionen 1979 Ă€r i mĂ„ngt och mycket historien om hur en högljudd, organiserad och anti-imperialistisk vĂ€nster krattade manegen för en teokratisk diktatur – bara för att bli dess allra första offer. Om man ska förstĂ„ hur detta massiva politiska haveri gick till, kan man dela in vĂ€nsterns historiska misstag i tre stenhĂ„rda och cyniska akter: 1. "Min fiendes fiende"-syndromet Under 1970-talet bestod oppositionen mot den vĂ€stvĂ€nlige Shahen av en brokig skara. DĂ€r fanns de religiösa islamisterna ledda av Ayatollah Khomeini, men dĂ€r fanns ocksĂ„ en enorm och stark vĂ€nsterrörelse (till exempel det sovjetstödda Tudeh-partiet, olika marxist-leninistiska grupper och studentrörelser). VĂ€nstern gjorde hĂ€r sitt första fundamentala fel: De lĂ€t sitt hat mot USA, kapitalismen och imperialismen trumfa all annan logik. Khomeini pratade ocksĂ„ om att kasta ut amerikanerna, och vĂ€nstern svalde betet. IstĂ€llet för att varna för den religiösa fundamentalismen, allierade man sig med den. De valde att marschera axel mot axel med radikala islamister eftersom de ansĂ„g att "kampen mot imperialismen" var det enda som rĂ€knades. 2. Den monumentala naiviteten (Att agera nyttiga idioter) VĂ€nsterns intellektuella, författare och studenter stod för mycket av revolutionens teoretiska ramverk, organisatoriska kraft och, i vissa fall, gerillakrigföring. De strejkade, skrev pamfletter och mobiliserade massorna. Deras kalkyl var djupt arrogant och naiv: De trodde pĂ„ fullaste allvar att de gamla, religiösa prĂ€sterna var omoderna och svaga. Den socialistiska övertygelsen var att mullorna bara var en "tillfĂ€llig sprĂ„ngbrĂ€da" för att störta Shahen. VĂ€nstern var övertygad om att nĂ€r revolutionen vĂ€l var vunnen, skulle folket vĂ€nda sig till dem, marxisterna, för att bygga det moderna utopiska samhĂ€llet. PrĂ€sterna skulle snĂ€llt Ă„tervĂ€nda till sina moskĂ©er. De hade katastrofalt fel. 3. Slakten och sveket NĂ€r Shahen vĂ€l hade flytt landet i början av 1979 och Khomeini Ă„tervĂ€nde som segrare, dröjde det inte lĂ€nge förrĂ€n fĂ€llan slog igen. VĂ€nstern hade gett Khomeini den folkliga legitimitet och den gatumakt han behövde för att ta över statsapparaten. NĂ€r den islamiska republiken var utropad och Khomeini hade sĂ€krat makten över militĂ€ren och domstolarna, behövde han inte vĂ€nstern lĂ€ngre. Belöningen för att de hade hjĂ€lpt honom till makten blev inte ministerposter eller ett demokratiskt samhĂ€lle. Det blev skoningslös utrensning. Kommunister, socialister och fackföreningsledare fĂ€ngslades, torterades och avrĂ€ttades i tusental i fĂ€ngelser som Evin. Revolutionen Ă„t snabbt upp sina egna barn, och vĂ€nstern slaktades av den regim de sjĂ€lva hade hjĂ€lpt att skapa. Sammanfattning: Den iranska vĂ€nstern 1979 Ă€r det ultimata, historiska exemplet pĂ„ faran i att blinda sig sjĂ€lv med ideologi. De trodde att de kunde rida pĂ„ den islamistiska tigern för att nĂ„ sina egna politiska mĂ„l, men insĂ„g för sent att tigern var hungrig. VĂ€nstern i vĂ€st gĂ„r samma vĂ€g nĂ€r de pĂ„ allvar tror att de kommer ta makten med hjĂ€lp av islamisterna för all framtid. Se detta sĂ„ förstĂ„r ni vĂ„r framtid.

Dennis DUS Slotteborn

37,059 görĂŒntĂŒleme ‱ 3 ay önce