Video yükleniyor...

Video Yüklenemedi

Ana Sayfaya Dön

Spanien ber andra EU-länder om hjälp för att hantera ett högt migrationstryck. Samtidigt vill den socialistiska regeringen i Madrid ge amnesti åt 500 000 illegala migranter. Det går inte ihop.

30,699 görüntüleme • 4 ay önce •via X (Twitter)

0 Yorum

Yorum bulunmuyor

Orijinal gönderinin yorumları burada görünecek

Benzer Videolar

Jag tycker Sverige behöver fler miljardärer. Fler människor som vågar börja i ett garage, i ett studentrum, på ett nattpass. En idé som ingen annan tror på. Fler som vågar riskera tryggheten för att bygga något större. För bakom varje stort företag finns ofta samma början: någon som inte hade perfekta förutsättningar, men som vägrade tänka litet. Sverige blev inte starkt av människor som bad om mindre. Sverige blev starkt av människor som byggde. Som uppfann. Som anställde. Som satsade när andra tvivlade. När företag växer skapas jobb, investeringar, innovation och möjligheter för fler människor att skapa sig ett bättre liv. Tillväxt betyder inte att någon annan måste få mindre. Det betyder att hela samhället kan bli rikare. Målet är inte färre rika. Målet är fler människor som får chansen att bli det. Samtidigt går Vänsterpartiet till val på miljardärsskatt, höjda kapitalskatter och en politik som i grunden säger att framgång är ett problem som ska beskattas bort. De vill göra det dyrare att investera, mindre lönsamt att bygga företag och svårare att skapa stora värden i Sverige. Det är den gamla vänsteridén i ny förpackning: om någon lyckas för mycket ska staten ta tillbaka mer. Men problemet med den politiken är att den inte skapar fler jobb, fler företag eller fler innovationer. Den driver bort kompetens, investeringar och drivkraft. Jag vill inte ha ett Sverige där människor lär sig att skämmas för ambition. Jag vill ha ett Sverige där fler vågar drömma stort, ta risker och bygga nästa Spotify, Klarna eller IKEA här hemma. För i Sverige ska det inte vara misstänkt att bli rik på att skapa värde för andra. Det ska vara möjligt. Det här pratade jag och Fredrik Björkman på TV4 om.

Simona Mohamsson

45,798 görüntüleme • 2 ay önce

Jag hade i veckan ett rätt intressant samtal om medier och mediekritik. För mig är det här ett illustrativt exempel på hur media ibland är blinda för sin egen maktställning i offentligheten. Jag instämmer i påståendet att alla med makt och inflytande har ett ansvar för hur den/det används. Mediernas egen självransakan är emellertid ofta rätt begränsad. Det finns så många exempel på när traditionella medier låtit granskning övergå i klappjakt folk i alltid i det påstådda allmänintressets namn. Precis som att det finns så många exempel på när journalistkåren, sannolikt till följd av en betydande homogenitet, sprungit i samma riktning innan pendeln har svängt. Flyktingkrisen 2015 står som ett ypperligt exempel. Det nya idag är inte att vi har en hård debatt i offentligheten, det nya är att jag och andra kan publicera en text eller en kort video som får samma eller större räckvidd som den de traditionella medierna tidigare hade monopol på att förmedla och att granskningen om man så vill också går åt andra hållet. Utvecklingen saknar naturligtvis inte baksidor. Vi ser andra utmaningar med algoritmstyrda filterbubblor där vi lever i olika sfärer av information och konsumerar sådant som förstärker våra egna biases, eller för den delen driver våra känslor för något åt det ena eller det andra hållet. Liksom det faktum att det blivit enklare för aktörer att nå brett med fullständig dårskap och desinformation. Men det för också med sig en utjämnad maktbalans där en relativt homogen journalistkår inte längre intar en monopolställning i att kurera och moderera den offentliga debatten. De traditionella medierna har nog förutsättningar att leva i denna nya värld om de blir bättre på att se sina egna blinda fläckar. Ljudklipp: Expressens podd Lägg ut, länk till hela avsnittet i eget inlägg.

Carl-Oskar Bohlin

61,463 görüntüleme • 2 ay önce