Loading video...

Video Failed to Load

Go Home

SVT väljer att engagera en programledare för Mello/Eurovision som uttryckligen sagt att hon kommer att representera Palestina och palestinier i sitt Mello-uppdrag, hellre än Sverige och svenskar. Programledaren har dessutom varit tydlig med sin antisemitiska hållning sedan hon först började jobba åt SVT. SVT agerar därmed "nyttig idiot" åt...

malmbergskan's profile picture

Lena Malmberg (MED)

8,018 subscribers

30,794 views • 9 months ago •via X (Twitter)

LIVE

Anya Rossi• Live Now

Private livecam show

0 Comments

No comments available

Comments from the original post will appear here

Related Videos

Islamistledaren flyr media! Den svenska islamistledaren krishanteras av SVT som på fullaste allvar accepterar att hon låtsas att ”Expressen tittar på alla partier” och att det som av en slump dök upp ”en handfull” hos VPK. Som givetvis inte har något med VPK att göra! Man stod på listorna och det har inget med VPK att göra. Allt detta är naturligtvis kvalificerat trams. Det är redan ungefär tre fulla händer med islamistiska terrorsympatisörer som lämnat och det finns fler kvar. Det är inte nån slags allmän granskning, utan specifik för ett parti som medvetet satsat på att locka till sig islamister. SVT klarar inte heller av att ställa någon relevant följdfråga om det faktum att det väldigt mycket framstår som att VPK sålt ut svensk demokrati till främmande makts utvalda islamistiska terrorfrämjare i utbyte mot hjälp att fixa väljare. Sen lägger islamistledaren benen på ryggen och smiter. SVT återger hovsamt hennes uttalanden utan att alls problematisera helhetsbilden och det faktum att Nooshi inte alls bryr sig om annat än att få ut sin korta bild och sen fly intervjun.
0:51

Islamistledaren flyr media! Den svenska islamistledaren krishanteras av SVT som på fullaste allvar accepterar att hon låtsas att ”Expressen tittar på alla partier” och att det som av en slump dök upp ”en handfull” hos VPK. Som givetvis inte har något med VPK att göra! Man stod på listorna och det har inget med VPK att göra. Allt detta är naturligtvis kvalificerat trams. Det är redan ungefär tre fulla händer med islamistiska terrorsympatisörer som lämnat och det finns fler kvar. Det är inte nån slags allmän granskning, utan specifik för ett parti som medvetet satsat på att locka till sig islamister. SVT klarar inte heller av att ställa någon relevant följdfråga om det faktum att det väldigt mycket framstår som att VPK sålt ut svensk demokrati till främmande makts utvalda islamistiska terrorfrämjare i utbyte mot hjälp att fixa väljare. Sen lägger islamistledaren benen på ryggen och smiter. SVT återger hovsamt hennes uttalanden utan att alls problematisera helhetsbilden och det faktum att Nooshi inte alls bryr sig om annat än att få ut sin korta bild och sen fly intervjun.

Ränta på ränta

19,016 views • 4 months ago

Jag fattar verkligen inte varför alla på vänstersidan gör allt för att Sverige ska sluta vara svenskt. Emma, du säger att det går en kall kår och en il genom kroppen när du läser det. Ett så svenskfientligt uttalande från en svensk politiker. Helt sjukt att det finns svenska medborgare som röstar på dig och ditt parti när ni har den inställningen till idén att ”Sverige ska vara svenskt”. Jag som invandrare i Sverige kommer att göra mitt yttersta för att se till att sådana som du inte förstör det land som mina föräldrar valde att fly till. Så att även mina barn kan få uppleva det fantastiska med landet Sverige, det svenska Sverige! Sjukt i sig att jag ens behöver skriva det här till en etnisk svensk, till någon som glömt bort hur privilegierad hon är som har fått växa upp i ett svenskt Sverige. #sd #integration #sverige
2:58

Jag fattar verkligen inte varför alla på vänstersidan gör allt för att Sverige ska sluta vara svenskt. Emma, du säger att det går en kall kår och en il genom kroppen när du läser det. Ett så svenskfientligt uttalande från en svensk politiker. Helt sjukt att det finns svenska medborgare som röstar på dig och ditt parti när ni har den inställningen till idén att ”Sverige ska vara svenskt”. Jag som invandrare i Sverige kommer att göra mitt yttersta för att se till att sådana som du inte förstör det land som mina föräldrar valde att fly till. Så att även mina barn kan få uppleva det fantastiska med landet Sverige, det svenska Sverige! Sjukt i sig att jag ens behöver skriva det här till en etnisk svensk, till någon som glömt bort hur privilegierad hon är som har fått växa upp i ett svenskt Sverige. #sd #integration #sverige

Noah Rafat

29,464 views • 1 month ago

Det här är Petra Lundh. Hon är Rikspolischef. I alla fall till titeln. Inget ont om henne som privatperson - men som chef för en av nationens viktigaste myndigheter framstår hon inte som en lämplig ledare. För det första borde det vara självklart att hon klär sig i uniform inför sådana här offentliga framträdanden. Något som t.o.m. hennes oduglige företrädare, Dan Eliasson, brukade göra. Inte för att det stärkte förtroendet för honom, men är man högste chef på en uniformsmyndighet bör man visa det genom sin klädsel vid offentliga framträdanden. Då visar hon också att hon backar den kår hon företräder. Detsamma gäller representanter för Försvarsmakten. En general står inte och uttalar sig civilklädd, i SVT. För det andra har hon inte tillstymmelse till trovärdighet i sitt framträdande. Hela hennes sätt att föra sig; hennes sätt att tala; och hennes kroppsspråk skvallrar. Hon framstår som räddhågsen. Hon inger inte det förtroende och det tydliga ledarskap som en rikspolischef måste ha. Här är det mer som ett rådjur som fastnat i bilens strålkastarljus. För det tredje - hon lägger för mycket krut på att tala om hur fruktansvärd situationen är. Som ledare ska hon förklara vad hon tänker göra åt den fruktansvärda situationen. Att hon sedan dessutom uttalat sig offentligt så här, i en intervju i Aftonbladet 2023, gör ju inte saken bättre. – Jag jobbar i princip aldrig på helgerna och brukar gå hem i tid. Som rikets högsta chef för den samhällskritiska polismyndigheten, borde hon jobba stenhårt varenda helg om det så behövs, för att leverera den trygghet och säkerhet vi skattebetalare ska ha. För varje pressmöte och intervju hon gör, undergräver hon förtroendet för sig själv. Det här är inte bra. Hoppas Tidöpartierna inser det.
0:47

Det här är Petra Lundh. Hon är Rikspolischef. I alla fall till titeln. Inget ont om henne som privatperson - men som chef för en av nationens viktigaste myndigheter framstår hon inte som en lämplig ledare. För det första borde det vara självklart att hon klär sig i uniform inför sådana här offentliga framträdanden. Något som t.o.m. hennes oduglige företrädare, Dan Eliasson, brukade göra. Inte för att det stärkte förtroendet för honom, men är man högste chef på en uniformsmyndighet bör man visa det genom sin klädsel vid offentliga framträdanden. Då visar hon också att hon backar den kår hon företräder. Detsamma gäller representanter för Försvarsmakten. En general står inte och uttalar sig civilklädd, i SVT. För det andra har hon inte tillstymmelse till trovärdighet i sitt framträdande. Hela hennes sätt att föra sig; hennes sätt att tala; och hennes kroppsspråk skvallrar. Hon framstår som räddhågsen. Hon inger inte det förtroende och det tydliga ledarskap som en rikspolischef måste ha. Här är det mer som ett rådjur som fastnat i bilens strålkastarljus. För det tredje - hon lägger för mycket krut på att tala om hur fruktansvärd situationen är. Som ledare ska hon förklara vad hon tänker göra åt den fruktansvärda situationen. Att hon sedan dessutom uttalat sig offentligt så här, i en intervju i Aftonbladet 2023, gör ju inte saken bättre. – Jag jobbar i princip aldrig på helgerna och brukar gå hem i tid. Som rikets högsta chef för den samhällskritiska polismyndigheten, borde hon jobba stenhårt varenda helg om det så behövs, för att leverera den trygghet och säkerhet vi skattebetalare ska ha. För varje pressmöte och intervju hon gör, undergräver hon förtroendet för sig själv. Det här är inte bra. Hoppas Tidöpartierna inser det.

Lena Malmberg (MED)

71,896 views • 1 year ago

Hej, Ulf Kristersson, Ulf Kristersson och Maria M Stenergard. Skriver till er för att ni ska få en chans till förvarning. Om ett halvår bör ni nämligen för säkerhets skull räkna med en ny våg av ukrainska flyktingar till Sverige. ryssland kommer antagligen ta ytterligare några orter i Donbass och folk som inte redan flytt därifrån kommer att behöva söka sig ett nytt hem. Men det är ändå inte därifrån den stora massan av flyktingar kommer att komma, utan det är från städer på annat håll i Ukraina. Läget med de återkommande ryska angreppen på Ukrainas energiinfrastruktur är något som vi räknar med kommer att fortsätta. Vi kommer att härda ut och livet kommer trots allt att kunna fortsätta mer eller mindre normalt för de flesta. Under sommarhalvåret. Sedan när hösten och kylan kommer får vi se hur det ser ut med fjärrvärme och el. Fortsätter det som det gjort under våren ser det väldigt mörkt ut. Om ännu fler värmekraftverk och vattenkraftverk slås ut runt om i landet kommer miljoner människor inte ha tillgång till fjärrvärme och kanske rent av el nästa vinter. Det görs nämligen varje vecka även små tillslag mot energiinfrastrukturen som inte direkt syns i media. Visst finns det nu tid att reparera det som går att reparera och att skapa alternativa lösningar i form av t.ex. mindre kraftkällor utspritt. Detta kommer också att göras, men samtidigt vet vi alla att några nätters nya ryska angrepp med kryssningsrobotar och Shaheddrönare kan slå ut motsvarande fjärrvärme- och elproduktion som mödosamt återställts eller tillkommit. Kiev har landets bästa luftvärn och kommer troligen att klara sig, men det finns många andra orter som inte går att samtidigt skydda ordentligt med luftvärn. Det pågår ett intensivt arbete med att försöka få mer luftvärn på plats i Ukraina. I skrivande stund vet ingen om det kommer räcker till att skydda all energiinfrastruktur mot en ny massiv rysk bombningskampanj i höst. Många av dem som väl bestämmer sig för att lämna en en drabbad ort kommer förmodligen inte att bli enbart internflyktingar då nästa vinter kan bli tuff över hela landet. Lämnar de väl sina hem är det logiskt att de lämnar landet helt. Över vintern i alla fall. Nyligen så gav en väninna i södra Ukraina upp och åkte tillbaka till Västeuropa där hon tidigare bott som flykting. Hon stod inte längre ut med de ständiga flyglarmen, elavbrotten och osäkerheten som följer med hela situationen. Fler lär följa i hennes spår, även om alla som bor i Ukraina nu är väldigt luttrade och kan stå ut med väldigt mycket. Tyvärr har Sverige på många sätt i praktisk handling från regerings- och myndighetshåll visat att ukrainska flyktingar inte är speciellt välkomna. Ja, det kan låta provocerande att få höra något sådant, men faktum är att det är så det uppfattas av ukrainare och villkoren som ukrainare som fått är sämre än vad de varit för flyktingar från andra länder. Ja, vi kan här tala om en negativ särbehandling. Missförstå oss inte – vi är väldigt tacksamma över all den militära och finansiella hjälp som Sverige gett till Ukraina. Vi är även tacksamma över de enorma insatser som gjorts från mängder av enskilda individer och organisationer humanitärt och i form av mer konkret hjälp till att försvara landet. Det senare främst på plats i Ukraina förstås och det förra både här och i Sverige. Ty tyvärr är det inte möjligt att i Sverige långsiktigt överleva på de 2201 kr som är den absolut högsta månadssumma en ukrainare i Sverige kan få. Därför har många goda frivilliga krafter gått in och stöttat enskilda ukrainare. Det finns många lokala initiativ, men ett som vi kan lyfta fram som helt enkelt hjälper ukrainare att klara sig från dag till dag är Slava Ukraini Sverige 🌻🇺🇦🇸🇪 , som gör ett hästjobb med att få folk att överleva från dag till dag. När man pratar med ukrainskor som återvänt från t.ex. Tyskland var intrycket de fick där att myndigheterna gör nästan allt de kan för att de ska stanna kvar i landet och jobba. Det är tyskakurs nästan från dag ett och pengar under tiden som går att leva på. Så har det inte varit i Sverige där man från centralt håll inte ville låta ukrainare gå SFI. Att lära sig svenska har fått lösas på olika sätt lokalt. Ibland har det fungerat bra, ibland inte, men inställningen ovanifrån är slående märklig. Det här är dock bara ett exempel på hur inställningen till ukrainare är. Även på lägre nivå som på Migrationsverket har enskilda tjänstemän valt att vara njugga mot just ukrainare: Det är generellt svårt att förklara för ukrainare i Sverige varför de på samma tid som andra som kommit till Sverige som flyktingar har fått både permanent uppehållstillstånd inte har långt kvar till svenskt medborgarskap, medan de är fast i något slags märklig specialstatus som efter krigets slut kan komma att skapa många märkliga och traumatiska situationer för ukrainare som då rotat sig i Sverige. Hur exakt kommer de att hanteras när väl kriget är över? Det nya lagförslaget som nu finns och ska förbättra villkoren för ukrainare gör det på vissa plan, medan det på andra verkar skapa nya märkligheter. Det är förstås jättebra att dagersättningen höjs så att det är möjligt att leva på pengarna. Med detta förslag skulle den maximala månadssumman kunna bli 9548 kr efter att man bott ett år i Sverige. Det är pengar som det ju faktiskt kanske går att leva på, så det är ju bra, även om i praktiken många skulle få lägre summor än så och de som varit kortare än 12 månader fortsatt får endast max 71 kr om dagen. De som eventuellt kommer i höst lär alltså fortsatt behöva ekonomisk hjälp från frivilliga krafter. Sedan handlar det här ju än så länge just bara om ett förslag. Det ska först upp till omröstning i riksdagen och bli lag. Det finns hursomhelst annat som inte verkar lösas av förslaget. För tittar vi på vad det innebär ur andra aspekter så är det slående hur ukrainare ska särbehandlas från andra invånare i Sverige: - Ukrainska flyktingar ska även efter att de folkbokförts inte ha möjlighet att få varken barnbidrag eller bostadsbidrag. - Ukrainare över 66 år som tagit sin tillflykt till Sverige får inte likt andra invandrare som inte jobbat i Sverige någon som helst rätt till Äldreförsörjningsstöd - Ukrainska ungdomar som studerar på gymnasiet eller universitet får ingen rätt till studiemedel från CSN. Åtminstone inte om de är mellan 18 och 20 år. Ukrainare som har bland de högsta formella utbildningsgraderna i Världen ska i Sverige alltså inte få rimliga förutsättningar att fortsätta den traditionen och studera. Förmodligen hade det enbart varit bra för Sverige att få in barn till ukrainska högskoleutbildade i svensk högre utbildning som ökar chansen för att de stannar och jobbar i Sverige. Sen finns det en del i lagförslaget som verkligen får karaktären av att sparka på en som ligger: Föreställ er följande scenario: En ukrainsk familj har splittrats pga kriget. Kvinnan hamnade i Sverige som flykting tillsammans med barnen, medan mannen ryckte in för att försvara landet. Föreställ er då att han blir svårt sårad och på ett sådant sätt att vanlig rehabilitering inte räcker. Han blir helt enkelt handikappad för livet. Han kan därmed inte åka tillbaka till fronten en vända till även om han skulle vilja och bestämmer sig då för att återförenas med sin familj i Sverige. Hans fru har hankat sig fram så gott hon kunnat, även om hon till skillnad från andra mödrar i Sverige inte får något barnbidrag över huvud taget. I Sverige får pappan, denne krigsveteran dock ingen som helst rätt till det stöd som andra funktionshindrade har. Oavsett om de ursprungligen är från Somalia, Syrien eller Skellefteå. De ukrainska flyktingarna ska nämligen inte omfattas av lag 1993:387 om stöd och service till funktionshindrade som handlar om det offentligas skyldighet att hjälpa personer ”med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.” Nej, krigsskador beror inte på ett normalt åldrande. Därmed skulle denne soldat som verkligen gett allt för sitt lands och Europas frihet inte få någon hjälp som funktionshindrad i Sverige. Är det inte om något att spotta en hjälte i ansiktet? Förtjänar inte sådana som han samma stöd och hjälp som funktionsnedsatta från andra länder som kommit till Sverige? Är det så ni vill möta en ukrainsk veteran? Det är förstås när torra utredningstexter och vackert formulerade lagtexter möter verkligheten som de visar sitt sanna jag. Vi kommer att få se många fall som lagstiftarna kommer att få skämmas över. Å ena sidan står de synbart stolt i TV med ukrainska flaggor på kavajslaget, å andra sidan behandlar de på vissa plan ukrainare som sökt skydd i Sverige som en lägre stående kast. Jag som skriver här har personligen tre ukrainska väninnor som samtliga talar flytande svenska sedan innan kriget, men som hamnade i eller valde att fly till tre andra europeiska länder än Sverige när deras tillvaro i Ukraina rasade samman. Här kan man ur ett svenskt perspektiv tala om humankapitalförstöring. Hade inte tre välutbildade unga svensktalande kvinnor kunnat tillföra Sverige mycket? Spontant så skulle man ju kunna tro det, men det är inte så de uppfattat signalerna från Sverige och det är därför de inte bor där nu. Om vi tittar på gruppen vuxna ukrainska flyktingar som helhet inom EU så har uppemot 70 % någon typ av högskoleutbildning. Det är alltså på många vis hälften av det bästa Ukraina har som har lämnat landet. Den andra hälften – männen är kvar i landet och försvarar dess självständighet. Bland ukrainska flyktingar i åldern 18 – 59 år så är nära 80 % kvinnor. De övriga 20 % är ofta män som t.ex. har 3 barn eller rent av är ensamstående pappor och därmed hade rätt att lämna landet som familjeförsörjare. Sverige är ett av ytterst få OECD-länder som har fler män än kvinnor i befolkningen. Det är ett resultat av tidigare invandringspolitik där invandrargrupper med ibland över 90 % män fått asyl eller invandrat på andra vis. Länder som kulturellt och värderingsmässigt ofta ligger långt ifrån Sverige. Medianflyktingen från Ukraina är en högskoleutbildad kvinna som är 35 – 40 år och är ensamstående mor till ett eller två barn. Man skulle ju kunna tro att det här är människor som därmed skulle vara mer än välkomna i landet, men utifrån den politik som förts av de två senaste regeringarna är det knappast det intrycket man får. Vi är ett antal personer som har vårt hjärta både i Sverige och Ukraina. Efter de två senaste regeringarnas politik när det gäller hur man behandlar ukrainare som flytt till Sverige så har det blivit uppenbart att vi inte är speciellt välkomna i Sverige. Vanliga svenskar ser oss säkert gärna där i den fantastiska högan nord, men den politiska ”eliten” föredrar andra invandrargrupper. Varför kommer vi förmodligen aldrig att få ett ärligt och bra svar på, men vi har fattat vinken. Det är inte ukrainare som ägnar sig åt gängkriminalitet, skjutningar och har en kultur som är väsensskild från den svenska majoritetskulturen och kräver att det omgivande samhället anpassar sig efter denna. Ändå ska ukrainare helst inte ens komma till Sverige. Ja, eller helst åka tillbaka så fort som möjligt. Om det inte är så, snälla lyssna ordentligt på de ukrainsk-svenska organisationer som är väl insatta i den verkliga situationen som Nordic Ukraine Forum Forum och Ukrainska Alliansen i Sverige och gör om förslaget utifrån deras återkoppling. Men höj dagersättningen till ukrainska flyktingar redan nu utifrån förslaget och korta tiden som de först ska hanka sig fram på de nuvarande 71 kronorna om dagen, för de flyktingar som kan komma att komma om ett halvår på flykt undan en vinter utan el och fjärrvärme lär inte ha mycket till ekonomisk buffert alls med sig. Dels är de oftast inte del av den medelklass som var mer lättrörlig och resvan och som därmed utgjorde stor del av flyktingvågen våren 2022 och har därmed i grunden sämre förutsättningar ekonomiskt. Dels så har inflation och allmänt tuffa tider under kriget det dessutom gjort det svårare att bygga upp ekonomiska reserver. Gillar inte att blanda oss i svensk inrikespolitik, som vi ändå har mindre och mindre att göra med då vi inte lär ha någon framtid i landet, men ibland är det svårt att hålla tyst. Det är dock inte för sent att ändra på det här lagförslaget. Det är fullt möjligt och det skulle hjälpa väldigt många helt vanliga ukrainare. Om man vill. Och politik är att vilja. Vi hoppas att det inte blir en ny våg av människor som tvingas lämna Ukraina i höst och vinter, men risken finns där. Folk här minns väl hur det var vid slutet av 2022, när landet periodvis slocknade. Marginalerna i energisystemet är nästan borta nu och tål inte mycket mer, så det är inte självklart att den hjälp som fås med att staga upp det igen och det luftvärn som tillkommer kommer att räcka. Nu har ni fått en förvarning i alla fall.
0:44

Hej, Ulf Kristersson, Ulf Kristersson och Maria M Stenergard. Skriver till er för att ni ska få en chans till förvarning. Om ett halvår bör ni nämligen för säkerhets skull räkna med en ny våg av ukrainska flyktingar till Sverige. ryssland kommer antagligen ta ytterligare några orter i Donbass och folk som inte redan flytt därifrån kommer att behöva söka sig ett nytt hem. Men det är ändå inte därifrån den stora massan av flyktingar kommer att komma, utan det är från städer på annat håll i Ukraina. Läget med de återkommande ryska angreppen på Ukrainas energiinfrastruktur är något som vi räknar med kommer att fortsätta. Vi kommer att härda ut och livet kommer trots allt att kunna fortsätta mer eller mindre normalt för de flesta. Under sommarhalvåret. Sedan när hösten och kylan kommer får vi se hur det ser ut med fjärrvärme och el. Fortsätter det som det gjort under våren ser det väldigt mörkt ut. Om ännu fler värmekraftverk och vattenkraftverk slås ut runt om i landet kommer miljoner människor inte ha tillgång till fjärrvärme och kanske rent av el nästa vinter. Det görs nämligen varje vecka även små tillslag mot energiinfrastrukturen som inte direkt syns i media. Visst finns det nu tid att reparera det som går att reparera och att skapa alternativa lösningar i form av t.ex. mindre kraftkällor utspritt. Detta kommer också att göras, men samtidigt vet vi alla att några nätters nya ryska angrepp med kryssningsrobotar och Shaheddrönare kan slå ut motsvarande fjärrvärme- och elproduktion som mödosamt återställts eller tillkommit. Kiev har landets bästa luftvärn och kommer troligen att klara sig, men det finns många andra orter som inte går att samtidigt skydda ordentligt med luftvärn. Det pågår ett intensivt arbete med att försöka få mer luftvärn på plats i Ukraina. I skrivande stund vet ingen om det kommer räcker till att skydda all energiinfrastruktur mot en ny massiv rysk bombningskampanj i höst. Många av dem som väl bestämmer sig för att lämna en en drabbad ort kommer förmodligen inte att bli enbart internflyktingar då nästa vinter kan bli tuff över hela landet. Lämnar de väl sina hem är det logiskt att de lämnar landet helt. Över vintern i alla fall. Nyligen så gav en väninna i södra Ukraina upp och åkte tillbaka till Västeuropa där hon tidigare bott som flykting. Hon stod inte längre ut med de ständiga flyglarmen, elavbrotten och osäkerheten som följer med hela situationen. Fler lär följa i hennes spår, även om alla som bor i Ukraina nu är väldigt luttrade och kan stå ut med väldigt mycket. Tyvärr har Sverige på många sätt i praktisk handling från regerings- och myndighetshåll visat att ukrainska flyktingar inte är speciellt välkomna. Ja, det kan låta provocerande att få höra något sådant, men faktum är att det är så det uppfattas av ukrainare och villkoren som ukrainare som fått är sämre än vad de varit för flyktingar från andra länder. Ja, vi kan här tala om en negativ särbehandling. Missförstå oss inte – vi är väldigt tacksamma över all den militära och finansiella hjälp som Sverige gett till Ukraina. Vi är även tacksamma över de enorma insatser som gjorts från mängder av enskilda individer och organisationer humanitärt och i form av mer konkret hjälp till att försvara landet. Det senare främst på plats i Ukraina förstås och det förra både här och i Sverige. Ty tyvärr är det inte möjligt att i Sverige långsiktigt överleva på de 2201 kr som är den absolut högsta månadssumma en ukrainare i Sverige kan få. Därför har många goda frivilliga krafter gått in och stöttat enskilda ukrainare. Det finns många lokala initiativ, men ett som vi kan lyfta fram som helt enkelt hjälper ukrainare att klara sig från dag till dag är Slava Ukraini Sverige 🌻🇺🇦🇸🇪 , som gör ett hästjobb med att få folk att överleva från dag till dag. När man pratar med ukrainskor som återvänt från t.ex. Tyskland var intrycket de fick där att myndigheterna gör nästan allt de kan för att de ska stanna kvar i landet och jobba. Det är tyskakurs nästan från dag ett och pengar under tiden som går att leva på. Så har det inte varit i Sverige där man från centralt håll inte ville låta ukrainare gå SFI. Att lära sig svenska har fått lösas på olika sätt lokalt. Ibland har det fungerat bra, ibland inte, men inställningen ovanifrån är slående märklig. Det här är dock bara ett exempel på hur inställningen till ukrainare är. Även på lägre nivå som på Migrationsverket har enskilda tjänstemän valt att vara njugga mot just ukrainare: Det är generellt svårt att förklara för ukrainare i Sverige varför de på samma tid som andra som kommit till Sverige som flyktingar har fått både permanent uppehållstillstånd inte har långt kvar till svenskt medborgarskap, medan de är fast i något slags märklig specialstatus som efter krigets slut kan komma att skapa många märkliga och traumatiska situationer för ukrainare som då rotat sig i Sverige. Hur exakt kommer de att hanteras när väl kriget är över? Det nya lagförslaget som nu finns och ska förbättra villkoren för ukrainare gör det på vissa plan, medan det på andra verkar skapa nya märkligheter. Det är förstås jättebra att dagersättningen höjs så att det är möjligt att leva på pengarna. Med detta förslag skulle den maximala månadssumman kunna bli 9548 kr efter att man bott ett år i Sverige. Det är pengar som det ju faktiskt kanske går att leva på, så det är ju bra, även om i praktiken många skulle få lägre summor än så och de som varit kortare än 12 månader fortsatt får endast max 71 kr om dagen. De som eventuellt kommer i höst lär alltså fortsatt behöva ekonomisk hjälp från frivilliga krafter. Sedan handlar det här ju än så länge just bara om ett förslag. Det ska först upp till omröstning i riksdagen och bli lag. Det finns hursomhelst annat som inte verkar lösas av förslaget. För tittar vi på vad det innebär ur andra aspekter så är det slående hur ukrainare ska särbehandlas från andra invånare i Sverige: - Ukrainska flyktingar ska även efter att de folkbokförts inte ha möjlighet att få varken barnbidrag eller bostadsbidrag. - Ukrainare över 66 år som tagit sin tillflykt till Sverige får inte likt andra invandrare som inte jobbat i Sverige någon som helst rätt till Äldreförsörjningsstöd - Ukrainska ungdomar som studerar på gymnasiet eller universitet får ingen rätt till studiemedel från CSN. Åtminstone inte om de är mellan 18 och 20 år. Ukrainare som har bland de högsta formella utbildningsgraderna i Världen ska i Sverige alltså inte få rimliga förutsättningar att fortsätta den traditionen och studera. Förmodligen hade det enbart varit bra för Sverige att få in barn till ukrainska högskoleutbildade i svensk högre utbildning som ökar chansen för att de stannar och jobbar i Sverige. Sen finns det en del i lagförslaget som verkligen får karaktären av att sparka på en som ligger: Föreställ er följande scenario: En ukrainsk familj har splittrats pga kriget. Kvinnan hamnade i Sverige som flykting tillsammans med barnen, medan mannen ryckte in för att försvara landet. Föreställ er då att han blir svårt sårad och på ett sådant sätt att vanlig rehabilitering inte räcker. Han blir helt enkelt handikappad för livet. Han kan därmed inte åka tillbaka till fronten en vända till även om han skulle vilja och bestämmer sig då för att återförenas med sin familj i Sverige. Hans fru har hankat sig fram så gott hon kunnat, även om hon till skillnad från andra mödrar i Sverige inte får något barnbidrag över huvud taget. I Sverige får pappan, denne krigsveteran dock ingen som helst rätt till det stöd som andra funktionshindrade har. Oavsett om de ursprungligen är från Somalia, Syrien eller Skellefteå. De ukrainska flyktingarna ska nämligen inte omfattas av lag 1993:387 om stöd och service till funktionshindrade som handlar om det offentligas skyldighet att hjälpa personer ”med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.” Nej, krigsskador beror inte på ett normalt åldrande. Därmed skulle denne soldat som verkligen gett allt för sitt lands och Europas frihet inte få någon hjälp som funktionshindrad i Sverige. Är det inte om något att spotta en hjälte i ansiktet? Förtjänar inte sådana som han samma stöd och hjälp som funktionsnedsatta från andra länder som kommit till Sverige? Är det så ni vill möta en ukrainsk veteran? Det är förstås när torra utredningstexter och vackert formulerade lagtexter möter verkligheten som de visar sitt sanna jag. Vi kommer att få se många fall som lagstiftarna kommer att få skämmas över. Å ena sidan står de synbart stolt i TV med ukrainska flaggor på kavajslaget, å andra sidan behandlar de på vissa plan ukrainare som sökt skydd i Sverige som en lägre stående kast. Jag som skriver här har personligen tre ukrainska väninnor som samtliga talar flytande svenska sedan innan kriget, men som hamnade i eller valde att fly till tre andra europeiska länder än Sverige när deras tillvaro i Ukraina rasade samman. Här kan man ur ett svenskt perspektiv tala om humankapitalförstöring. Hade inte tre välutbildade unga svensktalande kvinnor kunnat tillföra Sverige mycket? Spontant så skulle man ju kunna tro det, men det är inte så de uppfattat signalerna från Sverige och det är därför de inte bor där nu. Om vi tittar på gruppen vuxna ukrainska flyktingar som helhet inom EU så har uppemot 70 % någon typ av högskoleutbildning. Det är alltså på många vis hälften av det bästa Ukraina har som har lämnat landet. Den andra hälften – männen är kvar i landet och försvarar dess självständighet. Bland ukrainska flyktingar i åldern 18 – 59 år så är nära 80 % kvinnor. De övriga 20 % är ofta män som t.ex. har 3 barn eller rent av är ensamstående pappor och därmed hade rätt att lämna landet som familjeförsörjare. Sverige är ett av ytterst få OECD-länder som har fler män än kvinnor i befolkningen. Det är ett resultat av tidigare invandringspolitik där invandrargrupper med ibland över 90 % män fått asyl eller invandrat på andra vis. Länder som kulturellt och värderingsmässigt ofta ligger långt ifrån Sverige. Medianflyktingen från Ukraina är en högskoleutbildad kvinna som är 35 – 40 år och är ensamstående mor till ett eller två barn. Man skulle ju kunna tro att det här är människor som därmed skulle vara mer än välkomna i landet, men utifrån den politik som förts av de två senaste regeringarna är det knappast det intrycket man får. Vi är ett antal personer som har vårt hjärta både i Sverige och Ukraina. Efter de två senaste regeringarnas politik när det gäller hur man behandlar ukrainare som flytt till Sverige så har det blivit uppenbart att vi inte är speciellt välkomna i Sverige. Vanliga svenskar ser oss säkert gärna där i den fantastiska högan nord, men den politiska ”eliten” föredrar andra invandrargrupper. Varför kommer vi förmodligen aldrig att få ett ärligt och bra svar på, men vi har fattat vinken. Det är inte ukrainare som ägnar sig åt gängkriminalitet, skjutningar och har en kultur som är väsensskild från den svenska majoritetskulturen och kräver att det omgivande samhället anpassar sig efter denna. Ändå ska ukrainare helst inte ens komma till Sverige. Ja, eller helst åka tillbaka så fort som möjligt. Om det inte är så, snälla lyssna ordentligt på de ukrainsk-svenska organisationer som är väl insatta i den verkliga situationen som Nordic Ukraine Forum Forum och Ukrainska Alliansen i Sverige och gör om förslaget utifrån deras återkoppling. Men höj dagersättningen till ukrainska flyktingar redan nu utifrån förslaget och korta tiden som de först ska hanka sig fram på de nuvarande 71 kronorna om dagen, för de flyktingar som kan komma att komma om ett halvår på flykt undan en vinter utan el och fjärrvärme lär inte ha mycket till ekonomisk buffert alls med sig. Dels är de oftast inte del av den medelklass som var mer lättrörlig och resvan och som därmed utgjorde stor del av flyktingvågen våren 2022 och har därmed i grunden sämre förutsättningar ekonomiskt. Dels så har inflation och allmänt tuffa tider under kriget det dessutom gjort det svårare att bygga upp ekonomiska reserver. Gillar inte att blanda oss i svensk inrikespolitik, som vi ändå har mindre och mindre att göra med då vi inte lär ha någon framtid i landet, men ibland är det svårt att hålla tyst. Det är dock inte för sent att ändra på det här lagförslaget. Det är fullt möjligt och det skulle hjälpa väldigt många helt vanliga ukrainare. Om man vill. Och politik är att vilja. Vi hoppas att det inte blir en ny våg av människor som tvingas lämna Ukraina i höst och vinter, men risken finns där. Folk här minns väl hur det var vid slutet av 2022, när landet periodvis slocknade. Marginalerna i energisystemet är nästan borta nu och tål inte mycket mer, så det är inte självklart att den hjälp som fås med att staga upp det igen och det luftvärn som tillkommer kommer att räcka. Nu har ni fått en förvarning i alla fall.

Fria Ukraina

47,629 views • 2 years ago

Ser debatten på Riksstudios om Israel-Palestina, mellan Aron Flam och Kristofer Lundberg. I takt med att allt fler svenskar (nu 75 %) blivit kritiska till Israels agerande, har Aron Flam tvärtom blivit mer rabiat, totaliserad och förstockad i sitt försvar för Israel. Han friskriver nu Israel från allt ansvar för de tiotusentals döda palestinierna, de hundratusentals raserade byggnaderna och det ofattbara mänskliga lidandet. Och "försvaret" är att Israel till sin natur är att betrakta som getingar. Vidare säger Flam att palestinierna inte kommer att finnas kvar om hundra år. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att han anser att palestinierna utsätts, eller kommer att utsättas, för ett folkmord – och att det är bra. Eller vad annat skulle det kunna kallas för, om ett folk upphör att existera som följd av en annan stats agerande?
0:50

Ser debatten på Riksstudios om Israel-Palestina, mellan Aron Flam och Kristofer Lundberg. I takt med att allt fler svenskar (nu 75 %) blivit kritiska till Israels agerande, har Aron Flam tvärtom blivit mer rabiat, totaliserad och förstockad i sitt försvar för Israel. Han friskriver nu Israel från allt ansvar för de tiotusentals döda palestinierna, de hundratusentals raserade byggnaderna och det ofattbara mänskliga lidandet. Och "försvaret" är att Israel till sin natur är att betrakta som getingar. Vidare säger Flam att palestinierna inte kommer att finnas kvar om hundra år. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att han anser att palestinierna utsätts, eller kommer att utsättas, för ett folkmord – och att det är bra. Eller vad annat skulle det kunna kallas för, om ett folk upphör att existera som följd av en annan stats agerande?

Gustav Kasselstrand (AFS) 🇸🇪

61,114 views • 1 year ago

Ljuset och mörkret i vår tid. Vid det stora Chanukafirandet på Norrmalmstorg tidigare ikväll hade jag den stora förmånen att få säga några ord. Ni finner det här i tal och i skrift. Mina vänner, Ett varmt tack för möjligheten att få tala för er här idag. När inbjudan kom till mig var det för att få fira med er. Vilken fantastisk ära att få fira ljusets seger över mörkret tillsammans med er, men låt mig först börja i mörkret. I söndags förbyttes ljus till mörker. I söndags fick det Judiska folket ånyo uppleva en högtid bytas ut mot död och terror. Låt oss inte se bort från vad detta är, ett angrepp mot det judiska folket enbart för att de är judar. Det sker inte i ett vakuum, det sker i en västvärld där judarna är mer utsatta än på mycket lång tid. Alla som skanderat efter en ny intifada på gator och torg runt om i västvärlden fick i söndags se sina slagord materialiseras i handling. Attacker mot judar enbart för att de är judar är intifadans hårda kärna. Det är en hård kärna som materialiseras i handling av otaliga islamistiska terrorgrupper, men den hårda kärnan bärs också av dess nyttiga idioter. Alla som tror att det är en chick assessoar man kan slänga sig med i sociala medier och demonstrationståg måste ta ett steg bakåt och skärskåda sin egen plats och roll i historien. Möt blicken med de som mitt under firande och glädje fick se anhöriga kallblodigt mördade. Tänk tanken på de livsgärningar som i förrgår släktes och för evigt lämnades ofullbordade. Ni som är här vet det redan, men jag säger det ändå. Antisionism har blivit en politiskt korrekt täckmantel för antisemitism. Den som ännu inte förstått det lurar möjligen sig själv, men inte den judiska minoriteten som tvingas leva under den nya tidens slagord. Politiker har i många år gjort sitt yttersta för att inte prata om “vi” och “dom”. Men det finns faktiskt ett “dom” här. “Dom” som älskar döden mer än livet och ett “Vi”; vi andra som älskar livet mer än döden och vägrar låta våra samhällen bli skådeplats för islamistiska dödskulter som vill utnyttja våra sårbarheter. Det är min övertygelse att västvärlden måste hårdna mot mörkret, mot dem som vill släcka ljuset. Västvärldens akilleshäl har varit att vi tilltrodde toleransen ett så högt värde att den också utsträcktes till dem som inte kunde tolerera oss. Ni vet mer än några andra vad mörkret är och kan vara. I denna dystra verklighet blir chanukkas ljus – och er närvaro här i dag – desto viktigare. Ni samlas för att tända ljusen, för att markera närvaro, här mitt i Stockholm, och för att påminna både er själva och oss andra om vad historien om chanukka lär oss. Oljan i lampan kommer aldrig ta slut och ljuset kommer att övervinna mörkret. Chanukka handlar om det judiska folkets okuvlighet. Ni bär detta inom er och ska känna stolthet över detta varje dag. I år högtiglighåller Sverige 250 år av etablerat judiskt liv i vårt land. Det är 250 år sedan Aaron Isaac kom hit och lade grunden till den första judiska församlingen. Sedan dess har judiskt liv, i alla sina uttryck, varit en del av den svenska berättelsen. Det finns otaliga exempel på hur judiskt liv har bidragit till det svenska samhället i stort, och dessa har uppmärksammats på en rad olika sätt under årets firande av judiskt liv. Man kan fråga sig, hur kommer det sig att en relativt liten minoritet kan göra ett så stort och betydande positivt avtryck i ett samhälle? Jag menar att det i grunden handlar om att judendomen lär ut universella värden som rättvisa, medmänsklighet och människolivets okränkbarhet – värden som har bidragit till att forma några av de mest framgångsrika samhällen som funnits. Om man förenar detta med den unika kontinuiteten i den judiska identiteten och den gemensamma historiska erfarenheten hos det judiska folket, ser man ett tydligt mönster: Det går inte att nämna ett land där den judiska minoriteten inte har gjort stora insatser för samhället. Samtidigt som man varit en integrerad del av det har man fortfarande burit sin judiska identitet och tro med stolthet. Vår samling här idag är ett exempel på det. En gång om året säger traditionen: ställ chanukkian i fönstret. Tänd ljusen så att de syns. Låt det märkas att ni är här. Chanukka är högtiden som uppmuntrar judar att inte gömma sig. För mig som företrädare för regeringen, omsätts det budskapet i en stark övertygelse om att stå upp för den judiska minoriteten i Sverige. Jag är övertygad om att ett samhälle som förlorar sin förmåga att stå upp för den judiska minoriteten är ett samhälle som har förlorat det mesta. Sverige ska inte bli det samhället. Men det finns de som vill ta oss dit. Det finns de som provoceras av judiska symboler och attribut. De vill skrämma, tysta, tränga undan det judiska ur det offentliga rummet. De kommer inte att vinna. Inte här. Inte i vårt Sverige, inte på vår vakt. När vi nu strax tänder ljusen markerar vi inte bara ännu ett år av stolt judisk närvaro i Sverige. Vi slår också fast att judiskt liv ska kunna levas öppet, tryggt och fritt i vårt land, att det är en del av vårt land – och att vi är många som är beredda att göra vad som krävs för att ha det på det sättet. Chanukka sameach – Am Israel chai.
8:16

Ljuset och mörkret i vår tid. Vid det stora Chanukafirandet på Norrmalmstorg tidigare ikväll hade jag den stora förmånen att få säga några ord. Ni finner det här i tal och i skrift. Mina vänner, Ett varmt tack för möjligheten att få tala för er här idag. När inbjudan kom till mig var det för att få fira med er. Vilken fantastisk ära att få fira ljusets seger över mörkret tillsammans med er, men låt mig först börja i mörkret. I söndags förbyttes ljus till mörker. I söndags fick det Judiska folket ånyo uppleva en högtid bytas ut mot död och terror. Låt oss inte se bort från vad detta är, ett angrepp mot det judiska folket enbart för att de är judar. Det sker inte i ett vakuum, det sker i en västvärld där judarna är mer utsatta än på mycket lång tid. Alla som skanderat efter en ny intifada på gator och torg runt om i västvärlden fick i söndags se sina slagord materialiseras i handling. Attacker mot judar enbart för att de är judar är intifadans hårda kärna. Det är en hård kärna som materialiseras i handling av otaliga islamistiska terrorgrupper, men den hårda kärnan bärs också av dess nyttiga idioter. Alla som tror att det är en chick assessoar man kan slänga sig med i sociala medier och demonstrationståg måste ta ett steg bakåt och skärskåda sin egen plats och roll i historien. Möt blicken med de som mitt under firande och glädje fick se anhöriga kallblodigt mördade. Tänk tanken på de livsgärningar som i förrgår släktes och för evigt lämnades ofullbordade. Ni som är här vet det redan, men jag säger det ändå. Antisionism har blivit en politiskt korrekt täckmantel för antisemitism. Den som ännu inte förstått det lurar möjligen sig själv, men inte den judiska minoriteten som tvingas leva under den nya tidens slagord. Politiker har i många år gjort sitt yttersta för att inte prata om “vi” och “dom”. Men det finns faktiskt ett “dom” här. “Dom” som älskar döden mer än livet och ett “Vi”; vi andra som älskar livet mer än döden och vägrar låta våra samhällen bli skådeplats för islamistiska dödskulter som vill utnyttja våra sårbarheter. Det är min övertygelse att västvärlden måste hårdna mot mörkret, mot dem som vill släcka ljuset. Västvärldens akilleshäl har varit att vi tilltrodde toleransen ett så högt värde att den också utsträcktes till dem som inte kunde tolerera oss. Ni vet mer än några andra vad mörkret är och kan vara. I denna dystra verklighet blir chanukkas ljus – och er närvaro här i dag – desto viktigare. Ni samlas för att tända ljusen, för att markera närvaro, här mitt i Stockholm, och för att påminna både er själva och oss andra om vad historien om chanukka lär oss. Oljan i lampan kommer aldrig ta slut och ljuset kommer att övervinna mörkret. Chanukka handlar om det judiska folkets okuvlighet. Ni bär detta inom er och ska känna stolthet över detta varje dag. I år högtiglighåller Sverige 250 år av etablerat judiskt liv i vårt land. Det är 250 år sedan Aaron Isaac kom hit och lade grunden till den första judiska församlingen. Sedan dess har judiskt liv, i alla sina uttryck, varit en del av den svenska berättelsen. Det finns otaliga exempel på hur judiskt liv har bidragit till det svenska samhället i stort, och dessa har uppmärksammats på en rad olika sätt under årets firande av judiskt liv. Man kan fråga sig, hur kommer det sig att en relativt liten minoritet kan göra ett så stort och betydande positivt avtryck i ett samhälle? Jag menar att det i grunden handlar om att judendomen lär ut universella värden som rättvisa, medmänsklighet och människolivets okränkbarhet – värden som har bidragit till att forma några av de mest framgångsrika samhällen som funnits. Om man förenar detta med den unika kontinuiteten i den judiska identiteten och den gemensamma historiska erfarenheten hos det judiska folket, ser man ett tydligt mönster: Det går inte att nämna ett land där den judiska minoriteten inte har gjort stora insatser för samhället. Samtidigt som man varit en integrerad del av det har man fortfarande burit sin judiska identitet och tro med stolthet. Vår samling här idag är ett exempel på det. En gång om året säger traditionen: ställ chanukkian i fönstret. Tänd ljusen så att de syns. Låt det märkas att ni är här. Chanukka är högtiden som uppmuntrar judar att inte gömma sig. För mig som företrädare för regeringen, omsätts det budskapet i en stark övertygelse om att stå upp för den judiska minoriteten i Sverige. Jag är övertygad om att ett samhälle som förlorar sin förmåga att stå upp för den judiska minoriteten är ett samhälle som har förlorat det mesta. Sverige ska inte bli det samhället. Men det finns de som vill ta oss dit. Det finns de som provoceras av judiska symboler och attribut. De vill skrämma, tysta, tränga undan det judiska ur det offentliga rummet. De kommer inte att vinna. Inte här. Inte i vårt Sverige, inte på vår vakt. När vi nu strax tänder ljusen markerar vi inte bara ännu ett år av stolt judisk närvaro i Sverige. Vi slår också fast att judiskt liv ska kunna levas öppet, tryggt och fritt i vårt land, att det är en del av vårt land – och att vi är många som är beredda att göra vad som krävs för att ha det på det sättet. Chanukka sameach – Am Israel chai.

Carl-Oskar Bohlin

233,320 views • 9 months ago

Är det bara jag som tycker det är jävligt komiskt att samtidigt som politiker blir mer och mer högljudda om att begränsa och förbjuda sociala medier som 𝕏, så fälls TV4 av Granskningsnämnden för ren propaganda? De klippte och klistrade för att få en hel demonstration att framstå som högerextrem, trots att sanningen fanns tillgänglig i oredigerad form på just sociala medier hela tiden. Man vill alltså tysta de plattformar som gör det möjligt att se verkligheten som den är och granska massmedias lögner, för att tvinga oss tillbaka till statligt godkänd ”media”. Är det någon som fortfarande tror att detta handlar om vår ”säkerhet” och inte om deras kontroll?
0:27

Är det bara jag som tycker det är jävligt komiskt att samtidigt som politiker blir mer och mer högljudda om att begränsa och förbjuda sociala medier som 𝕏, så fälls TV4 av Granskningsnämnden för ren propaganda? De klippte och klistrade för att få en hel demonstration att framstå som högerextrem, trots att sanningen fanns tillgänglig i oredigerad form på just sociala medier hela tiden. Man vill alltså tysta de plattformar som gör det möjligt att se verkligheten som den är och granska massmedias lögner, för att tvinga oss tillbaka till statligt godkänd ”media”. Är det någon som fortfarande tror att detta handlar om vår ”säkerhet” och inte om deras kontroll?

HWL

21,572 views • 7 months ago

Nooshi säger i praktiken att den som äger höga värden - exempelvis ett stort bolag - ska behöva sälja sitt ägande för att andra ska kunna köpa pizza för det. Vi ska alltså sälja ut exempelvis Spotify eller andra företag med potential att bli stora för att lägga pengarna på kortsiktig konsumtion. På något vis får hon det till att det ska driva investeringar. Trots att det givetvis innebär det motsatta: Ägare som vill investera ger bort sina pengar till ren konsumtion. Hela poängen med att investera upphör. Helt otroligt snurrigt resonemang som nog bygger på att hon inte förstår skillnaden på att ha en väldig massa kontanter eller ett stort ”kapital” i form av ägande. Av något skäl har hon också fått för sig att det sänkts massa skatter för ”de rikaste” trots att det i princip enbart är löneskatter som justerats. På vilket sätt motiverar det att plundra folks egendom och ägande? Hon är ju inte bara oseriöst och okunnig, utan direkt livsfarlig och samhällsskadlig.
1:10

Nooshi säger i praktiken att den som äger höga värden - exempelvis ett stort bolag - ska behöva sälja sitt ägande för att andra ska kunna köpa pizza för det. Vi ska alltså sälja ut exempelvis Spotify eller andra företag med potential att bli stora för att lägga pengarna på kortsiktig konsumtion. På något vis får hon det till att det ska driva investeringar. Trots att det givetvis innebär det motsatta: Ägare som vill investera ger bort sina pengar till ren konsumtion. Hela poängen med att investera upphör. Helt otroligt snurrigt resonemang som nog bygger på att hon inte förstår skillnaden på att ha en väldig massa kontanter eller ett stort ”kapital” i form av ägande. Av något skäl har hon också fått för sig att det sänkts massa skatter för ”de rikaste” trots att det i princip enbart är löneskatter som justerats. På vilket sätt motiverar det att plundra folks egendom och ägande? Hon är ju inte bara oseriöst och okunnig, utan direkt livsfarlig och samhällsskadlig.

Ränta på ränta

498,792 views • 1 month ago

Hade äran att tala på Norra Bantorget för frihetstörstande svensk-iranier denna lördag. ”Kära vänner, Mod är inget naturtillstånd. Det är inget man vaknar upp med en fridfull morgon. Mod är inte frånvaro av rädsla - tvärtom. Först kommer rädslan, som värker fram modet, som blir till en osynlig rustning som ger kraft åt den som bestämt sig för att stå kvar och kämpa. Modet är inte medfött, det är erövrat av den som väljer att omvandla den paralyserande rädslan till handlingskraft. Alla ni som samlats här idag - som bär exilens tunga mantel över era axlar, som lämnat människorna, gatorna, dofterna och färgerna ni älskat, som flytt från förtryckets obarmhärtiga, långsamma kvävning, som korsat landsgränser och oceaner för möjligheten att frigöra era barn från tyranniets klor - ni vet att friheten kostar. Och att den alltid är värd sitt pris. När ondskan marscherar finns inga gråzoner. Inga förbehåll, inga ursäkter, inga ”men” - bara ett enkelt moraliskt val mellan godhet och ondska, mellan civilisation och barbari, mellan de som hyllar livet och de som inte fruktar döden. Faktum är att det aldrig varit enklare än nu att välja sida, att hörsamma det iranska folkets rop på hjälp mot den islamistiska dödskulten i Teheran som i snart ett halvt sekel metodiskt kuvat det stolta, iranska folket. Som fängslar, mördar och torterar kvinnor, dissidenter, oppositionella och homosexuella. Som finansierar proxyarméer i Mellanöstern, som utgör ett existentiellt hot mot världens enda judiska stat och regionens enda demokrati. Som finansierar krig och terror runt om i världen, också i vårt land. Som förföljer exiliranier i diasporan, och som nu rustade för anskaffning av kärnvapen och utökad produktion av långdistansmissiler. I denna stund står därför striden mellan det iranska folket, som drömmer om fred och frihet, och den islamistiska regim som inte skyr några medel i försöken att behålla dominansen över folket, regionen och ondskans axelmakter. För mig, liksom för er som samlats här idag, är det enkelt att ta ställning för folket - det kontrollerade, det tystade, det osynliggjorda - i denna kamp mot islamismens absolutism. För vi vet att om inte regimen faller nu så kommer kvinnor att fortsätta våldtas och misshandlas för att de visar håret, regimkritiker att fängslas och avrättas, och ni tvingas fortsätta att leva med sorgen och avståndet, med ovissheten om era släktingars och vänners vardagliga umbäranden. Under massakern i januari, när regimen brutalt mördade uppemot 40.000 människor inom loppet av två dygn, spreds ett klipp föreställandes en äldre, obeslöjad kvinna som skjutits i munnen av regimens hantlangare. Medan blodet strömmade från hennes mun ropade hon med styrka i blicken: ”Jag är inte rädd; Jag har varit död i 47 år”. Det är vad ett liv i ofrihet gör med en människa. Och det är vad kampen för frihet kräver: att rädslan inte längre får styra, kuva och förgöra. Idag hörs röster från många håll som manar till försiktighet, som propagerar för återgång till status quo. Men vilka är vi att, från parnassen, kräva att det iranska folket ska betala det yttersta priset för att vi ska slippa drabbas ekonomiskt av mullornas ondska och irrationalitet? Vänner, Det iranska folket har redan gjort sitt val. Det har rest sig, gång på gång, trots att det gör det med livet som insats. Frågan är inte längre vad det är berett att offra – utan vad vi är beredda att göra för att bistå dem i detta historiska skeende, med potential att bli lika historiskt som Berlinmurens fall blev i Europa. För mig är solidaritet inte en känsla. Det är en handling. Så låt oss inte nöja oss med att vittna. Låt oss inte stanna vid att beklaga. Låt oss vara tydliga i vårt stöd, orubbliga i våra principer och modiga nog att stå kvar även när det kostar. För i slutändan är det inte rädslan som definierar oss. Det är vad vi gör - trots den. NER MED MULLORNA!”
7:06

Hade äran att tala på Norra Bantorget för frihetstörstande svensk-iranier denna lördag. ”Kära vänner, Mod är inget naturtillstånd. Det är inget man vaknar upp med en fridfull morgon. Mod är inte frånvaro av rädsla - tvärtom. Först kommer rädslan, som värker fram modet, som blir till en osynlig rustning som ger kraft åt den som bestämt sig för att stå kvar och kämpa. Modet är inte medfött, det är erövrat av den som väljer att omvandla den paralyserande rädslan till handlingskraft. Alla ni som samlats här idag - som bär exilens tunga mantel över era axlar, som lämnat människorna, gatorna, dofterna och färgerna ni älskat, som flytt från förtryckets obarmhärtiga, långsamma kvävning, som korsat landsgränser och oceaner för möjligheten att frigöra era barn från tyranniets klor - ni vet att friheten kostar. Och att den alltid är värd sitt pris. När ondskan marscherar finns inga gråzoner. Inga förbehåll, inga ursäkter, inga ”men” - bara ett enkelt moraliskt val mellan godhet och ondska, mellan civilisation och barbari, mellan de som hyllar livet och de som inte fruktar döden. Faktum är att det aldrig varit enklare än nu att välja sida, att hörsamma det iranska folkets rop på hjälp mot den islamistiska dödskulten i Teheran som i snart ett halvt sekel metodiskt kuvat det stolta, iranska folket. Som fängslar, mördar och torterar kvinnor, dissidenter, oppositionella och homosexuella. Som finansierar proxyarméer i Mellanöstern, som utgör ett existentiellt hot mot världens enda judiska stat och regionens enda demokrati. Som finansierar krig och terror runt om i världen, också i vårt land. Som förföljer exiliranier i diasporan, och som nu rustade för anskaffning av kärnvapen och utökad produktion av långdistansmissiler. I denna stund står därför striden mellan det iranska folket, som drömmer om fred och frihet, och den islamistiska regim som inte skyr några medel i försöken att behålla dominansen över folket, regionen och ondskans axelmakter. För mig, liksom för er som samlats här idag, är det enkelt att ta ställning för folket - det kontrollerade, det tystade, det osynliggjorda - i denna kamp mot islamismens absolutism. För vi vet att om inte regimen faller nu så kommer kvinnor att fortsätta våldtas och misshandlas för att de visar håret, regimkritiker att fängslas och avrättas, och ni tvingas fortsätta att leva med sorgen och avståndet, med ovissheten om era släktingars och vänners vardagliga umbäranden. Under massakern i januari, när regimen brutalt mördade uppemot 40.000 människor inom loppet av två dygn, spreds ett klipp föreställandes en äldre, obeslöjad kvinna som skjutits i munnen av regimens hantlangare. Medan blodet strömmade från hennes mun ropade hon med styrka i blicken: ”Jag är inte rädd; Jag har varit död i 47 år”. Det är vad ett liv i ofrihet gör med en människa. Och det är vad kampen för frihet kräver: att rädslan inte längre får styra, kuva och förgöra. Idag hörs röster från många håll som manar till försiktighet, som propagerar för återgång till status quo. Men vilka är vi att, från parnassen, kräva att det iranska folket ska betala det yttersta priset för att vi ska slippa drabbas ekonomiskt av mullornas ondska och irrationalitet? Vänner, Det iranska folket har redan gjort sitt val. Det har rest sig, gång på gång, trots att det gör det med livet som insats. Frågan är inte längre vad det är berett att offra – utan vad vi är beredda att göra för att bistå dem i detta historiska skeende, med potential att bli lika historiskt som Berlinmurens fall blev i Europa. För mig är solidaritet inte en känsla. Det är en handling. Så låt oss inte nöja oss med att vittna. Låt oss inte stanna vid att beklaga. Låt oss vara tydliga i vårt stöd, orubbliga i våra principer och modiga nog att stå kvar även när det kostar. För i slutändan är det inte rädslan som definierar oss. Det är vad vi gör - trots den. NER MED MULLORNA!”

Alice Teodorescu Måwe

16,431 views • 6 months ago

Inte alls förvånande att SVT Nyheter väljer att kalla den nya lagen för ”angiverilag” hellre än anmälningsplikt. Det tjänar som ännu ett kvitto på den aktivism som fakiskt råder inom public service, även om de alltid själva viftar bort den kritiken. Vi skattebetalare ska absolut inte finna oss i vinklad nålsticksindoktrinering. Den pågår hela tiden och tidöpartierna missade helt att ta tag i sorgebarnet public service denna mandatperiod. Tipstack till Här kan du se hela intervjun på Riksstudios
2:25

Inte alls förvånande att SVT Nyheter väljer att kalla den nya lagen för ”angiverilag” hellre än anmälningsplikt. Det tjänar som ännu ett kvitto på den aktivism som fakiskt råder inom public service, även om de alltid själva viftar bort den kritiken. Vi skattebetalare ska absolut inte finna oss i vinklad nålsticksindoktrinering. Den pågår hela tiden och tidöpartierna missade helt att ta tag i sorgebarnet public service denna mandatperiod. Tipstack till Här kan du se hela intervjun på Riksstudios

Lena Malmberg (MED)

17,324 views • 2 months ago

Det här är ju en fullständigt briljant intervju som så tydligt visar svagheten hos Elisabeth Thand Ringqvist. Hon kan inte vidgå att regeringen gjort ett bra jobb med att först parera inflation och sen få till en stabil tillväxt. Trots att hon vet att det är sant. Hon kan inte heller credda sossarna, för det vore att ljuga. Så till slut blir det bara en enda slafsig röra av substanslöst babbel. Centerpartiet har ju valt en mycket medioker partiledare som knappt vet vad partiet vill och de få saker man faktiskt vill vet man inte hur man ska genomföra och med vem.
0:43

Det här är ju en fullständigt briljant intervju som så tydligt visar svagheten hos Elisabeth Thand Ringqvist. Hon kan inte vidgå att regeringen gjort ett bra jobb med att först parera inflation och sen få till en stabil tillväxt. Trots att hon vet att det är sant. Hon kan inte heller credda sossarna, för det vore att ljuga. Så till slut blir det bara en enda slafsig röra av substanslöst babbel. Centerpartiet har ju valt en mycket medioker partiledare som knappt vet vad partiet vill och de få saker man faktiskt vill vet man inte hur man ska genomföra och med vem.

Ränta på ränta

58,703 views • 1 month ago

Inför det stundande valet insisterar SVT Nyheter på att prioritera klimatfrågan. Detta trots att den frågan bara ligger på en fjärde plats i deras egen väljarundersökning. Vidare verkar inte public service ha tagit notis om att IPCC nu helt plötsligt har avblåst det värsta scenario som de har tjatat om i åratal och det ska nu anses som "implausible" d.v.s. osannolikt. Dessutom väljer SVT att klumpa ihop klimatfrågan med miljöfrågan. Det är intellektuellt ohederligt, eftersom miljöfrågorna är mycket viktiga, medan klimatalarmismen har kommit till vägs ände och måste helt enkelt avskrivas. Den har haft förödande konsekvenser för Sveriges och EUs ekonomier. Här kan du se hela intervjun på Riksstudios
5:29

Inför det stundande valet insisterar SVT Nyheter på att prioritera klimatfrågan. Detta trots att den frågan bara ligger på en fjärde plats i deras egen väljarundersökning. Vidare verkar inte public service ha tagit notis om att IPCC nu helt plötsligt har avblåst det värsta scenario som de har tjatat om i åratal och det ska nu anses som "implausible" d.v.s. osannolikt. Dessutom väljer SVT att klumpa ihop klimatfrågan med miljöfrågan. Det är intellektuellt ohederligt, eftersom miljöfrågorna är mycket viktiga, medan klimatalarmismen har kommit till vägs ände och måste helt enkelt avskrivas. Den har haft förödande konsekvenser för Sveriges och EUs ekonomier. Här kan du se hela intervjun på Riksstudios

Lena Malmberg (MED)

22,940 views • 4 months ago

Vilket jävla skämt. Ena dagen ska vi förbjuda smörknivar för att de är "farliga", nästa dag ska vi "bomba Ryssland sönder och samman" med franska missiler. Det är som en dålig satir. Vi har lagt ner vårt eget försvar, outsourcat vår moral till Bryssel och nu hoppas vi att Macron, mannen som inte ens kan ena sitt eget parlament utan att gråta ska trycka på knappen åt oss om ryssen kommer. Man tror inte det är sant. Peak 2026: Att hota med kärnvapenkrig när man knappt kan få tågen att gå i tid på vintern. Det här ledarskapet håller inte. Vem skriver manus till det här skådespelet? Är det här vändpunkten eller har vi officiellt blivit en komediserie?
0:33

Vilket jävla skämt. Ena dagen ska vi förbjuda smörknivar för att de är "farliga", nästa dag ska vi "bomba Ryssland sönder och samman" med franska missiler. Det är som en dålig satir. Vi har lagt ner vårt eget försvar, outsourcat vår moral till Bryssel och nu hoppas vi att Macron, mannen som inte ens kan ena sitt eget parlament utan att gråta ska trycka på knappen åt oss om ryssen kommer. Man tror inte det är sant. Peak 2026: Att hota med kärnvapenkrig när man knappt kan få tågen att gå i tid på vintern. Det här ledarskapet håller inte. Vem skriver manus till det här skådespelet? Är det här vändpunkten eller har vi officiellt blivit en komediserie?

HWL

51,868 views • 6 months ago

Herman Lindqvist i ett samtal med Tove Lifvendahl om ämnet "Vad innebär det att vara svensk - och hur blir man det?" från 2014. "Med tiden som jag har varit utomlands i många år har jag regelbundet kommit till Sverige, och jag har insett att det som var Sverige för mig inte längre finns. Jag kan förstå varför många människor i Sverige blir Sverigedemokrater öppet, och ännu fler är det i tysthet eftersom man inte får säga någonting i Sverige. Man ska inte säga något som inte är politiskt korrekt. Jag har kommit fram till att man inte kan bli svensk. Man kan känna sig svensk, men man kan aldrig bli svensk. Man kan bli svensk medborgare, man kan prata svenska, men man blir aldrig svensk. Jag tror att vi har gjort fel i Sverige. Med er liberalers hjälp har man släppt in alldeles för många människor, alldeles för snabbt och i för stora mängder. Tanken var god från början, och det är det som utmärker den svenska kulturen - den goda viljan. Men med inkompetens och brist på resurser blir det inte bra. Man har skapat stora enklaver av människor som aldrig känner sig som svenskar, aldrig kommer accepteras som svenskar och som inte vill vara svenskar. Och dessa zoner får man inte tala om. Jag tror att detta är ett hot på sikt, och för min generation har Sverige förändrats på ett väldigt negativt sätt. De människor som nu kommer känner sig inte svenskar och kommer inte bli svenskar."
2:47

Herman Lindqvist i ett samtal med Tove Lifvendahl om ämnet "Vad innebär det att vara svensk - och hur blir man det?" från 2014. "Med tiden som jag har varit utomlands i många år har jag regelbundet kommit till Sverige, och jag har insett att det som var Sverige för mig inte längre finns. Jag kan förstå varför många människor i Sverige blir Sverigedemokrater öppet, och ännu fler är det i tysthet eftersom man inte får säga någonting i Sverige. Man ska inte säga något som inte är politiskt korrekt. Jag har kommit fram till att man inte kan bli svensk. Man kan känna sig svensk, men man kan aldrig bli svensk. Man kan bli svensk medborgare, man kan prata svenska, men man blir aldrig svensk. Jag tror att vi har gjort fel i Sverige. Med er liberalers hjälp har man släppt in alldeles för många människor, alldeles för snabbt och i för stora mängder. Tanken var god från början, och det är det som utmärker den svenska kulturen - den goda viljan. Men med inkompetens och brist på resurser blir det inte bra. Man har skapat stora enklaver av människor som aldrig känner sig som svenskar, aldrig kommer accepteras som svenskar och som inte vill vara svenskar. Och dessa zoner får man inte tala om. Jag tror att detta är ett hot på sikt, och för min generation har Sverige förändrats på ett väldigt negativt sätt. De människor som nu kommer känner sig inte svenskar och kommer inte bli svenskar."

Herr Husis

132,083 views • 2 years ago

En svensk journalist bevakar en första maj-demonstration i Stockholm. Det är precis så det ska fungera. Journalistens uppdrag är att arbeta i det öppna rummet, mitt i händelsernas centrum, där verkligheten utspelar sig. När en aktivist kliver fram och försöker störa eller flytta på en journalist är det inte en bagatell. Det är ett direkt angrepp på det fria ordets infrastruktur. Det handlar inte om en enskild situation, utan om principen: vem som tillåts stå kvar och dokumentera. Tillåter vi att aktivister börjar mota bort journalister från offentliga platser, då har vi redan flyttat gränsen för vad som är acceptabelt. Och när den gränsen väl är förskjuten är det svårt att ta den tillbaka. Därför är det avgörande att journalister håller sin position. Inte av prestige, utan av ansvar. För det som står på spel är inte bara deras arbete, utan allmänhetens rätt att få veta vad som faktiskt sker. Heder åt den journalist som i dag stod kvar och tog striden mot detta otyg. Det är precis så yrket ska utövas – med ryggrad, närvaro och respekt för uppdraget. När andra försöker flytta gränserna är det sådana insatser som ser till att de inte gör det.
0:31

En svensk journalist bevakar en första maj-demonstration i Stockholm. Det är precis så det ska fungera. Journalistens uppdrag är att arbeta i det öppna rummet, mitt i händelsernas centrum, där verkligheten utspelar sig. När en aktivist kliver fram och försöker störa eller flytta på en journalist är det inte en bagatell. Det är ett direkt angrepp på det fria ordets infrastruktur. Det handlar inte om en enskild situation, utan om principen: vem som tillåts stå kvar och dokumentera. Tillåter vi att aktivister börjar mota bort journalister från offentliga platser, då har vi redan flyttat gränsen för vad som är acceptabelt. Och när den gränsen väl är förskjuten är det svårt att ta den tillbaka. Därför är det avgörande att journalister håller sin position. Inte av prestige, utan av ansvar. För det som står på spel är inte bara deras arbete, utan allmänhetens rätt att få veta vad som faktiskt sker. Heder åt den journalist som i dag stod kvar och tog striden mot detta otyg. Det är precis så yrket ska utövas – med ryggrad, närvaro och respekt för uppdraget. När andra försöker flytta gränserna är det sådana insatser som ser till att de inte gör det.

salle

34,343 views • 5 months ago

Det sägs att det över helvetets portar står skrivet “Överge allt hopp ni som här inträder”. Till det har jag inget annat att tillägga än att mod är att fortsätta kämpa trots att allt hopp är ute. För Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och centern ser inga problem med islamiseringen av vårt land. Precis som socialisterna i Iran 1979 ser de den muslimska rösten bara som ett verktyg för att nå makten. Inte som att de själva är denna ideologis nyttiga idioter. Vilket de är. Vänsterpartiet, sossarna och mp är inte ens positiva till ett eget svenskt försvar. Det den nya gruppen väljare nu har lärt sig av det här valet är att de har makt att avsätta en regering. Och tillsätta en som går dem till mötes. Det kommer att starta ett lopp mot botten. För vill du ha den här gruppens röster är det judehat, bidrag och eftergifter till Islam som gäller. En tävling mot vänstern de borgerliga partierna kan ge sig in i men alltid kommer att förlora. Se hela avsnittet på Youtube. Länk i kommentarerna.
0:34

Det sägs att det över helvetets portar står skrivet “Överge allt hopp ni som här inträder”. Till det har jag inget annat att tillägga än att mod är att fortsätta kämpa trots att allt hopp är ute. För Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och centern ser inga problem med islamiseringen av vårt land. Precis som socialisterna i Iran 1979 ser de den muslimska rösten bara som ett verktyg för att nå makten. Inte som att de själva är denna ideologis nyttiga idioter. Vilket de är. Vänsterpartiet, sossarna och mp är inte ens positiva till ett eget svenskt försvar. Det den nya gruppen väljare nu har lärt sig av det här valet är att de har makt att avsätta en regering. Och tillsätta en som går dem till mötes. Det kommer att starta ett lopp mot botten. För vill du ha den här gruppens röster är det judehat, bidrag och eftergifter till Islam som gäller. En tävling mot vänstern de borgerliga partierna kan ge sig in i men alltid kommer att förlora. Se hela avsnittet på Youtube. Länk i kommentarerna.

Aron Flam

15,864 views • 17 days ago

Jag tycker Sverige behöver fler miljardärer. Fler människor som vågar börja i ett garage, i ett studentrum, på ett nattpass. En idé som ingen annan tror på. Fler som vågar riskera tryggheten för att bygga något större. För bakom varje stort företag finns ofta samma början: någon som inte hade perfekta förutsättningar, men som vägrade tänka litet. Sverige blev inte starkt av människor som bad om mindre. Sverige blev starkt av människor som byggde. Som uppfann. Som anställde. Som satsade när andra tvivlade. När företag växer skapas jobb, investeringar, innovation och möjligheter för fler människor att skapa sig ett bättre liv. Tillväxt betyder inte att någon annan måste få mindre. Det betyder att hela samhället kan bli rikare. Målet är inte färre rika. Målet är fler människor som får chansen att bli det. Samtidigt går Vänsterpartiet till val på miljardärsskatt, höjda kapitalskatter och en politik som i grunden säger att framgång är ett problem som ska beskattas bort. De vill göra det dyrare att investera, mindre lönsamt att bygga företag och svårare att skapa stora värden i Sverige. Det är den gamla vänsteridén i ny förpackning: om någon lyckas för mycket ska staten ta tillbaka mer. Men problemet med den politiken är att den inte skapar fler jobb, fler företag eller fler innovationer. Den driver bort kompetens, investeringar och drivkraft. Jag vill inte ha ett Sverige där människor lär sig att skämmas för ambition. Jag vill ha ett Sverige där fler vågar drömma stort, ta risker och bygga nästa Spotify, Klarna eller IKEA här hemma. För i Sverige ska det inte vara misstänkt att bli rik på att skapa värde för andra. Det ska vara möjligt. Det här pratade jag och Fredrik Björkman på TV4 om.
0:36

Jag tycker Sverige behöver fler miljardärer. Fler människor som vågar börja i ett garage, i ett studentrum, på ett nattpass. En idé som ingen annan tror på. Fler som vågar riskera tryggheten för att bygga något större. För bakom varje stort företag finns ofta samma början: någon som inte hade perfekta förutsättningar, men som vägrade tänka litet. Sverige blev inte starkt av människor som bad om mindre. Sverige blev starkt av människor som byggde. Som uppfann. Som anställde. Som satsade när andra tvivlade. När företag växer skapas jobb, investeringar, innovation och möjligheter för fler människor att skapa sig ett bättre liv. Tillväxt betyder inte att någon annan måste få mindre. Det betyder att hela samhället kan bli rikare. Målet är inte färre rika. Målet är fler människor som får chansen att bli det. Samtidigt går Vänsterpartiet till val på miljardärsskatt, höjda kapitalskatter och en politik som i grunden säger att framgång är ett problem som ska beskattas bort. De vill göra det dyrare att investera, mindre lönsamt att bygga företag och svårare att skapa stora värden i Sverige. Det är den gamla vänsteridén i ny förpackning: om någon lyckas för mycket ska staten ta tillbaka mer. Men problemet med den politiken är att den inte skapar fler jobb, fler företag eller fler innovationer. Den driver bort kompetens, investeringar och drivkraft. Jag vill inte ha ett Sverige där människor lär sig att skämmas för ambition. Jag vill ha ett Sverige där fler vågar drömma stort, ta risker och bygga nästa Spotify, Klarna eller IKEA här hemma. För i Sverige ska det inte vara misstänkt att bli rik på att skapa värde för andra. Det ska vara möjligt. Det här pratade jag och Fredrik Björkman på TV4 om.

Simona Mohamsson

45,930 views • 4 months ago

Framtiden kräver ett större vi. Försvaret av Sverige är inte en uppgift för ett fåtal, utan för alla. Idag får Du gärna ta dig tiden att läsa eller lyssna på mitt tal på Folk och försvars rikskonferens. Ers majestät, Kära kollegor i totalförsvaret. Det har sagts att man aldrig kan stiga ner i samma flod två gånger. Mitt hus har haft köksfönstret mot Dalälven i 225 år. Jag tänker ofta på dem som jag inte känner, men som genom åren gått före mig på samma plats; suttit med samma horisont från köksbordet och fått se världen förändras, ofta långsamt gradvis, men ibland disruptivt och epokgörande snabbt. Under ett drygt hundratal av dessa år var älven en vattenväg för timmerstockar. En konstant i tillvaron ända tills den upphörde. Mycket tycks orubbligt, till dess att det inte är så längre. Vi har nu precis kommit halvvägs in på 20-talet och ser hur geopolitiken gör våld på mycket av det vi trodde var konstant. Allt är föränderligt, och även det som framstår som beständigt kan utmanas i sina grundvalar. Det finns ibland en tendens att vilja se vår framtidödesmättad, lika förutbestämd som den stocken mötte i älvfåran. Att det blir som det blir och att det inte är någon idé att försöka påverka. Men Sverige är ingen stock i världens malströmmar, vars väg och öde är förutbestämt. Vi är ett land vars framtid avgörs av mänskliga beslut, våra egna och andras. Svenskt politiskt beslutsfattande och krishantering kan intelängre, som ibland varit vårt kännetecken historiskt, präglas av maximen ”vänta och se”. När vi beskriver säkerhetsläget som det allvarligaste sedan det andra världskrigets slut är det ett uttryck för att vi måste förändra det vi i hög grad kan påverka och förhålla oss till det vi i mindre utsträckning kan påverka. För ett år sedan stod jag på denna scen och sa åt er alla att sätta igång. Många var redan igång, men ännu fler börjar förstå behovet av skyndsamhet. Jag har i min roll haft förmånen att träffa så många av er, ni som sliter varje dag med att bygga det civila försvaret, och ocksåuppmärksamma varför det behövs. Det fyller mig med stor tillförsikt att få träffa kommuner som går före, myndigheter som tar sitt beredskapsuppdrag på större allvar än någonsin sedan kalla krigets slut och företag som själva planerar för att klara krigets krav. MEN, inte sällan är det upphängt på att rätt personer finns på rätt plats. Uppbyggnaden av det civila benet av totalförsvaret är dock inte fritt valt arbete, eller en uppgift som bara kan läggas på några eldsjälars axlar. Före jul fattade regeringen sitt inriktningsbeslut för det civila försvaret. Det är unikt tydligt, det är inte valfritt och det ska verkställas. Alla ledande befattningshavare i beredskapsansvariga myndigheter har ett centralt ansvar i att genomföra detta beslut och kommer utvärderas i denna gärning. När den här regeringen tillträdde lades 2,7 miljarder årligen på det civila försvaret, om bara några år kommer den siffran vara 15 miljarder per år. Det är ett femfaldigande av medlen och manifesterar att vi nu får det civila försvar som det har pratats om i 10 år, men vars resurssättning ofta bara lett till samtal om det som skall komma. Femton miljarder är också en begränsad summa, det kräver hårda prioriteringar och en maximering av förmågeskapande. Det är inte allt åt alla och det är framför allt inte en biljett till att bara fortsätta konferera och prata sig fram till det civila försvarets återuppstående. Substantiella investeringar kommer nu att göras i sådant som bygger robusthet och förmåga, reservkraft, ödrift, förutsättningar för försörjningsberedskap för samhällsviktig verksamhet. Nu handlar det om genomförande och det är fara i dröjsmål. För ett år sedan berättade jag om snabbspåret med civilplikt genom kort påbyggnadsutbildning inom räddningstjänsten som skulle införas. Sedan dess har inte bara utbildningen kommit på plats, vi har också hunnit utbilda 300 personer och om bara ett par år kommer vi närma oss tre tusen. Vid sidan av det har vi gått vidare för att göra ungefär samma sak kring elförsörjningen. Idag kan jag berätta att vi inom kort sjösätter ett ytterligare snabbspår för att få på plats civilplikt med lång grundutbildning med rekrytering ur mönstringsunderlaget inom räddningstjänsten och samtidigt påbörjar arbetet för att kunna ha civilpliktiga med förmåga att bemanna befolkningsskyddet. Bit för bit bygger vi tillbaka Sveriges förmåga. De fysiska åtgärderna är bara en del av den förändringsom nu måste ske. En annan del handlar om behovet av ett nytt perspektiv och förhållningssätt. Låt mig därför höja blicken och säga något om den saken. ”För att frihet kostar.” Det är budskapet instansat på en av de vita marmorbänkarna vid veteranmonumentet på gärdet i Stockholm. Att frihet kostar, det har varit känd verklighet för alla dem som i någon kapacitet, civil som militär, tjänstgjort utomlands i någon av alla oroshärdar där Sverige under den nationella avspänningens tidevarv haft en närvaro. Män och kvinnor har sida vid sida betalat fredens pris, och några har tvingats betala det yttersta priset. Men för väldigt många av oss i Sverige har friheten de senaste 30 åren i praktiken kommit utan kostnad. Fler måste förstå att framtiden, oavsett vilken bakgrund vi har, kan ha helt andra anspråk på oss. Jag tillhör den eviga fredens generation. När jag var fyra år tog historien slut. Det råder delade meningar om när den började igen. Men det visade sig att Shakespeare hade rätt i att dåtid är framtidens prolog. Ur askan av en mördarregim reste sig en ny. På den europeiska kontinenten finns åter kriget i en mer brutal och oförutsägbar tappning än på mycket lång tid. Min generations minnen av totalförsvaret, i den mån vi har några över huvud taget är fanor som halades, förband som lades ner och ett överskottslager som gick från att sälja spadar och militärtält till mjällschampo i storpack. Samhället har förvisso blivit effektivare, produktivare ochrikare, men det är inte hela bilden. Nostalgi är inte svaret på frågan om hur vi möter ett försämrat omvärldsläge, men likväl behöver vi nu förstå att ackumulerade tillgångar från den eviga freden bara är ena sidan av balansräkningen. På den andra sidan finns en upplupen skuld, ett återtagande som inte kan vänta till en annan dag. Vi var ett land som tog det kalla kriget på mycket stort allvar, och det finns nog grund för att säga att stora delar av min generation, såväl som ansvariga beslutsfattare,tog den eviga freden på ett likvärdigt stort allvar. Det är dags att vi tar nuet på mycket stort allvar. Om framtiden kommer blicka tillbaka och beskriva vår tid som förkrigstiden är just nu en öppen fråga, öppen för vår påverkan, öppen för våra ansträngningar att bygga avskräckning i hela hotskalan för se till att det inte blir så. Generationer med olika erfarenheter måste nu kroka arm för att bygga det moderna totalförsvaret. Vi planerar inte för det förra kriget, men vi kan heller inte se bort från att vissa saker tyvärr tycks vara konstanta när det kommer till vilken påfrestning och lidande ett väpnat angrepp utgör för ett samhälle. Låt mig därför med följande budskap vara lika tydlig som när jag sa förra året att kriget kan komma också till oss.Den extrema individualismens tidevarv är över. Tiden framför oss kräver ett större vi. Att värna Sveriges intressen är en större uppgift än vårt eget självförverkligande. Den som ännu inte umgåtts med frågan, vad kan jag göra för mitt land, borde göra det. Sverige handlar i en djupare mening om alla dem som gick före oss, dem som vi inte känner som tittade ut genom våra köksfönster innan vi gjorde det. Det handlar om alla vi som nu är! Och det handlar om alla dem som kommer efter oss. Och ytterst handlar det om ett gemensamt engagemang för försvaret av vårt samhälle, vår demokrati, våra värderingar. Kärnan i totalförsvaret är att försvaret av vårt land inte är en uppgift för ett fåtal, utan en uppgift för oss alla.
11:01

Framtiden kräver ett större vi. Försvaret av Sverige är inte en uppgift för ett fåtal, utan för alla. Idag får Du gärna ta dig tiden att läsa eller lyssna på mitt tal på Folk och försvars rikskonferens. Ers majestät, Kära kollegor i totalförsvaret. Det har sagts att man aldrig kan stiga ner i samma flod två gånger. Mitt hus har haft köksfönstret mot Dalälven i 225 år. Jag tänker ofta på dem som jag inte känner, men som genom åren gått före mig på samma plats; suttit med samma horisont från köksbordet och fått se världen förändras, ofta långsamt gradvis, men ibland disruptivt och epokgörande snabbt. Under ett drygt hundratal av dessa år var älven en vattenväg för timmerstockar. En konstant i tillvaron ända tills den upphörde. Mycket tycks orubbligt, till dess att det inte är så längre. Vi har nu precis kommit halvvägs in på 20-talet och ser hur geopolitiken gör våld på mycket av det vi trodde var konstant. Allt är föränderligt, och även det som framstår som beständigt kan utmanas i sina grundvalar. Det finns ibland en tendens att vilja se vår framtidödesmättad, lika förutbestämd som den stocken mötte i älvfåran. Att det blir som det blir och att det inte är någon idé att försöka påverka. Men Sverige är ingen stock i världens malströmmar, vars väg och öde är förutbestämt. Vi är ett land vars framtid avgörs av mänskliga beslut, våra egna och andras. Svenskt politiskt beslutsfattande och krishantering kan intelängre, som ibland varit vårt kännetecken historiskt, präglas av maximen ”vänta och se”. När vi beskriver säkerhetsläget som det allvarligaste sedan det andra världskrigets slut är det ett uttryck för att vi måste förändra det vi i hög grad kan påverka och förhålla oss till det vi i mindre utsträckning kan påverka. För ett år sedan stod jag på denna scen och sa åt er alla att sätta igång. Många var redan igång, men ännu fler börjar förstå behovet av skyndsamhet. Jag har i min roll haft förmånen att träffa så många av er, ni som sliter varje dag med att bygga det civila försvaret, och ocksåuppmärksamma varför det behövs. Det fyller mig med stor tillförsikt att få träffa kommuner som går före, myndigheter som tar sitt beredskapsuppdrag på större allvar än någonsin sedan kalla krigets slut och företag som själva planerar för att klara krigets krav. MEN, inte sällan är det upphängt på att rätt personer finns på rätt plats. Uppbyggnaden av det civila benet av totalförsvaret är dock inte fritt valt arbete, eller en uppgift som bara kan läggas på några eldsjälars axlar. Före jul fattade regeringen sitt inriktningsbeslut för det civila försvaret. Det är unikt tydligt, det är inte valfritt och det ska verkställas. Alla ledande befattningshavare i beredskapsansvariga myndigheter har ett centralt ansvar i att genomföra detta beslut och kommer utvärderas i denna gärning. När den här regeringen tillträdde lades 2,7 miljarder årligen på det civila försvaret, om bara några år kommer den siffran vara 15 miljarder per år. Det är ett femfaldigande av medlen och manifesterar att vi nu får det civila försvar som det har pratats om i 10 år, men vars resurssättning ofta bara lett till samtal om det som skall komma. Femton miljarder är också en begränsad summa, det kräver hårda prioriteringar och en maximering av förmågeskapande. Det är inte allt åt alla och det är framför allt inte en biljett till att bara fortsätta konferera och prata sig fram till det civila försvarets återuppstående. Substantiella investeringar kommer nu att göras i sådant som bygger robusthet och förmåga, reservkraft, ödrift, förutsättningar för försörjningsberedskap för samhällsviktig verksamhet. Nu handlar det om genomförande och det är fara i dröjsmål. För ett år sedan berättade jag om snabbspåret med civilplikt genom kort påbyggnadsutbildning inom räddningstjänsten som skulle införas. Sedan dess har inte bara utbildningen kommit på plats, vi har också hunnit utbilda 300 personer och om bara ett par år kommer vi närma oss tre tusen. Vid sidan av det har vi gått vidare för att göra ungefär samma sak kring elförsörjningen. Idag kan jag berätta att vi inom kort sjösätter ett ytterligare snabbspår för att få på plats civilplikt med lång grundutbildning med rekrytering ur mönstringsunderlaget inom räddningstjänsten och samtidigt påbörjar arbetet för att kunna ha civilpliktiga med förmåga att bemanna befolkningsskyddet. Bit för bit bygger vi tillbaka Sveriges förmåga. De fysiska åtgärderna är bara en del av den förändringsom nu måste ske. En annan del handlar om behovet av ett nytt perspektiv och förhållningssätt. Låt mig därför höja blicken och säga något om den saken. ”För att frihet kostar.” Det är budskapet instansat på en av de vita marmorbänkarna vid veteranmonumentet på gärdet i Stockholm. Att frihet kostar, det har varit känd verklighet för alla dem som i någon kapacitet, civil som militär, tjänstgjort utomlands i någon av alla oroshärdar där Sverige under den nationella avspänningens tidevarv haft en närvaro. Män och kvinnor har sida vid sida betalat fredens pris, och några har tvingats betala det yttersta priset. Men för väldigt många av oss i Sverige har friheten de senaste 30 åren i praktiken kommit utan kostnad. Fler måste förstå att framtiden, oavsett vilken bakgrund vi har, kan ha helt andra anspråk på oss. Jag tillhör den eviga fredens generation. När jag var fyra år tog historien slut. Det råder delade meningar om när den började igen. Men det visade sig att Shakespeare hade rätt i att dåtid är framtidens prolog. Ur askan av en mördarregim reste sig en ny. På den europeiska kontinenten finns åter kriget i en mer brutal och oförutsägbar tappning än på mycket lång tid. Min generations minnen av totalförsvaret, i den mån vi har några över huvud taget är fanor som halades, förband som lades ner och ett överskottslager som gick från att sälja spadar och militärtält till mjällschampo i storpack. Samhället har förvisso blivit effektivare, produktivare ochrikare, men det är inte hela bilden. Nostalgi är inte svaret på frågan om hur vi möter ett försämrat omvärldsläge, men likväl behöver vi nu förstå att ackumulerade tillgångar från den eviga freden bara är ena sidan av balansräkningen. På den andra sidan finns en upplupen skuld, ett återtagande som inte kan vänta till en annan dag. Vi var ett land som tog det kalla kriget på mycket stort allvar, och det finns nog grund för att säga att stora delar av min generation, såväl som ansvariga beslutsfattare,tog den eviga freden på ett likvärdigt stort allvar. Det är dags att vi tar nuet på mycket stort allvar. Om framtiden kommer blicka tillbaka och beskriva vår tid som förkrigstiden är just nu en öppen fråga, öppen för vår påverkan, öppen för våra ansträngningar att bygga avskräckning i hela hotskalan för se till att det inte blir så. Generationer med olika erfarenheter måste nu kroka arm för att bygga det moderna totalförsvaret. Vi planerar inte för det förra kriget, men vi kan heller inte se bort från att vissa saker tyvärr tycks vara konstanta när det kommer till vilken påfrestning och lidande ett väpnat angrepp utgör för ett samhälle. Låt mig därför med följande budskap vara lika tydlig som när jag sa förra året att kriget kan komma också till oss.Den extrema individualismens tidevarv är över. Tiden framför oss kräver ett större vi. Att värna Sveriges intressen är en större uppgift än vårt eget självförverkligande. Den som ännu inte umgåtts med frågan, vad kan jag göra för mitt land, borde göra det. Sverige handlar i en djupare mening om alla dem som gick före oss, dem som vi inte känner som tittade ut genom våra köksfönster innan vi gjorde det. Det handlar om alla vi som nu är! Och det handlar om alla dem som kommer efter oss. Och ytterst handlar det om ett gemensamt engagemang för försvaret av vårt samhälle, vår demokrati, våra värderingar. Kärnan i totalförsvaret är att försvaret av vårt land inte är en uppgift för ett fåtal, utan en uppgift för oss alla.

Carl-Oskar Bohlin

64,993 views • 1 year ago