Carl-Oskar Bohlin
@CarlOskar • 62,448 subscribers
Sveriges minister för civilt försvar / Swedish minister for civil defence.
Shorts
Videos
Ikväll deltog jag på en träff med den moderata riksdagsgruppen på riksdagen. När jag klev ut vid Mynttorget och skulle promenera hem såg det ut såhär. En grupp människor med antisocialt dominansbeteende började förfölja mig vilket resulterade i att jag helt enkelt inte kunde ta mig hem, av den enkla anledningen att min adress här i Stockholm inte är offentlig. Förutom att skrika som idioter i öronen på mig hade också det stora flertalet både filmkameror och mobiltelefoner som de facto hade använts till att dokumentera min väg hemåt och sedermera hemadress, om jag hade fullföljt promenaden. Istället fick jag vända tillbaka till riksdagshuset för att undkomma. Just nu hindrar den autonoma palestinarörelsen demokratins folkvalda funktionärer från att röra sig efter egna preferenser. Det är enligt min uppfattning inte så vi borde ha det i vårt land.
Carl-Oskar Bohlin4,343,247 views • 9 months ago
Full transparens, här är min intervju med DN. Under några dagar har Expo och Dagens ETC, ivrigt påhejade av diverse politiker på vänsterkanten försökt misstänkliggöra mig för att jag har medverkat i Lotta Grönings och Jan Blomgrens podd. Frågeställningarna i podden var intressanta och förhoppningsvis får lyssnaren en känsla för mina och regeringens överväganden kopplat till uppbyggnaden av det civila försvaret och lite annat. Kritiken handlar dock hittills inte om vad jag och programledarna har sagt, utan om det faktum att jag har valt att prata med dem. Detta följer nu vad det verkar den vanliga mediala dramaturgin. Frågan lyfts först med skamliga anklagelser eller insinuationer av medier längst ut på vänsterkanten och därefter hänger DN på. Spektrat av anklagelser sträcker sig ganska vitt och brett och jag valde därför att försöka svara på varenda fråga så rakt och tydligt som möjligt. Jag tänkte nu ta ett lite nytt grepp och väljer därför att publicera hela min intervju med DN som jag själv spelade in, vilket jag naturligtvis var fullt transparent med innan intervjun började. Det är i grunden bara på detta sätt människor själva kan göra en bedömning av vem som för ett intellektuellt konsistent resonemang och vem som försöker bygga ett narrativ vilandes på insinuationer. Om du har en stund över kan detta kanske tjäna som ett sätt att förstå det nya medielandskapets krock med det gamla.
Carl-Oskar Bohlin443,113 views • 5 months ago
Jag har något viktigt att säga. Här kan ni läsa eller lyssna på mitt tal under Folk och Försvars rikskonferens idag. Ers majestät, ers kungliga högheter, statsråd, ambassadörer, ärade gäster, Jag är tacksam för publiken här idag, men den egentliga publiken för detta tal är så mycket bredare, den är hela Sverige, hela totalförsvaret. Det är allmänmänskligt att vilja se tillvaron som man önskar att den vore, snarare än hur den faktiskt är. Tillgången till krigets och terrorns grymhet är mer ofiltrerat tillgänglig än tidigare, så snart vi tar telefonen ur fickan. Trots denna omedelbara närvaro tycks våra mentala försvarsmekanismer fortfarande låna många slutsatsen att allt det där händer någon annanstans. Där men inte här. För en nation som haft freden som angenäm följeslagare i snart 210 år är tanken på den som en orubblig konstant i tillvaron bekvämt lättillgänglig. Men att vila i denna slutsats har blivit farligare än på mycket lång tid. Många har sagt det före mig, men låt mig göra det med ämbetets kraft. Mindre inlindat, och med en osminkad tydlighet: Det kan bli krig i Sverige. Jag vill inte i första hand vädja till din rädsla, men däremot till din lägesuppfattning. Jag försöker öppna en dörr, en dörr inte sällan blockerad och belamrad med livets alla vardagliga krav, utmaningar och prövningar. En dörr som för många svenskar kanske varit stängd ett helt liv, En dörr, till ett utfallsrum som möter oss med portalfrågan: Vem är du om kriget kommer? Det Putin aldrig förstod var att han sparkade in denna dörr hos varje ukrainare 2014. Det ukrainska folket hade vid tiden för den fullskaliga invasionen i februari 2022 under 8 års tid individuellt och gemensamt formulerat sitt svar, nämligen: Vi är ett folk och ett samhälle som kommer möta totalt krig med total motståndskraft, och det var också vad man sedan gjorde. Den ryska angreppsmakten fick möta hela det ukrainska samhällets enade kraft. En sådan ansträngning kan bara göras snabbt nog om det stora flertalet är medvetna om läget och förstår vad som står på spel. Samhällelig motståndskraft kräver just det, medvetenhet om läget. Medvetenhet hos den enskilde medborgaren, arbetstagaren, företagaren och befattningshavaren i offentlig förvaltning. Men det räcker inte bara att umgås med frågan. Civilt försvar är inte primärt en seminarieövning. Medvetenheten måste omsättas i praktisk handling. Åtgärder som faktiskt höjer tröskeln. Alla måste förstå att tid, i det läge vi befinner oss kan vara vår dyrbaraste icke förnybara resurs. Om något håller mig vaken om nätterna är det just att det går för långsamt. Nej, allt är inte färdigutrett, all ny lagstiftning är inte på plats, och all finansiering i förhållande till definierad målbild är heller inte fastlagd, men uppbyggnaden av totalförsvaret är inte ett projekt som väntar på slutbesiktning innan driftsättning. Ingen har mandat att vila på stället i väntan på andra. Alla har mandat planera, öva och vidta åtgärder som höjer uthålligheten inom sitt ansvarsområde. Underlåtenhet att agera är inte tillåtet modus operandi. ”Men, jag vet ju inte var jag ska göra?” hör jag ibland någon säga. Låt mig då svara med några motfrågor. Är du ledande befattningshavare i en beredskapsmyndighet? Bra, har ni byggt er krigsorganisation och definierat vilken verksamhet som måste upprätthållas respektive inte upprätthållas? Har ni säkerställt efterlevnad av säkerhetsskydd och nödvändig tillgång till alternativa ledningsplatser? Har ni fungerande samverkan med resten av sektorerna? Har ni slutit erforderliga avtal med frivilliga försvarsorganisationer för att kunna bemanna tillkommande uppgifter vid höjd beredskap? Om inte: Sätt igång! Är du kommunalråd? Bra, är krigsorganisation, trygghetspunkter, nödvattenplan och redundant försörjning av livsmedel, värme och el säkerställd till omsorgsverksamheten? Har ni en fungerande frivillig resursgrupp? Om inte: Sätt igång! Är du arbetstagare? Bra, Har du frågat din arbetsgivare om hur din roll i arbetsplatsens krigsorganisation är tänkt att se ut? Har du funderat över vilka kritiska beroenden i din vardag du behöver kunna hantera för att fortsätta arbeta under svåra omvärldsförhållanden? Om inte: Sätt igång! Är du privatperson? Bra, har du tagit ansvar för din hemberedskap? Har du funderat över om du har tid över att gå med i en frivillig försvarsorganisation? Om inte: Sätt igång! Om ni inte har börjat så ligger ni efter, om ni inte vet hur, kan ni antingen fråga någon som redan har börjat eller fråga MSB. Svårare än så är det inte. Också regeringskansliet måste höja tempot. Det som kan göras snabbt ska göras snabbt, inget ska i onödan dras i långbänkar och där vi kan ta genvägar ska vi göra det. Good enough imorgon är bättre än perfekt om 5 år. Sedan vi klev in på försvarsdepartementet har det varit viktigt att försöka bryta ut delmängder ur stora arbeten och lägga dem i snabbspår för att se förmåga växa till här och nu. Ett sådant exempel är civilplikten. Samtidigt som vi tillsatt en omfattande genomlysning av hela samhällets personalförsörjningsbehov vid höjd beredskap har vi brutit ut sektorer där det finns förutsättning att gå snabbare fram. Sagt och gjort, civilplikten är nu aktiverad och redan under året påbörjas vidareutbildning för civilpliktiga inom räddningstjänsten. På samma sätt arbetar vi med försörjningsberedskapen. Ett gigantiskt återtagande som varken är finansierat eller färdigutrett i alla delar, men där vi ändå har valt att börja genom snabbspårsuppdrag till MSB och Tillväxtverket för att också möta det stora engagemang som finns i näringslivet och där det på goda grunder funnits en frustration över statens trögrörlighet i frågan. Det kanske låter krasst, men om jag blir kritiserad för att vi har kortat ner remisstider eller liknande steg av beredningsprocessen så kan jag leva med det. Alla måste internalisera att läget är ett annat än vad vi är vana vid i det här landet. Världen möter en säkerhetspolitisk utveckling med större risker än sedan andra världskrigets slut. Vi står med Ukraina, med våra allierade, med den regelbaserade världsordningen och vi gör det i akt och mening som en av demokratins arsenaler. Allt detta kommer att kräva mer av oss än tidigare och det börjar med insikten om att Sverige är allas vår sak att försvara. Låt mig därför avsluta där jag började, med dörren jag försökte öppna. Det kan låta mörkt och dystopiskt. Men se det hellre tvärt om. För de allra flesta är vårt land inte ett hotellrum som man kan ha eller mista, inte ett generiskt stycke mark utan samhörighet. För de allra flesta är detta vårt enda och riktiga hem. Det är den skärv av jordytan vi vill lämna till våra framtida generationer i intakt och bättre skick än vi fick ärva den. Att försvara allt detta, vår ordning, våra friheter och demokratiska ideal, det är vad det handlar om och i denna insikt växer vi alla under uppgiftens allvar.
Carl-Oskar Bohlin1,317,005 views • 2 years ago
Ljuset och mörkret i vår tid. Vid det stora Chanukafirandet på Norrmalmstorg tidigare ikväll hade jag den stora förmånen att få säga några ord. Ni finner det här i tal och i skrift. Mina vänner, Ett varmt tack för möjligheten att få tala för er här idag. När inbjudan kom till mig var det för att få fira med er. Vilken fantastisk ära att få fira ljusets seger över mörkret tillsammans med er, men låt mig först börja i mörkret. I söndags förbyttes ljus till mörker. I söndags fick det Judiska folket ånyo uppleva en högtid bytas ut mot död och terror. Låt oss inte se bort från vad detta är, ett angrepp mot det judiska folket enbart för att de är judar. Det sker inte i ett vakuum, det sker i en västvärld där judarna är mer utsatta än på mycket lång tid. Alla som skanderat efter en ny intifada på gator och torg runt om i västvärlden fick i söndags se sina slagord materialiseras i handling. Attacker mot judar enbart för att de är judar är intifadans hårda kärna. Det är en hård kärna som materialiseras i handling av otaliga islamistiska terrorgrupper, men den hårda kärnan bärs också av dess nyttiga idioter. Alla som tror att det är en chick assessoar man kan slänga sig med i sociala medier och demonstrationståg måste ta ett steg bakåt och skärskåda sin egen plats och roll i historien. Möt blicken med de som mitt under firande och glädje fick se anhöriga kallblodigt mördade. Tänk tanken på de livsgärningar som i förrgår släktes och för evigt lämnades ofullbordade. Ni som är här vet det redan, men jag säger det ändå. Antisionism har blivit en politiskt korrekt täckmantel för antisemitism. Den som ännu inte förstått det lurar möjligen sig själv, men inte den judiska minoriteten som tvingas leva under den nya tidens slagord. Politiker har i många år gjort sitt yttersta för att inte prata om “vi” och “dom”. Men det finns faktiskt ett “dom” här. “Dom” som älskar döden mer än livet och ett “Vi”; vi andra som älskar livet mer än döden och vägrar låta våra samhällen bli skådeplats för islamistiska dödskulter som vill utnyttja våra sårbarheter. Det är min övertygelse att västvärlden måste hårdna mot mörkret, mot dem som vill släcka ljuset. Västvärldens akilleshäl har varit att vi tilltrodde toleransen ett så högt värde att den också utsträcktes till dem som inte kunde tolerera oss. Ni vet mer än några andra vad mörkret är och kan vara. I denna dystra verklighet blir chanukkas ljus – och er närvaro här i dag – desto viktigare. Ni samlas för att tända ljusen, för att markera närvaro, här mitt i Stockholm, och för att påminna både er själva och oss andra om vad historien om chanukka lär oss. Oljan i lampan kommer aldrig ta slut och ljuset kommer att övervinna mörkret. Chanukka handlar om det judiska folkets okuvlighet. Ni bär detta inom er och ska känna stolthet över detta varje dag. I år högtiglighåller Sverige 250 år av etablerat judiskt liv i vårt land. Det är 250 år sedan Aaron Isaac kom hit och lade grunden till den första judiska församlingen. Sedan dess har judiskt liv, i alla sina uttryck, varit en del av den svenska berättelsen. Det finns otaliga exempel på hur judiskt liv har bidragit till det svenska samhället i stort, och dessa har uppmärksammats på en rad olika sätt under årets firande av judiskt liv. Man kan fråga sig, hur kommer det sig att en relativt liten minoritet kan göra ett så stort och betydande positivt avtryck i ett samhälle? Jag menar att det i grunden handlar om att judendomen lär ut universella värden som rättvisa, medmänsklighet och människolivets okränkbarhet – värden som har bidragit till att forma några av de mest framgångsrika samhällen som funnits. Om man förenar detta med den unika kontinuiteten i den judiska identiteten och den gemensamma historiska erfarenheten hos det judiska folket, ser man ett tydligt mönster: Det går inte att nämna ett land där den judiska minoriteten inte har gjort stora insatser för samhället. Samtidigt som man varit en integrerad del av det har man fortfarande burit sin judiska identitet och tro med stolthet. Vår samling här idag är ett exempel på det. En gång om året säger traditionen: ställ chanukkian i fönstret. Tänd ljusen så att de syns. Låt det märkas att ni är här. Chanukka är högtiden som uppmuntrar judar att inte gömma sig. För mig som företrädare för regeringen, omsätts det budskapet i en stark övertygelse om att stå upp för den judiska minoriteten i Sverige. Jag är övertygad om att ett samhälle som förlorar sin förmåga att stå upp för den judiska minoriteten är ett samhälle som har förlorat det mesta. Sverige ska inte bli det samhället. Men det finns de som vill ta oss dit. Det finns de som provoceras av judiska symboler och attribut. De vill skrämma, tysta, tränga undan det judiska ur det offentliga rummet. De kommer inte att vinna. Inte här. Inte i vårt Sverige, inte på vår vakt. När vi nu strax tänder ljusen markerar vi inte bara ännu ett år av stolt judisk närvaro i Sverige. Vi slår också fast att judiskt liv ska kunna levas öppet, tryggt och fritt i vårt land, att det är en del av vårt land – och att vi är många som är beredda att göra vad som krävs för att ha det på det sättet. Chanukka sameach – Am Israel chai.
Carl-Oskar Bohlin232,696 views • 5 months ago
Jag hade i veckan ett rätt intressant samtal om medier och mediekritik. För mig är det här ett illustrativt exempel på hur media ibland är blinda för sin egen maktställning i offentligheten. Jag instämmer i påståendet att alla med makt och inflytande har ett ansvar för hur den/det används. Mediernas egen självransakan är emellertid ofta rätt begränsad. Det finns så många exempel på när traditionella medier låtit granskning övergå i klappjakt folk i alltid i det påstådda allmänintressets namn. Precis som att det finns så många exempel på när journalistkåren, sannolikt till följd av en betydande homogenitet, sprungit i samma riktning innan pendeln har svängt. Flyktingkrisen 2015 står som ett ypperligt exempel. Det nya idag är inte att vi har en hård debatt i offentligheten, det nya är att jag och andra kan publicera en text eller en kort video som får samma eller större räckvidd som den de traditionella medierna tidigare hade monopol på att förmedla och att granskningen om man så vill också går åt andra hållet. Utvecklingen saknar naturligtvis inte baksidor. Vi ser andra utmaningar med algoritmstyrda filterbubblor där vi lever i olika sfärer av information och konsumerar sådant som förstärker våra egna biases, eller för den delen driver våra känslor för något åt det ena eller det andra hållet. Liksom det faktum att det blivit enklare för aktörer att nå brett med fullständig dårskap och desinformation. Men det för också med sig en utjämnad maktbalans där en relativt homogen journalistkår inte längre intar en monopolställning i att kurera och moderera den offentliga debatten. De traditionella medierna har nog förutsättningar att leva i denna nya värld om de blir bättre på att se sina egna blinda fläckar. Ljudklipp: Expressens podd Lägg ut, länk till hela avsnittet i eget inlägg.
Carl-Oskar Bohlin61,141 views • 1 month ago
The collective European west has made a mistake in extending its tolerance also to the intolerant. The price for this mistake has been payed disproportionately by European Jews. We handed out citizenship to people who promoted antisemitism and wanted to overthrow our way of living. This self-inflicted condition has to stop. The other day I was honored to receive the EJA King Solomon Award and this is a part of the speech I was able to give at the reception.
Carl-Oskar Bohlin94,908 views • 2 months ago
1:08
Sensitive content
This media may contain sensitive content.
En del av att vara svensk är att ha tillgång till det offentliga rummet för åsiktsyttringar. Det är en rättighet så fundamental att inskränkningarna av densamma är mycket begränsade och föremål för skarp debatt. Emellertid har Sverige, åtminstone historiskt, karaktäriserats av något mer än bara den vidsträckta yttrandefriheten och det är respekten människor emellan. Denna beståndsdel har potentierat vår yttrandefrihet och drivit samhället framåt i fri och öppen debatt. På åttaårsdagen för terrordådet vid Drottninggatan i samband med avtäckningen av ett minnesmärke för attacken intervjuas en efterlevande. En pappa som kommer att vara pappa så länge han lever, men en pappa som förlorat sitt enda barn. En ung flicka med hela livet framför sig som fick det utsläckt i ett vidrigt terrordåd. Det är svårt att tänka sig något svårare att uthärda. Det är varje förälders största skräck. Problemet är bara att han knappt får komma till tals eftersom någon annan person aktivt försöker överrösta honom, på hans minnesdag, på en plats som är mer hans än någon annans just denna dag. Vi gör inte så i Sverige. Vi beter oss inte som idioter, för det är precis vad beteendet i bakgrunden av intervjun representerar. Det handlar inte om den enskilde personen i bakgrunden utan om en jämförelsevis ny typ av påfund där antisocialt dominansbeteende eroderar en del av den svenska samhällsgemenskapen. Allt går inte att reglera i lag, även om mycket nu görs för att ställa väsentligen högre krav på den som vill sträva efter ett svenskt medborgarskap. Vår yttrandefrihet bör inte inskränkas för att handlingsdirrigera den som vill bete sig som en idiot, men vi kan gemensamt markera vår fullständiga sociala intolerans mot denna typ av avarter till beteenden i det offentliga rummet. Sverige är ett land med stora friheter, men det var i grunden aldrig tanken att de skulle användas för att breda ut sig över andra människors personliga utrymme och integritet.
Carl-Oskar Bohlin355,360 views • 1 year ago
Daniel Färm försöker låtsas att han inte har någonting att göra med Socialdemokraterna. Det hade kanske varit en framgångsrik strategi om han inte hade delat adress med Socialdemokraterna, varit riksdagsledamot åt Socialdemokraterna, arbetat i Regeringskansliet åt Socialdemokraterna och nu bedriver trollkonton åt Socialdemokraterna.
Carl-Oskar Bohlin146,126 views • 6 months ago
Det är en väldig tur för Magdalena Andersson att det finns programledare som kan rädda henne när hon faller på eget grepp efter att själv ha försökt sig på retoriska pajaskonster. Inte ska hon behöva tappa ansiktet eller än värre, stå upp för den politik hon drev som finansminister. Nej bättre då att det gemensamt skylls på ett parti som inte var i studion och utgjorde en något mindre del av januariavtalets parlamentariska underlag än Socialdemokraterna. Det var bra att värnskatten försvann, men har man drivit den reformen så har man kanske en något mindre trovärdighet i att kritisera fördelningsprofilen i jobbskatteavdraget eller höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt. Det slapp nu Magdalena Andersson genom framåtlutat ingripande från programledarna stå till svars för.
Carl-Oskar Bohlin161,116 views • 7 months ago
Några ord till Nooshi Dadgostar om vad hon verkligen borde svara på och ta tag i.
Carl-Oskar Bohlin74,731 views • 3 months ago
TV4 i morse, Ebba Busch säger precis som det är. Vi har för första gången på lång tid en regering med en majoritet bakom sig som vet vad den vill få gjort och uträttar just detta. Det gör regeringen Kristersson unik i Sverige på ganska lång tid. Landet borde fortsätta styras med blicken för att åtgärda våra samhällsproblem, inte som en minsta gemensam kompromiss för att disparata åsikter bara ska förenas i viljan att ta makt. Amanda Lind var likvärdigt tydlig i samma debatt, fast från ett annat håll. Hon konstaterade att det som nu tydligt förenar oppositionspartierna är att man är kritisk mot regeringen. Starkt! Och sen då? Man kan inte styra ett land om man inte har en gemensam riktning och det bevisades i att Januariavtalet i princip helt undvek Sveriges största problem. Detta eftersom januaripartierna inte var överens om vad som var Sveriges största problem och vad som borde göras åt dem. Att man bommade tre av åtta budgetar visar också hur svagt hela upplägget faktiskt var. Sverige behöver stabilitet och fortsatt adressering av våra svåraste samhällsproblem, inte rödgröna ytterlighetspositioner ihopflätade till en politisk amöba ingen har bett om.
Carl-Oskar Bohlin124,540 views • 8 months ago
Ursäkta om jag stör mitt i fredagsmyset. Läget är allvarligt. Läs manualen, följ instruktionerna och begrav alla dåliga ursäkter för att inte agera. I veckan presenterade Försvarsmakten och MSB utgångspunkterna för totalförsvaret på regeringens uppdrag. Det är manualen för innevarande försvarsbeslut för alla totalförsvarets aktörer. Det är fara i dröjsmål och händelserna på andra sidan Östersjön understryker detta.
Carl-Oskar Bohlin110,754 views • 8 months ago
Vad gör regeringen egentligen? Den frågan ställer sig en indignerad Magdalena Andersson i Aftonbladet, med anledning av det tidigare snöovädret på E22. När hon får frågan om vad regeringen borde ha gjort annorlunda är svaret mer svävande. För det första, och det kanske inte borde komma som en nyhet för en före detta statsminister, är den svenska statsförvaltningen konstituerad på så sätt att regeringen styr myndigheter genom förordning, regleringsbrev, instruktioner, anvisningar och uppdrag, medan det operativa ansvaret för hantering av det som ligger inom myndigheternas respektive ansvarsområden ligger hos myndigheterna. När man lyssnar på Anderssons synpunkter i Aftonbladet framstår det mer eller mindre som att hon förväntat sig att undertecknad eller statsministern borde ha lett insatsen med snöröjningsarbetet på plats utanför Hörby. Den synpunkten kan man naturligtvis ha, men det skulle kräva en helt annan förvaltningsmodell än den Sverige har valt, och det är en något större fråga där socialdemokraterna åtminstone inte hittills tagit några sådana initiativ. Detta är dock inte ett uttryck för att regeringen varken gömmer sig eller är nöjda med händelserna så som de utspelade sig på E22. Tvärt om, och det torde för den som har lyssnat stått klart redan från början. Bara några dagar efter händelsen beskrev jag helheten som ett misslyckande, vilket föranledde att regeringen genom undertecknad kallade in samtliga berörda aktörer för att klargöra vår uppfattning och bidra till säkerställandet av att detta inte återupprepas på samma sätt. Vi måste komma till rätta med myndighetskulturer där underlåtenhet att agera sätts framför initiativkraft och handlande. Mandatet finns. Alla måste ta det. Detta budskap är nu förmedlat. Finns inte rätt kultur är det en klen tröst om man på pappret har rätt struktur. Illustrativt för motsatsen till underlåtenhet är hemvärnets insatser i samband med händelsen. Trots, eller kanske snarare på grund av att man är en organisation bestående helt av frivilliga, hade man en mycket kort responstid innan man kom på plats och började lösa uppgift. Detta har sannolikt till mycket stor del att göra med den organisationskultur som präglar sagda organisation, där viljan att handla trumfar sådant som skulle kunna utgöra en ursäkt för det motsatta. Som av en händelse ägde myndighetsmötet rum samma dag som nästa stora snöoväder drog in över Skåne. Denna gång begicks av allt att döma inte samma misstag som tidigare och beredskapen att handla snabbt var synbart större. Problem uppstod, vilket är att förvänta i sådan väderlek, men hanterades väsentligen snabbare, vilket begränsade dess omfattning. Regeringens förväntan på myndigheterna i denna typ av situationer är mycket hög och vi kommer fortsätta arbeta med att säkerställa att alla aktörer omhändertar slutsatserna från E22 tidigare i år. Vi ska alltid ha högsta möjliga förväntansbild på våra myndigheter. Utan att frånta myndigheterna deras ansvar är det dock också viktigt att betona egenansvaret i denna typ av situationer. Myndigheternas arbete blir enklare om vädervarningar hörsammas av medborgarna. Det betyder i klartext att man i motsvarande situationer inte bör ge sig ut på vägarna om man absolut inte måste. Om man bedömer att man måste göra det bör man säkerställa att man är klädd för ändamålet, har fulltankad eller fulladdad bil, har tillgång till vatten och något att tugga på för den händelse man skulle fastna. Detta för att inte genom egen underlåtenhet bidra till att ytterligare skapa en situation med fara för liv och hälsa. Hemberedskap är alltså inte ett begrepp som trots ordalydelsen är begränsat till den egna bostaden, utan handlar om hur förmögen man är att ta hand om sig själv i de situationer man ibland frivilligt tar risken att försätta sig i. Eftersom Magdalena Andersson tycks ha missat det regeringen hittills gjort i frågan kan jag rekommendera henne att delta i den interpellationsdebatt jag håller i veckan i riksdagen rörande denna fråga, där hon också har möjlighet att ställa kompletterande frågor.
Carl-Oskar Bohlin300,234 views • 2 years ago
Där varje epok drar sin sista suck föds en ny. I dag är i någon mening en sådan dag. Det var en gång en myndighet som hade en logga som såg ut som en onlinebank och skapades som en antites till det civila försvar som fullt ut hade lagts ned under 2000-talets första decennium. Civilt försvar var obsolet, krigets krav mönstrades ut som dimensioneringsgrund och begrepp. Lagerhållning och robusthet var omodernt. Ingen skulle peka ut riktningen, staten var platt. Den myndigheten hette MSB och tidsåldern känner vi som den eviga fredens. Varken myndigheten eller paradigmet finns kvar. En ny tid är här, den ställer högre anspråk på oss alla. På privatpersoner, på myndigheter, på företag. I det nya civila försvar som funnits på pappret i tio år, men i verkligheten betydligt kortare tid, börjar det nu verkligen hända saker med besked. Vi har levt med den nya strukturen för det civila försvaret sedan 2022 och om detta utgjorde ett skelett har vi sedan tre år tillbaka också verkligen börjat bygga muskler på skelettet i form av de stora medelsökningar och investeringar som nu sker i det civila försvaret. Om analogin till människokroppen tillåts fortsätta bara ett steg till kan man med fog säga att detta inte bara är en ansiktslyftning utan en totalrenovering av det centrala nervsystemet i det civila försvaret. Myndigheten för civilt försvar är inte bara ett nytt utseende, det är ett nytt innehåll, en ny styrning och en ny kultur implementerad rakt in i hela det civila försvaret. Den resan har naturligtvis redan pågått några år i MSB:s regi, men den här dagen markerar detta än tydligare. Inte bara i namn och grafik. De instruktionsändringar som regeringen antagit för myndigheten vid regeringssammanträdet tidigare i dag tydliggör och stärker att Myndigheten för civilt försvar inte bara blir den centrala noden utan också får nya uppgifter som kopplar till arbetet med försörjningsberedskapen i Sverige. Läget i vår omvärld är dunkelt och utvecklingen framåt, från det allvarliga läge vi nu befinner oss i, innehåller mycket stora osäkerheter. Ingen önskar att det skulle vara som det är, men yttre omständigheter kan också vara en möjlighet för oss att bli ett starkare land. Myndigheten för civilt försvar är en central del av den berättelsen. En berättelse om ett land som går från ord till handling i osäkra tider. Det vi firar och inviger här i dag är inte i första hand ett nytt heraldiskt vapen, utan kärnan i det nya förmågebyggande som nu pågår. Just nu sker historiska investeringar i det civila försvaret som bidrar till att trovärdiggöra vår avskräckning i kraft av ett samhälle som görs mer stöttåligt och uthålligt. Jag vågar påstå att detta också bygger ett land som i kraft av dessa gemensamma ansträngningar har anledning att tro lite bättre om sig själv. Under det tidiga 2000-talet präglades tilltron till svensk förmåga eller avsaknaden därav ibland närmast av defaitism, en av många konsekvenser av åderlåtningen och nedläggningen av det gamla totalförsvaret. När vi nu gör resan en gång till finns anledning att känna hoppfullhet över vad vi är och kan bli. Myndigheten för civilt försvar kommer att vara en motor i den resa som ligger framför oss. Låt mig avslutningsvis säga att en myndighet är summan av sina medarbetare. Jag är övertygad om att ni under de senaste åren märkt hur ert arbete har intensifierats mot bakgrund av det allvarliga säkerhetsläget och den riktningsförändring som nu sker i myndighetens arbete. Jag vill därför också ta tillfället i akt att uttrycka mitt och regeringens djupt kända tack för det viktiga arbete som ni lägger ner varje dag för att bidra till ett mer robust och stöttåligt Sverige i hela hotskalan.
Carl-Oskar Bohlin38,873 views • 4 months ago
