Video yükleniyor...

Video Yüklenemedi

Bu video yüklenirken bir sorun oluştu. Bu geçici bir ağ sorunundan kaynaklanıyor olabilir veya video kullanılamıyor olabilir.

Ana Sayfaya Dön

Full transparens, här är min intervju med DN. Under några dagar har Expo och Dagens ETC, ivrigt påhejade av diverse politiker på vänsterkanten försökt misstänkliggöra mig för att jag har medverkat i Lotta Grönings och Jan Blomgrens podd. Frågeställningarna i podden var intressanta och förhoppningsvis får lyssnaren en känsla... för mina och regeringens överväganden kopplat till uppbyggnaden av det civila försvaret och lite annat. Kritiken handlar dock hittills inte om vad jag och programledarna har sagt, utan om det faktum att jag har valt att prata med dem. Detta följer nu vad det verkar den vanliga mediala dramaturgin. Frågan lyfts först med skamliga anklagelser eller insinuationer av medier längst ut på vänsterkanten och därefter hänger DN på. Spektrat av anklagelser sträcker sig ganska vitt och brett och jag valde därför att försöka svara på varenda fråga så rakt och tydligt som möjligt. Jag tänkte nu ta ett lite nytt grepp och väljer därför att publicera hela min intervju med DN som jag själv spelade in, vilket jag naturligtvis var fullt transparent med innan intervjun började. Det är i grunden bara på detta sätt människor själva kan göra en bedömning av vem som för ett intellektuellt konsistent resonemang och vem som försöker bygga ett narrativ vilandes på insinuationer. Om du har en stund över kan detta kanske tjäna som ett sätt att förstå det nya medielandskapets krock med det gamla.show more

Carl-Oskar Bohlin

67,003 subscribers

443,637 görüntüleme • 8 ay önce •via X (Twitter)

Haberler & Politika Eğitim

Anya Rossi• Live Now

Private livecam show

0 Yorum

Yorum bulunmuyor

Orijinal gönderinin yorumları burada görünecek

Benzer Videolar

Som krigskorrespondent har jag alltid kunnat ta mig in i konflikter och katastrofer. Även de som varit svårast att få tillgång till, som krigen i Etiopien, Myanmar och Jemen. Jag har bott och jobbat i stenhårda diktaturer, som talibanregimen i Afghanistan. När jag ville komma in i en ebolaklinik i Liberia köpte jag skyddsutrustning svart på en parkering. Och när en stad i Libyen flöt ut i Medelhavet var jag en av en handfull journalister i hela världen som rapporterade på plats. Det har bara hänt en gång att det inte har gått att komma in – och det är Gaza. På grund av att Israel har förbjudit oss i över två år. Eftersom jag vill se och höra själv och sitta ner och prata med de människor jag skriver om finns inga andra alternativ än att leta upp de få som lyckats ta sig ut från Gaza i år. Och det har jag nu gjort. I dag satt jag ner med fem sådana kvinnor och några av deras barn. Ni kommer få berättelser här de kommande dagarna, men jag behöver smälta det här innan jag skriver mera. Det är ofattbart att mänskligheten har misslyckats så totalt. Stöd gärna vår journalistik så att vi kan fortsätta bära vittne och mänskliggöra de som avhumaniserats.

Som krigskorrespondent har jag alltid kunnat ta mig in i konflikter och katastrofer. Även de som varit svårast att få tillgång till, som krigen i Etiopien, Myanmar och Jemen. Jag har bott och jobbat i stenhårda diktaturer, som talibanregimen i Afghanistan. När jag ville komma in i en ebolaklinik i Liberia köpte jag skyddsutrustning svart på en parkering. Och när en stad i Libyen flöt ut i Medelhavet var jag en av en handfull journalister i hela världen som rapporterade på plats. Det har bara hänt en gång att det inte har gått att komma in – och det är Gaza. På grund av att Israel har förbjudit oss i över två år. Eftersom jag vill se och höra själv och sitta ner och prata med de människor jag skriver om finns inga andra alternativ än att leta upp de få som lyckats ta sig ut från Gaza i år. Och det har jag nu gjort. I dag satt jag ner med fem sådana kvinnor och några av deras barn. Ni kommer få berättelser här de kommande dagarna, men jag behöver smälta det här innan jag skriver mera. Det är ofattbart att mänskligheten har misslyckats så totalt. Stöd gärna vår journalistik så att vi kan fortsätta bära vittne och mänskliggöra de som avhumaniserats.

Magda Gad – Gad World

17,081 görüntüleme • 8 ay önce

Herman Lindqvist i ett samtal med Tove Lifvendahl om ämnet "Vad innebär det att vara svensk - och hur blir man det?" från 2014. "Med tiden som jag har varit utomlands i många år har jag regelbundet kommit till Sverige, och jag har insett att det som var Sverige för mig inte längre finns. Jag kan förstå varför många människor i Sverige blir Sverigedemokrater öppet, och ännu fler är det i tysthet eftersom man inte får säga någonting i Sverige. Man ska inte säga något som inte är politiskt korrekt. Jag har kommit fram till att man inte kan bli svensk. Man kan känna sig svensk, men man kan aldrig bli svensk. Man kan bli svensk medborgare, man kan prata svenska, men man blir aldrig svensk. Jag tror att vi har gjort fel i Sverige. Med er liberalers hjälp har man släppt in alldeles för många människor, alldeles för snabbt och i för stora mängder. Tanken var god från början, och det är det som utmärker den svenska kulturen - den goda viljan. Men med inkompetens och brist på resurser blir det inte bra. Man har skapat stora enklaver av människor som aldrig känner sig som svenskar, aldrig kommer accepteras som svenskar och som inte vill vara svenskar. Och dessa zoner får man inte tala om. Jag tror att detta är ett hot på sikt, och för min generation har Sverige förändrats på ett väldigt negativt sätt. De människor som nu kommer känner sig inte svenskar och kommer inte bli svenskar."

Herman Lindqvist i ett samtal med Tove Lifvendahl om ämnet "Vad innebär det att vara svensk - och hur blir man det?" från 2014. "Med tiden som jag har varit utomlands i många år har jag regelbundet kommit till Sverige, och jag har insett att det som var Sverige för mig inte längre finns. Jag kan förstå varför många människor i Sverige blir Sverigedemokrater öppet, och ännu fler är det i tysthet eftersom man inte får säga någonting i Sverige. Man ska inte säga något som inte är politiskt korrekt. Jag har kommit fram till att man inte kan bli svensk. Man kan känna sig svensk, men man kan aldrig bli svensk. Man kan bli svensk medborgare, man kan prata svenska, men man blir aldrig svensk. Jag tror att vi har gjort fel i Sverige. Med er liberalers hjälp har man släppt in alldeles för många människor, alldeles för snabbt och i för stora mängder. Tanken var god från början, och det är det som utmärker den svenska kulturen - den goda viljan. Men med inkompetens och brist på resurser blir det inte bra. Man har skapat stora enklaver av människor som aldrig känner sig som svenskar, aldrig kommer accepteras som svenskar och som inte vill vara svenskar. Och dessa zoner får man inte tala om. Jag tror att detta är ett hot på sikt, och för min generation har Sverige förändrats på ett väldigt negativt sätt. De människor som nu kommer känner sig inte svenskar och kommer inte bli svenskar."

Herr Husis

120,293 görüntüleme • 1 yıl önce

Det här är så talande. Och så svagt. Riks ansvarige utgivare Richard Sörman (Richard Sörman) medverkar i Sista måltiden. I hela avsnittet klagar han på invandringen, och beskriver (helt korrekt) vilka problem den för med sig. Men när Mustafa Panshiri ställer den fullt relevanta frågan om vad han vill göra åt det så blir han svarslös. "Jag har ingen lösning. Jag är inte ens säker på att det finns någon lösning. Jag är absolut inte för någon slags påtvingad återvandring. Det vill jag inte ha. Men att det har gått fel och att det är fel, det tvekar jag inte ett dugg om." Att ständigt gnälla över problem utan att ens komma med förslag på en lösning är bland det fegaste och mest destruktiva som finns. Vi kan inte nöja oss med att ledande invandringskritiker agerar klagomur och defaitister. Är Sörmans känslomässiga och illa underbyggda motstånd mot återvandring själva anledningen till att jag och AFS aldrig någonsin fått en inbjudan till Riks? Om nu Sörman är för PK för att ens ta i denna fråga kanske Panshiri och hans gäng vill bjuda in mig, så kan jag gärna diskutera en lösning.

Det här är så talande. Och så svagt. Riks ansvarige utgivare Richard Sörman (Richard Sörman) medverkar i Sista måltiden. I hela avsnittet klagar han på invandringen, och beskriver (helt korrekt) vilka problem den för med sig. Men när Mustafa Panshiri ställer den fullt relevanta frågan om vad han vill göra åt det så blir han svarslös. "Jag har ingen lösning. Jag är inte ens säker på att det finns någon lösning. Jag är absolut inte för någon slags påtvingad återvandring. Det vill jag inte ha. Men att det har gått fel och att det är fel, det tvekar jag inte ett dugg om." Att ständigt gnälla över problem utan att ens komma med förslag på en lösning är bland det fegaste och mest destruktiva som finns. Vi kan inte nöja oss med att ledande invandringskritiker agerar klagomur och defaitister. Är Sörmans känslomässiga och illa underbyggda motstånd mot återvandring själva anledningen till att jag och AFS aldrig någonsin fått en inbjudan till Riks? Om nu Sörman är för PK för att ens ta i denna fråga kanske Panshiri och hans gäng vill bjuda in mig, så kan jag gärna diskutera en lösning.

Gustav Kasselstrand (AFS) 🇸🇪

41,892 görüntüleme • 8 ay önce

Shit vad kul med matchen igår! Sverige till fotbolls-VM! 🤩 Jag har otroligt härliga minnen från när Sverige spelade VM i USA förra gången som nu väcks till liv. Med anledning av detta så måste jag berätta något om mig som ni inte vet. Jag är faktiskt också är en rocktjej och gör en del musik. Jag har inte haft några stora hits, men nu har jag faktiskt fått en fantastisk chans att slå igenom med min musik. I och med att Sverige igår tog sig till fotbolls-VM så står det nu klart att jag kanske blir den som får stå bakom den officiella VM-låten. Det står mellan mig och 2 andra... 😊 Här kan ni nu höra min låt "Tryck in den nu!" Läs mer om det hela på bloggen: Eller in och rösta på min låt här:

Shit vad kul med matchen igår! Sverige till fotbolls-VM! 🤩 Jag har otroligt härliga minnen från när Sverige spelade VM i USA förra gången som nu väcks till liv. Med anledning av detta så måste jag berätta något om mig som ni inte vet. Jag är faktiskt också är en rocktjej och gör en del musik. Jag har inte haft några stora hits, men nu har jag faktiskt fått en fantastisk chans att slå igenom med min musik. I och med att Sverige igår tog sig till fotbolls-VM så står det nu klart att jag kanske blir den som får stå bakom den officiella VM-låten. Det står mellan mig och 2 andra... 😊 Här kan ni nu höra min låt "Tryck in den nu!" Läs mer om det hela på bloggen: Eller in och rösta på min låt här:

LiwsLust

16,300 görüntüleme • 4 ay önce

Min resa på Avanza har kommit till vägs ände. Det har varit den roligaste perioden i mitt liv 💚💫 Tack för alla vänliga ord här på Twitter och övriga kanaler, det värmer 🙏 Anledningen till att jag går till Carnegie är att jag fått en unik möjlighet att skapa något tillsammans med några av mina vänner, vars passion och engagemang varit en mycket viktig källa till energi under alla dessa år. Jag har tidigare sagt att jag aldrig såg framför mig att lämna bolaget. Som kuriosa kan sägas att jag aldrig under alla år lyssnat på en enda propå. Men jag ville göra den resan tillsammans med vissa som slutat längs vägen. Detta beslut grundar sig i sin helhet enkom på möjligheten att återförenas och göra något tillsammans - igen! Livet är för kort ☝️ Många spekulationer i flödet idag men kan säga att det inte finns någon schism, det handlar inte om ersättning (drivs ej av pengar och går ned i lön) och det är inte fara och färde med bolaget. Avanza har alltid varit viktigare för mig än vad jag varit för Avanza, om än jag dragit mitt strå till stacken. Under alla mina år har "man" dessutom notoriskt underskattat bolagets urkraft. Jag å andra sidan vet vilka människor som jobbar på bygget - jag skulle aldrig underskatta dem! Inte heller min älskade parhäst Johanna Kull. Avanza är och har alltid varit ett fantastiskt bolag! En svensk framgångssaga som i mångt och mycket drivit Sveriges finansiella folkrörelse💫🌱 Nedan är ett preskriberat klipp med några av dem som är med på denna gryende resa! Jag vill självklart fortsätta podda, twittra och allt annat roligt. Ni har inte sett det sista av mig eller oss, tvärtom 🍻 Glad sommar ☀️🏖️

Min resa på Avanza har kommit till vägs ände. Det har varit den roligaste perioden i mitt liv 💚💫 Tack för alla vänliga ord här på Twitter och övriga kanaler, det värmer 🙏 Anledningen till att jag går till Carnegie är att jag fått en unik möjlighet att skapa något tillsammans med några av mina vänner, vars passion och engagemang varit en mycket viktig källa till energi under alla dessa år. Jag har tidigare sagt att jag aldrig såg framför mig att lämna bolaget. Som kuriosa kan sägas att jag aldrig under alla år lyssnat på en enda propå. Men jag ville göra den resan tillsammans med vissa som slutat längs vägen. Detta beslut grundar sig i sin helhet enkom på möjligheten att återförenas och göra något tillsammans - igen! Livet är för kort ☝️ Många spekulationer i flödet idag men kan säga att det inte finns någon schism, det handlar inte om ersättning (drivs ej av pengar och går ned i lön) och det är inte fara och färde med bolaget. Avanza har alltid varit viktigare för mig än vad jag varit för Avanza, om än jag dragit mitt strå till stacken. Under alla mina år har "man" dessutom notoriskt underskattat bolagets urkraft. Jag å andra sidan vet vilka människor som jobbar på bygget - jag skulle aldrig underskatta dem! Inte heller min älskade parhäst Johanna Kull. Avanza är och har alltid varit ett fantastiskt bolag! En svensk framgångssaga som i mångt och mycket drivit Sveriges finansiella folkrörelse💫🌱 Nedan är ett preskriberat klipp med några av dem som är med på denna gryende resa! Jag vill självklart fortsätta podda, twittra och allt annat roligt. Ni har inte sett det sista av mig eller oss, tvärtom 🍻 Glad sommar ☀️🏖️

Nicklas Andersson

364,489 görüntüleme • 3 yıl önce

Till Joakim Sandell, ordförande för Socialdemokraterna i Malmö Vid ert möte igår om Palestinafrågan nekades jag att ställa en fråga med motiveringen att jag tillhör ett annat parti. Jag informerades rakt ut, framför alla närvarande, om att jag därför inte skulle få tillfälle att tala, då ni inte ville ”skapa en partipolitisk debatt”. Detta, Joakim, säger mer om er än om mig. Jag kom inte dit som representant för ett parti utan som muslim, medborgare och som en människa med ett brinnande engagemang för just palestina-frågan. Jag sökte ett samtal och inte en konfrontation. Framförallt med Morgan Johansson. Du kunde antingen meddelat mig i förväg eller också låtit mig ställa min fråga och tagit ställning därefter. Din förmaning om att ”du själv inte hade fått micken på ett annat partis möte” var onödig. Jag är uppfostrad i en tro som kräver heder, återhållsamhet och respekt i ord och handling. Jag hade aldrig missbrukat talrätten. Men din rädsla för att låta mig tala blev, ironiskt nog, ett bevis på varför mitt politiska engagemang behövs. Att jag, en ny politiskt aktiv muslim utan mandat, ska tystas i ett öppet möte om rättvisa och mänskliga rättigheter, ja, det är just därför Vipartiet måste finnas. Vi är inte ett hot mot er. Vi är ett tecken på att en del av Sveriges befolkning inte längre känner sig trygga med att någon annan talar för dem, åt dem och till dem - i deras namn. Muslimer är givetvis inte en homogen grupp, varken teologiskt eller politiskt men det vi har gemensamt är att vi vill delta och inte exkluderas. Om Socialdemokraterna menar allvar med inkludering, demokrati och dialog, då börjar det med att våga låta fler röster höras. Även de som inte tillhör era egna led. // Adel Sadat Svenskar som stödjer Palestina, Medgrundare Vipartiet, Partisekreterare #svpol

Till Joakim Sandell, ordförande för Socialdemokraterna i Malmö Vid ert möte igår om Palestinafrågan nekades jag att ställa en fråga med motiveringen att jag tillhör ett annat parti. Jag informerades rakt ut, framför alla närvarande, om att jag därför inte skulle få tillfälle att tala, då ni inte ville ”skapa en partipolitisk debatt”. Detta, Joakim, säger mer om er än om mig. Jag kom inte dit som representant för ett parti utan som muslim, medborgare och som en människa med ett brinnande engagemang för just palestina-frågan. Jag sökte ett samtal och inte en konfrontation. Framförallt med Morgan Johansson. Du kunde antingen meddelat mig i förväg eller också låtit mig ställa min fråga och tagit ställning därefter. Din förmaning om att ”du själv inte hade fått micken på ett annat partis möte” var onödig. Jag är uppfostrad i en tro som kräver heder, återhållsamhet och respekt i ord och handling. Jag hade aldrig missbrukat talrätten. Men din rädsla för att låta mig tala blev, ironiskt nog, ett bevis på varför mitt politiska engagemang behövs. Att jag, en ny politiskt aktiv muslim utan mandat, ska tystas i ett öppet möte om rättvisa och mänskliga rättigheter, ja, det är just därför Vipartiet måste finnas. Vi är inte ett hot mot er. Vi är ett tecken på att en del av Sveriges befolkning inte längre känner sig trygga med att någon annan talar för dem, åt dem och till dem - i deras namn. Muslimer är givetvis inte en homogen grupp, varken teologiskt eller politiskt men det vi har gemensamt är att vi vill delta och inte exkluderas. Om Socialdemokraterna menar allvar med inkludering, demokrati och dialog, då börjar det med att våga låta fler röster höras. Även de som inte tillhör era egna led. // Adel Sadat Svenskar som stödjer Palestina, Medgrundare Vipartiet, Partisekreterare #svpol

Adel Sadat

21,329 görüntüleme • 9 ay önce

Hjälp mig bevaka och granska EU! Jag har under de senaste månaderna skrivit en hel del om det som sker i Europa i allmänhet och i EU i synnerhet, med fokus på sådant som jag anser vara av intresse för nationellt sinnade svenskar. Detta är något jag vill fortsätta med, och som jag vill göra både mer och bättre. Därför startar jag idag en insamling för att täcka mina beräknade kostnader för 2025. Jag vill kunna lägga minst en arbetsdag i veckan på detta, och för att finansiera detta behöver jag samla in 10 000 kronor i månaden. Efter moms, sociala avgifter och kommunalskatt innebär det ungefär 1000 kronor i lön för en arbetsdag. Det är inga stora pengar, men det är tillräckligt för att min familj ska acceptera att jag jobbar lite mer… :) Jag vill bevaka EU och europeisk politik och skriva minst två artiklar i veckan om det. Jag vill också producera en podcast i månaden där jag intervjuar en intressant person: parlamentsledamot, tjänsteman vid parlamentet, partiföreträdare eller andra som bör vara av intresse för alla nationellt sinnade svenskar. Min förhoppning är att nationellt sinnade svenskar ska få en bättre förståelse för vad som pågår i Europa, för det påverkar oss mer än vad vi tror och förstår. Jag är tacksam för varje gåva, och för varje delning av detta inlägg.

Hjälp mig bevaka och granska EU! Jag har under de senaste månaderna skrivit en hel del om det som sker i Europa i allmänhet och i EU i synnerhet, med fokus på sådant som jag anser vara av intresse för nationellt sinnade svenskar. Detta är något jag vill fortsätta med, och som jag vill göra både mer och bättre. Därför startar jag idag en insamling för att täcka mina beräknade kostnader för 2025. Jag vill kunna lägga minst en arbetsdag i veckan på detta, och för att finansiera detta behöver jag samla in 10 000 kronor i månaden. Efter moms, sociala avgifter och kommunalskatt innebär det ungefär 1000 kronor i lön för en arbetsdag. Det är inga stora pengar, men det är tillräckligt för att min familj ska acceptera att jag jobbar lite mer… :) Jag vill bevaka EU och europeisk politik och skriva minst två artiklar i veckan om det. Jag vill också producera en podcast i månaden där jag intervjuar en intressant person: parlamentsledamot, tjänsteman vid parlamentet, partiföreträdare eller andra som bör vara av intresse för alla nationellt sinnade svenskar. Min förhoppning är att nationellt sinnade svenskar ska få en bättre förståelse för vad som pågår i Europa, för det påverkar oss mer än vad vi tror och förstår. Jag är tacksam för varje gåva, och för varje delning av detta inlägg.

Dan Eriksson

18,972 görüntüleme • 2 yıl önce

På vägen till den syndikalistiska minnesstunden, av den vänsterextrema Björn Söderberg, blev jag igenkänd av en vänsterextrem kvinna. Hon bar på en tygpåse med texten "Direkt aktion" på. Kvinnan började filma mig och förföljde mig genom tunnelbanevagnen. Jag valde därför att hoppa av en station tidigt. Anledningen till att jag inte har lagt upp klippet innan är för att jag varit osäker på om händelsen har någon koppling till att Joel Almgren med flera stod och spanade vid just den platsen. Med det sagt, så skulle det verkligen uppskattas om ni lämnade tips på vem kvinnan i videon är! Mejla Tips@lulle.org eller släng iväg ett direktmeddelande.

På vägen till den syndikalistiska minnesstunden, av den vänsterextrema Björn Söderberg, blev jag igenkänd av en vänsterextrem kvinna. Hon bar på en tygpåse med texten "Direkt aktion" på. Kvinnan började filma mig och förföljde mig genom tunnelbanevagnen. Jag valde därför att hoppa av en station tidigt. Anledningen till att jag inte har lagt upp klippet innan är för att jag varit osäker på om händelsen har någon koppling till att Joel Almgren med flera stod och spanade vid just den platsen. Med det sagt, så skulle det verkligen uppskattas om ni lämnade tips på vem kvinnan i videon är! Mejla [email protected] eller släng iväg ett direktmeddelande.

Mijo Eklund

132,683 görüntüleme • 9 ay önce

Självklart förstår de allra flesta att det inte är något bra som Magdalena Andersson och Socialdemokraterna sysslar med. De är medvetet vilseledande och underminerar, under ett valår, förtroendet för det politiska samtalet och för vår demokrati. Människor har svårt nog ändå med att bedöma allt som sprids på sociala medier. Politiska partier har ett mycket stort ansvar att vara extra tydliga och seriösa i sitt agerande, och med vem som är avsändare på sociala medier. Att försöka dölja avsändare, eller låtsas vara en opartisk avsändare, har bara ett syfte, och det signalerar verkligen inte ansvarstagande. Tvärtom är det oerhört allvarligt.

Självklart förstår de allra flesta att det inte är något bra som Magdalena Andersson och Socialdemokraterna sysslar med. De är medvetet vilseledande och underminerar, under ett valår, förtroendet för det politiska samtalet och för vår demokrati. Människor har svårt nog ändå med att bedöma allt som sprids på sociala medier. Politiska partier har ett mycket stort ansvar att vara extra tydliga och seriösa i sitt agerande, och med vem som är avsändare på sociala medier. Att försöka dölja avsändare, eller låtsas vara en opartisk avsändare, har bara ett syfte, och det signalerar verkligen inte ansvarstagande. Tvärtom är det oerhört allvarligt.

Richard Herrey

13,454 görüntüleme • 8 ay önce

Okej, ni som poppar popcornen för att det är ett riktigt knytnävsslag som vi lyckats fånga i perfekta vinkeln, ni kommer tyvärr bli besvikna! Jag såg inte händelsen, jag står i talarstolen och stirrar på den lilla fjanten Sebastian Cehlin (M) men här har ni ett klipp där Erik Baecklund (M) först är på vår politiska sekreterare William och därefter går han på vår politiker Glenn Roswall och skickar av någon anledning upp handen i ansiktet på Glenn. Det är ju inte riktigt ett slag, men likt förbannat - vad fan ska han upp med handen och kladda i ansiktet på en annan politiker för? Hur hade rubrikerna varit om vi gjort detsamma? Sossarna börjar också skrika för att överrösta och avbryta mig och går senare också ut från salen för att protestera mot att jag får ha ordet. I sekvensen ser det också ut som om M-polsekar ser ut att filma händelsen från en annan vinkel, uppe på den upphöjda bänken där. Därefter följer klippet på där Moderaterna och Erik Baecklund (M) kommenterar det hela. Bedöm själva! Angående "värdigt debattklimat" så är det alltså de orden som de själva precis använt någon timme tidigare när jag ifrågasatte deras lögner. Om ni undrar varför jag nedlåter mig till sånt smutsigt språkbruk... Och gällande just "språkbruk" är det alltså den vinkeln flera medier valt att köra på - och helt enkelt utelämna vad M och S gör. Tyck vad fan ni vill om hur jag pratar osv, men det är en del av yttrandefriheten och demokratin. Helt otroligt att dessa kläggokrater har så svårt för det. Btw, sa jag att jag kandiderar till Sveriges Riksdag för Örebropartiet?

Okej, ni som poppar popcornen för att det är ett riktigt knytnävsslag som vi lyckats fånga i perfekta vinkeln, ni kommer tyvärr bli besvikna! Jag såg inte händelsen, jag står i talarstolen och stirrar på den lilla fjanten Sebastian Cehlin (M) men här har ni ett klipp där Erik Baecklund (M) först är på vår politiska sekreterare William och därefter går han på vår politiker Glenn Roswall och skickar av någon anledning upp handen i ansiktet på Glenn. Det är ju inte riktigt ett slag, men likt förbannat - vad fan ska han upp med handen och kladda i ansiktet på en annan politiker för? Hur hade rubrikerna varit om vi gjort detsamma? Sossarna börjar också skrika för att överrösta och avbryta mig och går senare också ut från salen för att protestera mot att jag får ha ordet. I sekvensen ser det också ut som om M-polsekar ser ut att filma händelsen från en annan vinkel, uppe på den upphöjda bänken där. Därefter följer klippet på där Moderaterna och Erik Baecklund (M) kommenterar det hela. Bedöm själva! Angående "värdigt debattklimat" så är det alltså de orden som de själva precis använt någon timme tidigare när jag ifrågasatte deras lögner. Om ni undrar varför jag nedlåter mig till sånt smutsigt språkbruk... Och gällande just "språkbruk" är det alltså den vinkeln flera medier valt att köra på - och helt enkelt utelämna vad M och S gör. Tyck vad fan ni vill om hur jag pratar osv, men det är en del av yttrandefriheten och demokratin. Helt otroligt att dessa kläggokrater har så svårt för det. Btw, sa jag att jag kandiderar till Sveriges Riksdag för Örebropartiet?

Markus Allard

299,570 görüntüleme • 6 ay önce

‼️ Alternativ för Sverige får 1,0 % i Nordisk opinions julimätning. Med mindre än två månader till riksdagsvalet är det här en signal om att vi kan åstadkomma en avgörande framgång för vårt land och vårt folk. En procent är en viktig milstolpe på varje partis resa mot riksdagen. 🫵 Nu vänder jag mig till dig som är osäker. Är du en av dem som har tvivlat på mig och Alternativ för Sverige under den gångna mandatperioden? Räknade du ut partiet och trodde att vi var slut efter valet 2022? Är du missnöjd med saker och ting som jag har sagt eller gjort som partiledare? Ge då oss, och mig, en ny chans. Välkommen tillbaka, som väljare eller som medlem. Jag hoppas att du har sett hur principfast vi har försvarat vår politik, även när det har blåst. Jag hoppas att du har sett vilket enormt arbete vi har lagt ned under alla dessa år, dag för dag, för att komma dit vi är nu. Jag hoppas att du har sett hur vi har tagit lärdom från tidigare val, och att vi kunnat förbättra våra svagheter och vidareutveckla våra styrkor. Den 13 september får vi kanske skörda frukten av vårt långa och hårda arbete. Jag har i vart fall aldrig känt mig så hoppfull inför ett val som nu. Men nästan två månader återstår – och jag kommer att ge mitt yttersta varje dag. Det hoppas jag att du kommer att göra också. Låt oss nu blicka framåt, inte bakåt. Inget blame-game! Nu är det fullt fokus på att ge Sverige och svenskarna en ljusare framtid! Vi ses vid barrikaderna under de veckor som återstår. Gustav Kasselstrand Partiledare

‼️ Alternativ för Sverige får 1,0 % i Nordisk opinions julimätning. Med mindre än två månader till riksdagsvalet är det här en signal om att vi kan åstadkomma en avgörande framgång för vårt land och vårt folk. En procent är en viktig milstolpe på varje partis resa mot riksdagen. 🫵 Nu vänder jag mig till dig som är osäker. Är du en av dem som har tvivlat på mig och Alternativ för Sverige under den gångna mandatperioden? Räknade du ut partiet och trodde att vi var slut efter valet 2022? Är du missnöjd med saker och ting som jag har sagt eller gjort som partiledare? Ge då oss, och mig, en ny chans. Välkommen tillbaka, som väljare eller som medlem. Jag hoppas att du har sett hur principfast vi har försvarat vår politik, även när det har blåst. Jag hoppas att du har sett vilket enormt arbete vi har lagt ned under alla dessa år, dag för dag, för att komma dit vi är nu. Jag hoppas att du har sett hur vi har tagit lärdom från tidigare val, och att vi kunnat förbättra våra svagheter och vidareutveckla våra styrkor. Den 13 september får vi kanske skörda frukten av vårt långa och hårda arbete. Jag har i vart fall aldrig känt mig så hoppfull inför ett val som nu. Men nästan två månader återstår – och jag kommer att ge mitt yttersta varje dag. Det hoppas jag att du kommer att göra också. Låt oss nu blicka framåt, inte bakåt. Inget blame-game! Nu är det fullt fokus på att ge Sverige och svenskarna en ljusare framtid! Vi ses vid barrikaderna under de veckor som återstår. Gustav Kasselstrand Partiledare

Gustav Kasselstrand (AFS) 🇸🇪

10,150 görüntüleme • 27 gün önce

DÖDSHOTET I KOMMUNFULLMÄKTIGE!!! - Debatt om att företagare är oroliga för kommuntjänstemännens maktmissbruk. - Jag säger att vi ska rensa ut dessa maktmissbrukande tjänstemän, att huvuden ska rulla. - Ingen säger något mer om det under debatten, annat än Moderaterna som säger att man INTE vill sparka några (maktmissbrukande) tjänstemän. - Men någon kvart efter den debatten, precis innan (den socialdemokratiska) mötesordföranden Jan Zetterqvist ska avsluta mötet för dagen så säger han att vissa i församlingen uttalat dödshot gentemot kommunens 12 000 anställda. - Därefter stänger han ner mötet och beviljar ingen ordet, varmed jag inte ens får försvara mig eller kommentera hans sinnessjuka lögn som han nu ska klistra på mig och som sprids rakt ut i etern. - Går därför fram till honom med egen kamera och frågar vad han håller på med. Han säger då att uttrycket "huvuden ska rulla" är ett dödshot (alltså inte ett vedertaget begrepp) och att "Jag vet att du har problem Markus". - Därefter försöker han förmå en ordningsvakt att skicka ut mig ur salen. "Jag skulle vilja bli av med honom! Det är därför DU är här!", säger han till den stackars vakten som han ska dra in i det hela. Syftet är naturligtvis att göra allt för att inte få en debatt om, ELLER ett stopp på, det faktum att Örebro kommun kryllar av maktmissbrukande tjänstemän OCH politiker. 2026 har DU som väljare i Örebro kommun och Örebro län möjligheten att rösta för att huvuden ska rulla! Sumpa inte chansen!

DÖDSHOTET I KOMMUNFULLMÄKTIGE!!! - Debatt om att företagare är oroliga för kommuntjänstemännens maktmissbruk. - Jag säger att vi ska rensa ut dessa maktmissbrukande tjänstemän, att huvuden ska rulla. - Ingen säger något mer om det under debatten, annat än Moderaterna som säger att man INTE vill sparka några (maktmissbrukande) tjänstemän. - Men någon kvart efter den debatten, precis innan (den socialdemokratiska) mötesordföranden Jan Zetterqvist ska avsluta mötet för dagen så säger han att vissa i församlingen uttalat dödshot gentemot kommunens 12 000 anställda. - Därefter stänger han ner mötet och beviljar ingen ordet, varmed jag inte ens får försvara mig eller kommentera hans sinnessjuka lögn som han nu ska klistra på mig och som sprids rakt ut i etern. - Går därför fram till honom med egen kamera och frågar vad han håller på med. Han säger då att uttrycket "huvuden ska rulla" är ett dödshot (alltså inte ett vedertaget begrepp) och att "Jag vet att du har problem Markus". - Därefter försöker han förmå en ordningsvakt att skicka ut mig ur salen. "Jag skulle vilja bli av med honom! Det är därför DU är här!", säger han till den stackars vakten som han ska dra in i det hela. Syftet är naturligtvis att göra allt för att inte få en debatt om, ELLER ett stopp på, det faktum att Örebro kommun kryllar av maktmissbrukande tjänstemän OCH politiker. 2026 har DU som väljare i Örebro kommun och Örebro län möjligheten att rösta för att huvuden ska rulla! Sumpa inte chansen!

Markus Allard

93,952 görüntüleme • 1 yıl önce

Framtiden kräver ett större vi. Försvaret av Sverige är inte en uppgift för ett fåtal, utan för alla. Idag får Du gärna ta dig tiden att läsa eller lyssna på mitt tal på Folk och försvars rikskonferens. Ers majestät, Kära kollegor i totalförsvaret. Det har sagts att man aldrig kan stiga ner i samma flod två gånger. Mitt hus har haft köksfönstret mot Dalälven i 225 år. Jag tänker ofta på dem som jag inte känner, men som genom åren gått före mig på samma plats; suttit med samma horisont från köksbordet och fått se världen förändras, ofta långsamt gradvis, men ibland disruptivt och epokgörande snabbt. Under ett drygt hundratal av dessa år var älven en vattenväg för timmerstockar. En konstant i tillvaron ända tills den upphörde. Mycket tycks orubbligt, till dess att det inte är så längre. Vi har nu precis kommit halvvägs in på 20-talet och ser hur geopolitiken gör våld på mycket av det vi trodde var konstant. Allt är föränderligt, och även det som framstår som beständigt kan utmanas i sina grundvalar. Det finns ibland en tendens att vilja se vår framtidödesmättad, lika förutbestämd som den stocken mötte i älvfåran. Att det blir som det blir och att det inte är någon idé att försöka påverka. Men Sverige är ingen stock i världens malströmmar, vars väg och öde är förutbestämt. Vi är ett land vars framtid avgörs av mänskliga beslut, våra egna och andras. Svenskt politiskt beslutsfattande och krishantering kan intelängre, som ibland varit vårt kännetecken historiskt, präglas av maximen ”vänta och se”. När vi beskriver säkerhetsläget som det allvarligaste sedan det andra världskrigets slut är det ett uttryck för att vi måste förändra det vi i hög grad kan påverka och förhålla oss till det vi i mindre utsträckning kan påverka. För ett år sedan stod jag på denna scen och sa åt er alla att sätta igång. Många var redan igång, men ännu fler börjar förstå behovet av skyndsamhet. Jag har i min roll haft förmånen att träffa så många av er, ni som sliter varje dag med att bygga det civila försvaret, och ocksåuppmärksamma varför det behövs. Det fyller mig med stor tillförsikt att få träffa kommuner som går före, myndigheter som tar sitt beredskapsuppdrag på större allvar än någonsin sedan kalla krigets slut och företag som själva planerar för att klara krigets krav. MEN, inte sällan är det upphängt på att rätt personer finns på rätt plats. Uppbyggnaden av det civila benet av totalförsvaret är dock inte fritt valt arbete, eller en uppgift som bara kan läggas på några eldsjälars axlar. Före jul fattade regeringen sitt inriktningsbeslut för det civila försvaret. Det är unikt tydligt, det är inte valfritt och det ska verkställas. Alla ledande befattningshavare i beredskapsansvariga myndigheter har ett centralt ansvar i att genomföra detta beslut och kommer utvärderas i denna gärning. När den här regeringen tillträdde lades 2,7 miljarder årligen på det civila försvaret, om bara några år kommer den siffran vara 15 miljarder per år. Det är ett femfaldigande av medlen och manifesterar att vi nu får det civila försvar som det har pratats om i 10 år, men vars resurssättning ofta bara lett till samtal om det som skall komma. Femton miljarder är också en begränsad summa, det kräver hårda prioriteringar och en maximering av förmågeskapande. Det är inte allt åt alla och det är framför allt inte en biljett till att bara fortsätta konferera och prata sig fram till det civila försvarets återuppstående. Substantiella investeringar kommer nu att göras i sådant som bygger robusthet och förmåga, reservkraft, ödrift, förutsättningar för försörjningsberedskap för samhällsviktig verksamhet. Nu handlar det om genomförande och det är fara i dröjsmål. För ett år sedan berättade jag om snabbspåret med civilplikt genom kort påbyggnadsutbildning inom räddningstjänsten som skulle införas. Sedan dess har inte bara utbildningen kommit på plats, vi har också hunnit utbilda 300 personer och om bara ett par år kommer vi närma oss tre tusen. Vid sidan av det har vi gått vidare för att göra ungefär samma sak kring elförsörjningen. Idag kan jag berätta att vi inom kort sjösätter ett ytterligare snabbspår för att få på plats civilplikt med lång grundutbildning med rekrytering ur mönstringsunderlaget inom räddningstjänsten och samtidigt påbörjar arbetet för att kunna ha civilpliktiga med förmåga att bemanna befolkningsskyddet. Bit för bit bygger vi tillbaka Sveriges förmåga. De fysiska åtgärderna är bara en del av den förändringsom nu måste ske. En annan del handlar om behovet av ett nytt perspektiv och förhållningssätt. Låt mig därför höja blicken och säga något om den saken. ”För att frihet kostar.” Det är budskapet instansat på en av de vita marmorbänkarna vid veteranmonumentet på gärdet i Stockholm. Att frihet kostar, det har varit känd verklighet för alla dem som i någon kapacitet, civil som militär, tjänstgjort utomlands i någon av alla oroshärdar där Sverige under den nationella avspänningens tidevarv haft en närvaro. Män och kvinnor har sida vid sida betalat fredens pris, och några har tvingats betala det yttersta priset. Men för väldigt många av oss i Sverige har friheten de senaste 30 åren i praktiken kommit utan kostnad. Fler måste förstå att framtiden, oavsett vilken bakgrund vi har, kan ha helt andra anspråk på oss. Jag tillhör den eviga fredens generation. När jag var fyra år tog historien slut. Det råder delade meningar om när den började igen. Men det visade sig att Shakespeare hade rätt i att dåtid är framtidens prolog. Ur askan av en mördarregim reste sig en ny. På den europeiska kontinenten finns åter kriget i en mer brutal och oförutsägbar tappning än på mycket lång tid. Min generations minnen av totalförsvaret, i den mån vi har några över huvud taget är fanor som halades, förband som lades ner och ett överskottslager som gick från att sälja spadar och militärtält till mjällschampo i storpack. Samhället har förvisso blivit effektivare, produktivare ochrikare, men det är inte hela bilden. Nostalgi är inte svaret på frågan om hur vi möter ett försämrat omvärldsläge, men likväl behöver vi nu förstå att ackumulerade tillgångar från den eviga freden bara är ena sidan av balansräkningen. På den andra sidan finns en upplupen skuld, ett återtagande som inte kan vänta till en annan dag. Vi var ett land som tog det kalla kriget på mycket stort allvar, och det finns nog grund för att säga att stora delar av min generation, såväl som ansvariga beslutsfattare,tog den eviga freden på ett likvärdigt stort allvar. Det är dags att vi tar nuet på mycket stort allvar. Om framtiden kommer blicka tillbaka och beskriva vår tid som förkrigstiden är just nu en öppen fråga, öppen för vår påverkan, öppen för våra ansträngningar att bygga avskräckning i hela hotskalan för se till att det inte blir så. Generationer med olika erfarenheter måste nu kroka arm för att bygga det moderna totalförsvaret. Vi planerar inte för det förra kriget, men vi kan heller inte se bort från att vissa saker tyvärr tycks vara konstanta när det kommer till vilken påfrestning och lidande ett väpnat angrepp utgör för ett samhälle. Låt mig därför med följande budskap vara lika tydlig som när jag sa förra året att kriget kan komma också till oss.Den extrema individualismens tidevarv är över. Tiden framför oss kräver ett större vi. Att värna Sveriges intressen är en större uppgift än vårt eget självförverkligande. Den som ännu inte umgåtts med frågan, vad kan jag göra för mitt land, borde göra det. Sverige handlar i en djupare mening om alla dem som gick före oss, dem som vi inte känner som tittade ut genom våra köksfönster innan vi gjorde det. Det handlar om alla vi som nu är! Och det handlar om alla dem som kommer efter oss. Och ytterst handlar det om ett gemensamt engagemang för försvaret av vårt samhälle, vår demokrati, våra värderingar. Kärnan i totalförsvaret är att försvaret av vårt land inte är en uppgift för ett fåtal, utan en uppgift för oss alla.

Framtiden kräver ett större vi. Försvaret av Sverige är inte en uppgift för ett fåtal, utan för alla. Idag får Du gärna ta dig tiden att läsa eller lyssna på mitt tal på Folk och försvars rikskonferens. Ers majestät, Kära kollegor i totalförsvaret. Det har sagts att man aldrig kan stiga ner i samma flod två gånger. Mitt hus har haft köksfönstret mot Dalälven i 225 år. Jag tänker ofta på dem som jag inte känner, men som genom åren gått före mig på samma plats; suttit med samma horisont från köksbordet och fått se världen förändras, ofta långsamt gradvis, men ibland disruptivt och epokgörande snabbt. Under ett drygt hundratal av dessa år var älven en vattenväg för timmerstockar. En konstant i tillvaron ända tills den upphörde. Mycket tycks orubbligt, till dess att det inte är så längre. Vi har nu precis kommit halvvägs in på 20-talet och ser hur geopolitiken gör våld på mycket av det vi trodde var konstant. Allt är föränderligt, och även det som framstår som beständigt kan utmanas i sina grundvalar. Det finns ibland en tendens att vilja se vår framtidödesmättad, lika förutbestämd som den stocken mötte i älvfåran. Att det blir som det blir och att det inte är någon idé att försöka påverka. Men Sverige är ingen stock i världens malströmmar, vars väg och öde är förutbestämt. Vi är ett land vars framtid avgörs av mänskliga beslut, våra egna och andras. Svenskt politiskt beslutsfattande och krishantering kan intelängre, som ibland varit vårt kännetecken historiskt, präglas av maximen ”vänta och se”. När vi beskriver säkerhetsläget som det allvarligaste sedan det andra världskrigets slut är det ett uttryck för att vi måste förändra det vi i hög grad kan påverka och förhålla oss till det vi i mindre utsträckning kan påverka. För ett år sedan stod jag på denna scen och sa åt er alla att sätta igång. Många var redan igång, men ännu fler börjar förstå behovet av skyndsamhet. Jag har i min roll haft förmånen att träffa så många av er, ni som sliter varje dag med att bygga det civila försvaret, och ocksåuppmärksamma varför det behövs. Det fyller mig med stor tillförsikt att få träffa kommuner som går före, myndigheter som tar sitt beredskapsuppdrag på större allvar än någonsin sedan kalla krigets slut och företag som själva planerar för att klara krigets krav. MEN, inte sällan är det upphängt på att rätt personer finns på rätt plats. Uppbyggnaden av det civila benet av totalförsvaret är dock inte fritt valt arbete, eller en uppgift som bara kan läggas på några eldsjälars axlar. Före jul fattade regeringen sitt inriktningsbeslut för det civila försvaret. Det är unikt tydligt, det är inte valfritt och det ska verkställas. Alla ledande befattningshavare i beredskapsansvariga myndigheter har ett centralt ansvar i att genomföra detta beslut och kommer utvärderas i denna gärning. När den här regeringen tillträdde lades 2,7 miljarder årligen på det civila försvaret, om bara några år kommer den siffran vara 15 miljarder per år. Det är ett femfaldigande av medlen och manifesterar att vi nu får det civila försvar som det har pratats om i 10 år, men vars resurssättning ofta bara lett till samtal om det som skall komma. Femton miljarder är också en begränsad summa, det kräver hårda prioriteringar och en maximering av förmågeskapande. Det är inte allt åt alla och det är framför allt inte en biljett till att bara fortsätta konferera och prata sig fram till det civila försvarets återuppstående. Substantiella investeringar kommer nu att göras i sådant som bygger robusthet och förmåga, reservkraft, ödrift, förutsättningar för försörjningsberedskap för samhällsviktig verksamhet. Nu handlar det om genomförande och det är fara i dröjsmål. För ett år sedan berättade jag om snabbspåret med civilplikt genom kort påbyggnadsutbildning inom räddningstjänsten som skulle införas. Sedan dess har inte bara utbildningen kommit på plats, vi har också hunnit utbilda 300 personer och om bara ett par år kommer vi närma oss tre tusen. Vid sidan av det har vi gått vidare för att göra ungefär samma sak kring elförsörjningen. Idag kan jag berätta att vi inom kort sjösätter ett ytterligare snabbspår för att få på plats civilplikt med lång grundutbildning med rekrytering ur mönstringsunderlaget inom räddningstjänsten och samtidigt påbörjar arbetet för att kunna ha civilpliktiga med förmåga att bemanna befolkningsskyddet. Bit för bit bygger vi tillbaka Sveriges förmåga. De fysiska åtgärderna är bara en del av den förändringsom nu måste ske. En annan del handlar om behovet av ett nytt perspektiv och förhållningssätt. Låt mig därför höja blicken och säga något om den saken. ”För att frihet kostar.” Det är budskapet instansat på en av de vita marmorbänkarna vid veteranmonumentet på gärdet i Stockholm. Att frihet kostar, det har varit känd verklighet för alla dem som i någon kapacitet, civil som militär, tjänstgjort utomlands i någon av alla oroshärdar där Sverige under den nationella avspänningens tidevarv haft en närvaro. Män och kvinnor har sida vid sida betalat fredens pris, och några har tvingats betala det yttersta priset. Men för väldigt många av oss i Sverige har friheten de senaste 30 åren i praktiken kommit utan kostnad. Fler måste förstå att framtiden, oavsett vilken bakgrund vi har, kan ha helt andra anspråk på oss. Jag tillhör den eviga fredens generation. När jag var fyra år tog historien slut. Det råder delade meningar om när den började igen. Men det visade sig att Shakespeare hade rätt i att dåtid är framtidens prolog. Ur askan av en mördarregim reste sig en ny. På den europeiska kontinenten finns åter kriget i en mer brutal och oförutsägbar tappning än på mycket lång tid. Min generations minnen av totalförsvaret, i den mån vi har några över huvud taget är fanor som halades, förband som lades ner och ett överskottslager som gick från att sälja spadar och militärtält till mjällschampo i storpack. Samhället har förvisso blivit effektivare, produktivare ochrikare, men det är inte hela bilden. Nostalgi är inte svaret på frågan om hur vi möter ett försämrat omvärldsläge, men likväl behöver vi nu förstå att ackumulerade tillgångar från den eviga freden bara är ena sidan av balansräkningen. På den andra sidan finns en upplupen skuld, ett återtagande som inte kan vänta till en annan dag. Vi var ett land som tog det kalla kriget på mycket stort allvar, och det finns nog grund för att säga att stora delar av min generation, såväl som ansvariga beslutsfattare,tog den eviga freden på ett likvärdigt stort allvar. Det är dags att vi tar nuet på mycket stort allvar. Om framtiden kommer blicka tillbaka och beskriva vår tid som förkrigstiden är just nu en öppen fråga, öppen för vår påverkan, öppen för våra ansträngningar att bygga avskräckning i hela hotskalan för se till att det inte blir så. Generationer med olika erfarenheter måste nu kroka arm för att bygga det moderna totalförsvaret. Vi planerar inte för det förra kriget, men vi kan heller inte se bort från att vissa saker tyvärr tycks vara konstanta när det kommer till vilken påfrestning och lidande ett väpnat angrepp utgör för ett samhälle. Låt mig därför med följande budskap vara lika tydlig som när jag sa förra året att kriget kan komma också till oss.Den extrema individualismens tidevarv är över. Tiden framför oss kräver ett större vi. Att värna Sveriges intressen är en större uppgift än vårt eget självförverkligande. Den som ännu inte umgåtts med frågan, vad kan jag göra för mitt land, borde göra det. Sverige handlar i en djupare mening om alla dem som gick före oss, dem som vi inte känner som tittade ut genom våra köksfönster innan vi gjorde det. Det handlar om alla vi som nu är! Och det handlar om alla dem som kommer efter oss. Och ytterst handlar det om ett gemensamt engagemang för försvaret av vårt samhälle, vår demokrati, våra värderingar. Kärnan i totalförsvaret är att försvaret av vårt land inte är en uppgift för ett fåtal, utan en uppgift för oss alla.

Carl-Oskar Bohlin

64,929 görüntüleme • 1 yıl önce

Ni kan aldrig gissa hur klantig jag har va igår. Jag köpte en Tapto 200C övervakningskamera i förrgår, mest för att jag ville kunna kolla till och prata lite med katterna när jag inte är hemma. Kameran ska tydligen vara "smart" och bara reagera på människor, inte på katter. Så långt lät ju allt bra. Men idag när jag satt och njöt på en bänk borta vid Slottet plingar det till i mobilen, ett rörelselarm från kameran. Jag tar fram mobilen (utan läsglasögon såklart) och kisar på den pyttelilla videon i appen. Och vad ser jag? Någon jävel står i mitt vardagsrum och packar ner grejer i en väska! Jag fick total panik. Adrenalinet pumpade och jag insåg att snabbaste vägen till pendeln var att kuta rakt förbi Riksdagen. Jag sprang för glatta livet och tvärnitade när jag fick syn på två poliser vid Riksbron. Jag hävde snabbt ur mig att jag hade inbrott. Poliserna tog det lugnt och frågade om jag hade fått en bra bild på tjuven. "Självklart", flåsade jag, tryckte upp den suddiga videon i ansiktet på dem och sa: "Kolla på det här svinet!" De blev lite tysta. Jag hade inte tid att vänta på dem utan rusade vidare till pendeln för att åka hem. Jag sladdade in genom dörren hemma. Det var helt tyst. Ingenting saknades. Jag tyckte det var jättekonstigt och tänkte att tjuven måste ha blivit avbruten. Jag letade fram läsglasögonen och startade videon igen för att verkligen kolla vem fan det var som hade varit i lägenheten. Och vet ni vem jag ser? Mig själv. Det var alltså en inspelning från när jag själv packade väskan precis innan jag gick hemifrån. Jag har i princip stått på gatan och nästan polisanmält mig själv för inbrott. Snacka om att man känner sig smart ibland. Herregud, jag undrar va poliserna som med 100% såg att det va jag tänkte hahaha...

Ni kan aldrig gissa hur klantig jag har va igår. Jag köpte en Tapto 200C övervakningskamera i förrgår, mest för att jag ville kunna kolla till och prata lite med katterna när jag inte är hemma. Kameran ska tydligen vara "smart" och bara reagera på människor, inte på katter. Så långt lät ju allt bra. Men idag när jag satt och njöt på en bänk borta vid Slottet plingar det till i mobilen, ett rörelselarm från kameran. Jag tar fram mobilen (utan läsglasögon såklart) och kisar på den pyttelilla videon i appen. Och vad ser jag? Någon jävel står i mitt vardagsrum och packar ner grejer i en väska! Jag fick total panik. Adrenalinet pumpade och jag insåg att snabbaste vägen till pendeln var att kuta rakt förbi Riksdagen. Jag sprang för glatta livet och tvärnitade när jag fick syn på två poliser vid Riksbron. Jag hävde snabbt ur mig att jag hade inbrott. Poliserna tog det lugnt och frågade om jag hade fått en bra bild på tjuven. "Självklart", flåsade jag, tryckte upp den suddiga videon i ansiktet på dem och sa: "Kolla på det här svinet!" De blev lite tysta. Jag hade inte tid att vänta på dem utan rusade vidare till pendeln för att åka hem. Jag sladdade in genom dörren hemma. Det var helt tyst. Ingenting saknades. Jag tyckte det var jättekonstigt och tänkte att tjuven måste ha blivit avbruten. Jag letade fram läsglasögonen och startade videon igen för att verkligen kolla vem fan det var som hade varit i lägenheten. Och vet ni vem jag ser? Mig själv. Det var alltså en inspelning från när jag själv packade väskan precis innan jag gick hemifrån. Jag har i princip stått på gatan och nästan polisanmält mig själv för inbrott. Snacka om att man känner sig smart ibland. Herregud, jag undrar va poliserna som med 100% såg att det va jag tänkte hahaha...

Dennis DUS Slotteborn

37,548 görüntüleme • 26 gün önce

NERIKES ALLEHANDA GICK RAKT I FÄLLAN – VEM ÄR DET SOM HOTAR DEMOKRATIN EGENTLIGEN? För någon månad sedan avgick Anna Karin Hatt (C) med motiveringen ”hat och hot”. Då tog den lokala toppsossen John Johansson (S) tillfället i akt att kräva ett beställningsjobb från deras allierade på Nerikes Allehanda, samtidigt som han försökte få Anna Karin Hatts avgång att handla om honom själv. Han tjatar stup i kvarten om att media måste skriva mer skit om Örebropartiet. Kort därefter dimper det ner en ”ENKÄTUNDERSÖKNING” från Anna Levin, på Nerikes Allehanda, i mejlen. Mycket riktigt skulle NA nu, på beställning av Socialdemokraterna, ännu en gång aktualisera temat ”hot och hat (varför envisas dessa nötter med att klumpa ihop dessa två?) i politiken” och mer specifikt skulle man titta på ”SAMTALSKLIMATET I KOMMUNFULLMÄKTIGE”. Nerikes Allehanda är otroligt skickliga journalister. Så skickliga att de skickar ut sin enkätundersökning i ett gruppmejl till över 90 politikeradresser samtidigt. De är dessutom så duktiga på sitt hantverk att de INTE säkerställer att: 1. En person inte ska kunna svara på enkäten flera gånger 2. En person inte ska kunna utge sig för att vara politiker från andra partier 3. …(flera gånger)… Så vad gjorde jag då? Jag fick feeling och började identifiera mig som kvinna! Först var jag en socialdemokratisk kvinna, sedan en moderat, sedan en sosse igen, sen centerpartist, en liberal osv. Jag skrev av mig. Gick in i rollerna. Lättade på hjärtat och berättade om PRECIS DET som Nerikes Allehanda och politikerna i Örebro kommunfullmäktige vill ventilera. Jag berättade om hur fruktansvärda Markus Allard och Örebropartiet är. Men jag stannade inte där. Jag skrev återkommande om behovet av att inskränka yttrandefriheten och demokratin för att ”stoppa hat och hot”. Jag filmade alltihop. Alla svar är sparade. Nu ställs då NA inför ett faktum att flertalet av de ”svarande politikerna” vill inskränka demokratin och stoppa politisk opposition – med hänvisning till att de själva inte klarar av att få motargument eller kritik. Det är alltså en betydande del av de 61 svar de fått in som går ut på just detta. Vad gör då Nerikes Allehanda? De kör på, precis som jag trodde att de skulle göra, och utelämnar detta HELT. De kör dock på vinkeln ”HOTET MOT DEMOKRATIN”, men nämner inte med ett enda ord hur många politiker som uppgett att man vill inskränka yttrandefriheten eller demokratin, med hänvisning till deras rätt att inte känna sig kränkta. Inte nog med det. Man publicerar dessutom vissa av de enkätsvar JAG SJÄLV SKRIVIT men ÄNDRAR i det svaret i syfte att vinkla det ytterligare. Det var förövrigt ett av de svaren då jag fnittrade som mest över när jag skrev. Jag blev dessutom helt svettig över att jag kanske brände min täckmantel där för det var så sinnessjukt efterblivet skrivet. Men NA pubbar förstås OCH redigerar svaret. NA har visserligen som policy att alltid ändra och vinkla våra svar. Ändå imponerande att de är så skickliga journalister att de klarar av att göra det till och med när de inte vet att det är jag som skrivit svaret! Sveriges bästa journalister. Nu har de publicerat eländet. Och de är väldigt stolta. Ni kan läsa om det i dagens tidning. Ett mittuppslag där alla turas om att attackera oss i ÖP och framförallt mig. Jag kan inte se de kritiska frågorna till John Johansson (S) eller Karolina Wallström (L) eller en enda rad om det faktum att en ansenligt stor del av politikerna i en beslutande församling uttryckligen skriver om att de vill inskränka yttrandefriheten eller demokratin. Man väljer att mörka det helt och hållet. Detta ska ni som medborgare inte få veta, enligt Nerikes Allehanda. Varför gör man så? Man skulle ju skriva om HOTET MOT DEMOKRATIN, men väljer endast att fokusera på att de andra politikerna inte tycker om mitt sätt att föra debatten på. Inte ett ord om det faktiska hotet mot demokratin. Är det för att man håller med om att demokratin och yttrandefriheten borde inskränkas, eller för att man på förhand bestämt att det enda hotet mot demokratin är just Markus Allard och Örebropartiet? Eller att det är en helt normal åsikt att hysa som politiker i dagens Sverige? Min ”chans” att bemöta dagens mittuppslag och efterföljande ledarartikel bestod i att de gav mig en begränsad tidsfrist och ett begränsat teckenutrymme på 200 tecken att svara på tre kraftigt vinklade frågor. Jag har nu sökt Anna Levin, Evelyn Schreiber och Herr Nilsson på Nerikes Allehanda. Anna Levin som skrivit artikeln – och som förtjänar guldspaden för det – svarade i telefonen men blev sedan tyst och la därefter på. Sen svarade hon inte trots att jag ringde från flera olika telefonnummer. Det hela är filmat. Evelyn Schreiber svarade inte heller. Herr Nilsson, ansvarig utgivare och chefredaktör, svarade men ”hade inte tid med frågor”. Ni ser resultatet här nedan. Mer filmmaterial på detta kommer. Tro mig. Fint om någon kunde be de journalistiska genierna på Nerikes Allehanda att svara i telefonen också. Vad säger ni andra då, finns det något nyhetsvärde i att flera politiker uppger att de vill avskaffa yttrandefrihet och demokrati för att de uppger sig VARA KRÄNKTA? Eller att en etablerad tidning som NA vägrar att berätta om det? Vilka är egentligen hotet mot demokratin?

NERIKES ALLEHANDA GICK RAKT I FÄLLAN – VEM ÄR DET SOM HOTAR DEMOKRATIN EGENTLIGEN? För någon månad sedan avgick Anna Karin Hatt (C) med motiveringen ”hat och hot”. Då tog den lokala toppsossen John Johansson (S) tillfället i akt att kräva ett beställningsjobb från deras allierade på Nerikes Allehanda, samtidigt som han försökte få Anna Karin Hatts avgång att handla om honom själv. Han tjatar stup i kvarten om att media måste skriva mer skit om Örebropartiet. Kort därefter dimper det ner en ”ENKÄTUNDERSÖKNING” från Anna Levin, på Nerikes Allehanda, i mejlen. Mycket riktigt skulle NA nu, på beställning av Socialdemokraterna, ännu en gång aktualisera temat ”hot och hat (varför envisas dessa nötter med att klumpa ihop dessa två?) i politiken” och mer specifikt skulle man titta på ”SAMTALSKLIMATET I KOMMUNFULLMÄKTIGE”. Nerikes Allehanda är otroligt skickliga journalister. Så skickliga att de skickar ut sin enkätundersökning i ett gruppmejl till över 90 politikeradresser samtidigt. De är dessutom så duktiga på sitt hantverk att de INTE säkerställer att: 1. En person inte ska kunna svara på enkäten flera gånger 2. En person inte ska kunna utge sig för att vara politiker från andra partier 3. …(flera gånger)… Så vad gjorde jag då? Jag fick feeling och började identifiera mig som kvinna! Först var jag en socialdemokratisk kvinna, sedan en moderat, sedan en sosse igen, sen centerpartist, en liberal osv. Jag skrev av mig. Gick in i rollerna. Lättade på hjärtat och berättade om PRECIS DET som Nerikes Allehanda och politikerna i Örebro kommunfullmäktige vill ventilera. Jag berättade om hur fruktansvärda Markus Allard och Örebropartiet är. Men jag stannade inte där. Jag skrev återkommande om behovet av att inskränka yttrandefriheten och demokratin för att ”stoppa hat och hot”. Jag filmade alltihop. Alla svar är sparade. Nu ställs då NA inför ett faktum att flertalet av de ”svarande politikerna” vill inskränka demokratin och stoppa politisk opposition – med hänvisning till att de själva inte klarar av att få motargument eller kritik. Det är alltså en betydande del av de 61 svar de fått in som går ut på just detta. Vad gör då Nerikes Allehanda? De kör på, precis som jag trodde att de skulle göra, och utelämnar detta HELT. De kör dock på vinkeln ”HOTET MOT DEMOKRATIN”, men nämner inte med ett enda ord hur många politiker som uppgett att man vill inskränka yttrandefriheten eller demokratin, med hänvisning till deras rätt att inte känna sig kränkta. Inte nog med det. Man publicerar dessutom vissa av de enkätsvar JAG SJÄLV SKRIVIT men ÄNDRAR i det svaret i syfte att vinkla det ytterligare. Det var förövrigt ett av de svaren då jag fnittrade som mest över när jag skrev. Jag blev dessutom helt svettig över att jag kanske brände min täckmantel där för det var så sinnessjukt efterblivet skrivet. Men NA pubbar förstås OCH redigerar svaret. NA har visserligen som policy att alltid ändra och vinkla våra svar. Ändå imponerande att de är så skickliga journalister att de klarar av att göra det till och med när de inte vet att det är jag som skrivit svaret! Sveriges bästa journalister. Nu har de publicerat eländet. Och de är väldigt stolta. Ni kan läsa om det i dagens tidning. Ett mittuppslag där alla turas om att attackera oss i ÖP och framförallt mig. Jag kan inte se de kritiska frågorna till John Johansson (S) eller Karolina Wallström (L) eller en enda rad om det faktum att en ansenligt stor del av politikerna i en beslutande församling uttryckligen skriver om att de vill inskränka yttrandefriheten eller demokratin. Man väljer att mörka det helt och hållet. Detta ska ni som medborgare inte få veta, enligt Nerikes Allehanda. Varför gör man så? Man skulle ju skriva om HOTET MOT DEMOKRATIN, men väljer endast att fokusera på att de andra politikerna inte tycker om mitt sätt att föra debatten på. Inte ett ord om det faktiska hotet mot demokratin. Är det för att man håller med om att demokratin och yttrandefriheten borde inskränkas, eller för att man på förhand bestämt att det enda hotet mot demokratin är just Markus Allard och Örebropartiet? Eller att det är en helt normal åsikt att hysa som politiker i dagens Sverige? Min ”chans” att bemöta dagens mittuppslag och efterföljande ledarartikel bestod i att de gav mig en begränsad tidsfrist och ett begränsat teckenutrymme på 200 tecken att svara på tre kraftigt vinklade frågor. Jag har nu sökt Anna Levin, Evelyn Schreiber och Herr Nilsson på Nerikes Allehanda. Anna Levin som skrivit artikeln – och som förtjänar guldspaden för det – svarade i telefonen men blev sedan tyst och la därefter på. Sen svarade hon inte trots att jag ringde från flera olika telefonnummer. Det hela är filmat. Evelyn Schreiber svarade inte heller. Herr Nilsson, ansvarig utgivare och chefredaktör, svarade men ”hade inte tid med frågor”. Ni ser resultatet här nedan. Mer filmmaterial på detta kommer. Tro mig. Fint om någon kunde be de journalistiska genierna på Nerikes Allehanda att svara i telefonen också. Vad säger ni andra då, finns det något nyhetsvärde i att flera politiker uppger att de vill avskaffa yttrandefrihet och demokrati för att de uppger sig VARA KRÄNKTA? Eller att en etablerad tidning som NA vägrar att berätta om det? Vilka är egentligen hotet mot demokratin?

Markus Allard

647,731 görüntüleme • 8 ay önce

Jag har något viktigt att säga. Här kan ni läsa eller lyssna på mitt tal under Folk och Försvars rikskonferens idag. Ers majestät, ers kungliga högheter, statsråd, ambassadörer, ärade gäster, Jag är tacksam för publiken här idag, men den egentliga publiken för detta tal är så mycket bredare, den är hela Sverige, hela totalförsvaret. Det är allmänmänskligt att vilja se tillvaron som man önskar att den vore, snarare än hur den faktiskt är. Tillgången till krigets och terrorns grymhet är mer ofiltrerat tillgänglig än tidigare, så snart vi tar telefonen ur fickan. Trots denna omedelbara närvaro tycks våra mentala försvarsmekanismer fortfarande låna många slutsatsen att allt det där händer någon annanstans. Där men inte här. För en nation som haft freden som angenäm följeslagare i snart 210 år är tanken på den som en orubblig konstant i tillvaron bekvämt lättillgänglig. Men att vila i denna slutsats har blivit farligare än på mycket lång tid. Många har sagt det före mig, men låt mig göra det med ämbetets kraft. Mindre inlindat, och med en osminkad tydlighet: Det kan bli krig i Sverige. Jag vill inte i första hand vädja till din rädsla, men däremot till din lägesuppfattning. Jag försöker öppna en dörr, en dörr inte sällan blockerad och belamrad med livets alla vardagliga krav, utmaningar och prövningar. En dörr som för många svenskar kanske varit stängd ett helt liv, En dörr, till ett utfallsrum som möter oss med portalfrågan: Vem är du om kriget kommer? Det Putin aldrig förstod var att han sparkade in denna dörr hos varje ukrainare 2014. Det ukrainska folket hade vid tiden för den fullskaliga invasionen i februari 2022 under 8 års tid individuellt och gemensamt formulerat sitt svar, nämligen: Vi är ett folk och ett samhälle som kommer möta totalt krig med total motståndskraft, och det var också vad man sedan gjorde. Den ryska angreppsmakten fick möta hela det ukrainska samhällets enade kraft. En sådan ansträngning kan bara göras snabbt nog om det stora flertalet är medvetna om läget och förstår vad som står på spel. Samhällelig motståndskraft kräver just det, medvetenhet om läget. Medvetenhet hos den enskilde medborgaren, arbetstagaren, företagaren och befattningshavaren i offentlig förvaltning. Men det räcker inte bara att umgås med frågan. Civilt försvar är inte primärt en seminarieövning. Medvetenheten måste omsättas i praktisk handling. Åtgärder som faktiskt höjer tröskeln. Alla måste förstå att tid, i det läge vi befinner oss kan vara vår dyrbaraste icke förnybara resurs. Om något håller mig vaken om nätterna är det just att det går för långsamt. Nej, allt är inte färdigutrett, all ny lagstiftning är inte på plats, och all finansiering i förhållande till definierad målbild är heller inte fastlagd, men uppbyggnaden av totalförsvaret är inte ett projekt som väntar på slutbesiktning innan driftsättning. Ingen har mandat att vila på stället i väntan på andra. Alla har mandat planera, öva och vidta åtgärder som höjer uthålligheten inom sitt ansvarsområde. Underlåtenhet att agera är inte tillåtet modus operandi. ”Men, jag vet ju inte var jag ska göra?” hör jag ibland någon säga. Låt mig då svara med några motfrågor. Är du ledande befattningshavare i en beredskapsmyndighet? Bra, har ni byggt er krigsorganisation och definierat vilken verksamhet som måste upprätthållas respektive inte upprätthållas? Har ni säkerställt efterlevnad av säkerhetsskydd och nödvändig tillgång till alternativa ledningsplatser? Har ni fungerande samverkan med resten av sektorerna? Har ni slutit erforderliga avtal med frivilliga försvarsorganisationer för att kunna bemanna tillkommande uppgifter vid höjd beredskap? Om inte: Sätt igång! Är du kommunalråd? Bra, är krigsorganisation, trygghetspunkter, nödvattenplan och redundant försörjning av livsmedel, värme och el säkerställd till omsorgsverksamheten? Har ni en fungerande frivillig resursgrupp? Om inte: Sätt igång! Är du arbetstagare? Bra, Har du frågat din arbetsgivare om hur din roll i arbetsplatsens krigsorganisation är tänkt att se ut? Har du funderat över vilka kritiska beroenden i din vardag du behöver kunna hantera för att fortsätta arbeta under svåra omvärldsförhållanden? Om inte: Sätt igång! Är du privatperson? Bra, har du tagit ansvar för din hemberedskap? Har du funderat över om du har tid över att gå med i en frivillig försvarsorganisation? Om inte: Sätt igång! Om ni inte har börjat så ligger ni efter, om ni inte vet hur, kan ni antingen fråga någon som redan har börjat eller fråga MSB. Svårare än så är det inte. Också regeringskansliet måste höja tempot. Det som kan göras snabbt ska göras snabbt, inget ska i onödan dras i långbänkar och där vi kan ta genvägar ska vi göra det. Good enough imorgon är bättre än perfekt om 5 år. Sedan vi klev in på försvarsdepartementet har det varit viktigt att försöka bryta ut delmängder ur stora arbeten och lägga dem i snabbspår för att se förmåga växa till här och nu. Ett sådant exempel är civilplikten. Samtidigt som vi tillsatt en omfattande genomlysning av hela samhällets personalförsörjningsbehov vid höjd beredskap har vi brutit ut sektorer där det finns förutsättning att gå snabbare fram. Sagt och gjort, civilplikten är nu aktiverad och redan under året påbörjas vidareutbildning för civilpliktiga inom räddningstjänsten. På samma sätt arbetar vi med försörjningsberedskapen. Ett gigantiskt återtagande som varken är finansierat eller färdigutrett i alla delar, men där vi ändå har valt att börja genom snabbspårsuppdrag till MSB och Tillväxtverket för att också möta det stora engagemang som finns i näringslivet och där det på goda grunder funnits en frustration över statens trögrörlighet i frågan. Det kanske låter krasst, men om jag blir kritiserad för att vi har kortat ner remisstider eller liknande steg av beredningsprocessen så kan jag leva med det. Alla måste internalisera att läget är ett annat än vad vi är vana vid i det här landet. Världen möter en säkerhetspolitisk utveckling med större risker än sedan andra världskrigets slut. Vi står med Ukraina, med våra allierade, med den regelbaserade världsordningen och vi gör det i akt och mening som en av demokratins arsenaler. Allt detta kommer att kräva mer av oss än tidigare och det börjar med insikten om att Sverige är allas vår sak att försvara. Låt mig därför avsluta där jag började, med dörren jag försökte öppna. Det kan låta mörkt och dystopiskt. Men se det hellre tvärt om. För de allra flesta är vårt land inte ett hotellrum som man kan ha eller mista, inte ett generiskt stycke mark utan samhörighet. För de allra flesta är detta vårt enda och riktiga hem. Det är den skärv av jordytan vi vill lämna till våra framtida generationer i intakt och bättre skick än vi fick ärva den. Att försvara allt detta, vår ordning, våra friheter och demokratiska ideal, det är vad det handlar om och i denna insikt växer vi alla under uppgiftens allvar.

Jag har något viktigt att säga. Här kan ni läsa eller lyssna på mitt tal under Folk och Försvars rikskonferens idag. Ers majestät, ers kungliga högheter, statsråd, ambassadörer, ärade gäster, Jag är tacksam för publiken här idag, men den egentliga publiken för detta tal är så mycket bredare, den är hela Sverige, hela totalförsvaret. Det är allmänmänskligt att vilja se tillvaron som man önskar att den vore, snarare än hur den faktiskt är. Tillgången till krigets och terrorns grymhet är mer ofiltrerat tillgänglig än tidigare, så snart vi tar telefonen ur fickan. Trots denna omedelbara närvaro tycks våra mentala försvarsmekanismer fortfarande låna många slutsatsen att allt det där händer någon annanstans. Där men inte här. För en nation som haft freden som angenäm följeslagare i snart 210 år är tanken på den som en orubblig konstant i tillvaron bekvämt lättillgänglig. Men att vila i denna slutsats har blivit farligare än på mycket lång tid. Många har sagt det före mig, men låt mig göra det med ämbetets kraft. Mindre inlindat, och med en osminkad tydlighet: Det kan bli krig i Sverige. Jag vill inte i första hand vädja till din rädsla, men däremot till din lägesuppfattning. Jag försöker öppna en dörr, en dörr inte sällan blockerad och belamrad med livets alla vardagliga krav, utmaningar och prövningar. En dörr som för många svenskar kanske varit stängd ett helt liv, En dörr, till ett utfallsrum som möter oss med portalfrågan: Vem är du om kriget kommer? Det Putin aldrig förstod var att han sparkade in denna dörr hos varje ukrainare 2014. Det ukrainska folket hade vid tiden för den fullskaliga invasionen i februari 2022 under 8 års tid individuellt och gemensamt formulerat sitt svar, nämligen: Vi är ett folk och ett samhälle som kommer möta totalt krig med total motståndskraft, och det var också vad man sedan gjorde. Den ryska angreppsmakten fick möta hela det ukrainska samhällets enade kraft. En sådan ansträngning kan bara göras snabbt nog om det stora flertalet är medvetna om läget och förstår vad som står på spel. Samhällelig motståndskraft kräver just det, medvetenhet om läget. Medvetenhet hos den enskilde medborgaren, arbetstagaren, företagaren och befattningshavaren i offentlig förvaltning. Men det räcker inte bara att umgås med frågan. Civilt försvar är inte primärt en seminarieövning. Medvetenheten måste omsättas i praktisk handling. Åtgärder som faktiskt höjer tröskeln. Alla måste förstå att tid, i det läge vi befinner oss kan vara vår dyrbaraste icke förnybara resurs. Om något håller mig vaken om nätterna är det just att det går för långsamt. Nej, allt är inte färdigutrett, all ny lagstiftning är inte på plats, och all finansiering i förhållande till definierad målbild är heller inte fastlagd, men uppbyggnaden av totalförsvaret är inte ett projekt som väntar på slutbesiktning innan driftsättning. Ingen har mandat att vila på stället i väntan på andra. Alla har mandat planera, öva och vidta åtgärder som höjer uthålligheten inom sitt ansvarsområde. Underlåtenhet att agera är inte tillåtet modus operandi. ”Men, jag vet ju inte var jag ska göra?” hör jag ibland någon säga. Låt mig då svara med några motfrågor. Är du ledande befattningshavare i en beredskapsmyndighet? Bra, har ni byggt er krigsorganisation och definierat vilken verksamhet som måste upprätthållas respektive inte upprätthållas? Har ni säkerställt efterlevnad av säkerhetsskydd och nödvändig tillgång till alternativa ledningsplatser? Har ni fungerande samverkan med resten av sektorerna? Har ni slutit erforderliga avtal med frivilliga försvarsorganisationer för att kunna bemanna tillkommande uppgifter vid höjd beredskap? Om inte: Sätt igång! Är du kommunalråd? Bra, är krigsorganisation, trygghetspunkter, nödvattenplan och redundant försörjning av livsmedel, värme och el säkerställd till omsorgsverksamheten? Har ni en fungerande frivillig resursgrupp? Om inte: Sätt igång! Är du arbetstagare? Bra, Har du frågat din arbetsgivare om hur din roll i arbetsplatsens krigsorganisation är tänkt att se ut? Har du funderat över vilka kritiska beroenden i din vardag du behöver kunna hantera för att fortsätta arbeta under svåra omvärldsförhållanden? Om inte: Sätt igång! Är du privatperson? Bra, har du tagit ansvar för din hemberedskap? Har du funderat över om du har tid över att gå med i en frivillig försvarsorganisation? Om inte: Sätt igång! Om ni inte har börjat så ligger ni efter, om ni inte vet hur, kan ni antingen fråga någon som redan har börjat eller fråga MSB. Svårare än så är det inte. Också regeringskansliet måste höja tempot. Det som kan göras snabbt ska göras snabbt, inget ska i onödan dras i långbänkar och där vi kan ta genvägar ska vi göra det. Good enough imorgon är bättre än perfekt om 5 år. Sedan vi klev in på försvarsdepartementet har det varit viktigt att försöka bryta ut delmängder ur stora arbeten och lägga dem i snabbspår för att se förmåga växa till här och nu. Ett sådant exempel är civilplikten. Samtidigt som vi tillsatt en omfattande genomlysning av hela samhällets personalförsörjningsbehov vid höjd beredskap har vi brutit ut sektorer där det finns förutsättning att gå snabbare fram. Sagt och gjort, civilplikten är nu aktiverad och redan under året påbörjas vidareutbildning för civilpliktiga inom räddningstjänsten. På samma sätt arbetar vi med försörjningsberedskapen. Ett gigantiskt återtagande som varken är finansierat eller färdigutrett i alla delar, men där vi ändå har valt att börja genom snabbspårsuppdrag till MSB och Tillväxtverket för att också möta det stora engagemang som finns i näringslivet och där det på goda grunder funnits en frustration över statens trögrörlighet i frågan. Det kanske låter krasst, men om jag blir kritiserad för att vi har kortat ner remisstider eller liknande steg av beredningsprocessen så kan jag leva med det. Alla måste internalisera att läget är ett annat än vad vi är vana vid i det här landet. Världen möter en säkerhetspolitisk utveckling med större risker än sedan andra världskrigets slut. Vi står med Ukraina, med våra allierade, med den regelbaserade världsordningen och vi gör det i akt och mening som en av demokratins arsenaler. Allt detta kommer att kräva mer av oss än tidigare och det börjar med insikten om att Sverige är allas vår sak att försvara. Låt mig därför avsluta där jag började, med dörren jag försökte öppna. Det kan låta mörkt och dystopiskt. Men se det hellre tvärt om. För de allra flesta är vårt land inte ett hotellrum som man kan ha eller mista, inte ett generiskt stycke mark utan samhörighet. För de allra flesta är detta vårt enda och riktiga hem. Det är den skärv av jordytan vi vill lämna till våra framtida generationer i intakt och bättre skick än vi fick ärva den. Att försvara allt detta, vår ordning, våra friheter och demokratiska ideal, det är vad det handlar om och i denna insikt växer vi alla under uppgiftens allvar.

Carl-Oskar Bohlin

1,317,253 görüntüleme • 2 yıl önce

Joe Rogan - världens största podcaster - har nyligen haft radikala historierevisionister och foliehattar som gäst och därmed gett obegränsad tillgång till hans miljontals följare och normaliserat extrema åsikter. Kritiken mot detta bemöts med argument om yttrandefrihet och censur även om det inte alls är det det handlar om. Censur och begränsning av yttrandefriheten är det stater som gör. Kritiken handlar om personlig anständighet och ansvar. Joe Rogan, i egenskap att världens största podcaster, har ett moraliskt och socialt ansvar att välja ut sina gäster med omhu. Det är inte en demokratisk rättighet att vara gäst hos Rogan. Självfallet har han rätt att gästa vem han vill, något han också poängterar som svar till denna kritik men det är igen att missa poängen. Med tanke på alla tusentals extremt intressanta, kompetenta och kvalificerade individer som gärna vill gästa hans podd, varför väljer han att prioritera folk som minimerar Hitlers antisemitism (Martyr Made) eller skyller allt elände på jorden på Israel? (Ian Carroll) Murrays kritik mot detta är att han istället borde ha fler experter som gäster. Något som bemöts med att det är s.k. ”appeal to authority” argument och därmed falskt. Det är helt rimlig invändning men poängen är att ”experter” åtminstone kan sin sak och kan argumentera väl för sitt perspektiv medan dessa pseduohistoriker och foliehattar engagerar sig aktivt medan de förbehåller sig rätten att retirera bakom ett ”jag är inte expert på ämnet utan ställer bara frågor”-argument. Det är ett hyckleri som Murray korrekt poängterar.

Joe Rogan - världens största podcaster - har nyligen haft radikala historierevisionister och foliehattar som gäst och därmed gett obegränsad tillgång till hans miljontals följare och normaliserat extrema åsikter. Kritiken mot detta bemöts med argument om yttrandefrihet och censur även om det inte alls är det det handlar om. Censur och begränsning av yttrandefriheten är det stater som gör. Kritiken handlar om personlig anständighet och ansvar. Joe Rogan, i egenskap att världens största podcaster, har ett moraliskt och socialt ansvar att välja ut sina gäster med omhu. Det är inte en demokratisk rättighet att vara gäst hos Rogan. Självfallet har han rätt att gästa vem han vill, något han också poängterar som svar till denna kritik men det är igen att missa poängen. Med tanke på alla tusentals extremt intressanta, kompetenta och kvalificerade individer som gärna vill gästa hans podd, varför väljer han att prioritera folk som minimerar Hitlers antisemitism (Martyr Made) eller skyller allt elände på jorden på Israel? (Ian Carroll) Murrays kritik mot detta är att han istället borde ha fler experter som gäster. Något som bemöts med att det är s.k. ”appeal to authority” argument och därmed falskt. Det är helt rimlig invändning men poängen är att ”experter” åtminstone kan sin sak och kan argumentera väl för sitt perspektiv medan dessa pseduohistoriker och foliehattar engagerar sig aktivt medan de förbehåller sig rätten att retirera bakom ett ”jag är inte expert på ämnet utan ställer bara frågor”-argument. Det är ett hyckleri som Murray korrekt poängterar.

Elias Linder

61,360 görüntüleme • 1 yıl önce

Att stå där och höra mitt namn från scen, att bli tackad av människor som lever med något jag bara kan ana, det gör något med en. Det var inte bara ett tack. Det var äkta. Och det gick rakt in. Jag tänker på allt de har lämnat bakom sig. Hem, familj, ett helt liv, allt de förlorat. Och ändå står de där, med en styrka och värdighet som är svår att ta på. Inga krav. Ingen bitterhet. Bara en vilja att fortsätta kämpa för det som återstår, friheten. Men det stannar inte där. Samtidigt som vi stod där, i tryggheten, tänkte jag på vad som händer samtidigt. Människor i Iran fortsätter att förlora allt. Regimen slaktar sitt eget folk. Den fängslar, torterar och förgör dem som vågar säga ifrån. Fler familjer slås sönder. Fler liv går förlorade. Det är inte historia. Det pågår nu. Och det är där någonstans det brister för mig. Att få ett tack mitt i allt det känns nästan fel. Inte för att det inte betyder något, utan för att det kommer från människor som fortfarande lever i det. Som fortfarande betalar priset, varje dag. Det gör något med mig som är svårt att sätta ord på. Jag stod där och försökte hålla ihop det. Men sanningen är att det inte riktigt gick. Det här är inget man bara tar emot och går vidare från. Ni är lejon. Ni är kungar. Det finns inget vackrare än er styrka. Ni kämpar inte bara för ert land. Ni försvarar något större än så. Något som angår oss alla. Därför får ni inte sluta. Ni måste fortsätta. Ni fanns redan i mitt hjärta. Nu känns det på ett helt annat sätt. <3 #javidshah #KingRezaPahlavi‌

Att stå där och höra mitt namn från scen, att bli tackad av människor som lever med något jag bara kan ana, det gör något med en. Det var inte bara ett tack. Det var äkta. Och det gick rakt in. Jag tänker på allt de har lämnat bakom sig. Hem, familj, ett helt liv, allt de förlorat. Och ändå står de där, med en styrka och värdighet som är svår att ta på. Inga krav. Ingen bitterhet. Bara en vilja att fortsätta kämpa för det som återstår, friheten. Men det stannar inte där. Samtidigt som vi stod där, i tryggheten, tänkte jag på vad som händer samtidigt. Människor i Iran fortsätter att förlora allt. Regimen slaktar sitt eget folk. Den fängslar, torterar och förgör dem som vågar säga ifrån. Fler familjer slås sönder. Fler liv går förlorade. Det är inte historia. Det pågår nu. Och det är där någonstans det brister för mig. Att få ett tack mitt i allt det känns nästan fel. Inte för att det inte betyder något, utan för att det kommer från människor som fortfarande lever i det. Som fortfarande betalar priset, varje dag. Det gör något med mig som är svårt att sätta ord på. Jag stod där och försökte hålla ihop det. Men sanningen är att det inte riktigt gick. Det här är inget man bara tar emot och går vidare från. Ni är lejon. Ni är kungar. Det finns inget vackrare än er styrka. Ni kämpar inte bara för ert land. Ni försvarar något större än så. Något som angår oss alla. Därför får ni inte sluta. Ni måste fortsätta. Ni fanns redan i mitt hjärta. Nu känns det på ett helt annat sätt. <3 #javidshah #KingRezaPahlavi‌

salle

44,542 görüntüleme • 4 ay önce